Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Bakom fasaden

with 7 comments

P1-programmet Kaliber har inlett en längre granskning av Sverigedemokraterna, vilket gett eko även i andra media, sedan P1:s reportrar i sin tur råkat illa ut under uppdraget. Är det en jobbig situation för en journalist när man måste jobba med nyheter som alla redan känner till? Är det ärligt talat någon som upplever någon äkta förvåning när det avslöjas rasister i Sverigedemokraterna? Samtidigt kan det ändå sägas vara i de här reportagen som den klassiska journalistiken firar sina triumfer idag, inte på meta- och kvasinyhetsplanet, där de flesta journalister numer rör sig.

Det är unket men tyvärr inte nytt att i vanlig ordning höra Sverigedemokrater göra någon slags försvar av att för det första besvara hur många exempel som helst med att ”det här rör sig om ensktaka personer” – och så lägger man gärna till att de inte har någon ledande position inom partiet, vilket är ett underligt korkat tillägg eftersom det ofta visar sig att de har det, och om inte så varför skulle det försvara eller ursäkta deras rasism? För det andra kastar man sig raskt vidare och angriper journalisternas metoder, med infiltration och dold inspelning. När partitoppar olovligen och olagligen berett sig tillträde till en journalists hytt på en båt tar man till brösttoner och hänvisar till att man är så utsatt för hot från vänstergrupper att man måste ta till drastiska metoder för att freda sig. Det skapar en stor obehagskänsla att höra ledaren för Sverigedemokraternas ungdomsförbund svara att man tycker man har rätt att gå långt när man upplever sig hotad (upplever sig, inte är, märk väl) och det visar också en skymt av partiets rätta ansikte. Handligen är närmast att klassa som egenmäktigt förfarande. Om det är så att man är så hotad och förföljd av andra politiska grupper kanske man skulle sätta sig och fundera över om det kanske kan bero på att man står för rasism och har en smutsig människosyn.

Som vanligt när Sverigedemokraterna börjar florera i media igen så stiger opinionssiffrorna, något som jag aldrig har förstått, men jag tror det kan hänföras till att det för tillfället är de som just nu lagt beslag på underdog-perspektivet. Vänsterpartiet har för åtminstone lång tid framåt klart visat att de inte förmår vare sig förnyas eller nyktra till – i bildlig och i några fall även bokstavlig mening – och miljöpartiet är på väg att tvätta av sig prillighetens stämpel. Det här visar också på ett av problemen med ett parti med exempelvis främlingsfientlighet i grunden och att som det brukar ropas på ibland att de etablerade partierna borde ”ta debatten”. Det går nämligen inte att debattera med en motståndare vars hela argumentation bygger på att spela på egna och andras känslor. Det är inte alltid lätt att i den etablerade partipolitiken hitta ett parti som står för något som ligger ens egen uppfattning nära – det är inte ens lätt att hitta någon i politiken som står för något! – men den traditionella politiken rör sig åtminstone i en faktisk värld, där fakta ligger till grunden för idé och den praktik man vill verka för. Tolkning, urval och tillämpning av fakta kan debatteras. Men att ta en debatt med någon som inte utgår ifrån fakta utan piskar upp känslostämningar, den debatten kan inte vinnas. Därför är det nog trots allt många gånger rätt strategi att låta bli att ta debatten. Det har också på många ställen visat sig att när Sverigedemokraterna fått mandat i kommuner så har det inte kommit något ut av det; det har i många fall inte ens funnits tillräckligt många seriösa och intresserade politiker för att besätta mandaten, och har det funnits det har de i flera fall inte bidragit med någonting i det dagliga arbetet. Bortom den uppeldade retoriken, som partiet nu från ledningshåll försöker tona ner och få att se salongsfähig ut, ska nämligen även Sverigedemokraternas politiker verka i en verklighet. Det tror jag kommer som en överraskning för många av dem.

Annonser

Written by Then Swänska Argus

06 april 2009 den 08:04

Publicerat i Journalistik, Politik

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Vad Kaliber har gjort är ju INTE att granska Sd:s politik. Vad man har ”granskat” är enskilda sympatisörer och företrädare och då inte ens dessa enskilda personers politiska åsikter utan mer lämpligheten i deras skämt- och snapsvise-repertoar, vilket snarast är ren slaskjournalistik på lägsta nivå. Det har inget med seriös ”grävande” journalistik att göra, granskning av enskilda partiföreträdare kan vara motiverat, och intressant, om det visar sig att deras politiska åsikter skiljer sig markant från partilinjen eller om de har en politisk åsikt offentligt och en helt annan privat, t.ex. det som framgick i Janne Josefssons valstugereportage. T.ex. skulle ju det ju vara högst anmärkningsvärt, och intressant, om man hittat en Sd-företrädare som privat är invandrings- och mångkulturvurmare.

    Att Sd:s företrädare ofta blir utsatta för hot är tyvärr en realitet och inget som de bara ”upplever”: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2697699.svd
    Huruvida Sd:s agerande på färjan var olagligt rent juridiskt får domstol ta ställning till, däremot så är det knappast speciellt konstigt eller överdrivet. Hade någon tagit sig in mitt hem, under förespegling att vara min vän, och sedan ägnat sig åt att i henlighet filma och spela in vad jag säger så skulle knappast min första tanke vara att inte ”kränka” den personens ”rättigheter”. Att du anser att de som blir utsatt för hot och våld i princip har sig själva att skylla och skall ”sätta sig och fundera” säger nog mer om dig än om Sd:s politik …

    Att du inte anser att det går att bemöta Sd när det gäller deras politik säger det nog mer om din, och de etablerade partiernas, argumentationsförmåga, eller kanske snarare brist på denna. Att det inte skulle finnas några fakta eller sakliga argument att anföra mot nuvarande invandrings/integrationspolitik är ju inte med sanningen överensstämmande, problemet är snarast att det finns väldigt lite som talar för den. Om det nu vore så att Sd enbart anför irrationella, verklighetsfrämmande känsloargument så skulle det ju knappast vara speciellt svårt att belägga dessa med fakta och rationella argument tycker man.

    Att Sd, i minoritetsställning, inte kan påverka kommunernas politik i speciellt stor omfattning kan ju inte eller anses vara speciellt förvånande.

    Roger Svensson

    06 april 2009 at 15:08

  2. Intressant. ”Granskning av enskilda partiföreträdare kan vara motiverat om det visar sig att deras politiska åtgärder skiljer sig markant från partilinjen” skriver du. Jimmie Åkesson påstår att Sverigedemokraterna såväl utåt som inåt har nolltolernas mot rasism. Samtidigt har partimedlemmar uttalat ”Titta på de här somalierna. De har redan tio barn. Och alla de här ungarna ska ha tio tolv ungar de också. Fy fan, alltså.” och att invandrare från Afghanistan för med sig ”fler parasiter än hundar, och hundar måste sitta i karantän”. Samuel Älgemalm, Växjö: ”Över våra huvuden har politikerna, i största möjliga tysthet, beviljat bygganden av osvenska symboler i våra kommuner. Moskéer kommer inom kort att förfula allt fler av våra stadsbilder. Till Sverige pågår en invasion av främmande människor. På sikt hotas det svenska folket att utrotas till följd av rasblandning, lågt barnafödande, ökade aborter och andra inslag som drabbar vårt folk.”
    Är inte det en ganska ”markant skillnad mot partilinjen”?

    Jag ifrågasätter inte att Sd-politiker blir utsatta för hot ibland, precis som alla andra politiker. Vad jag skrev om var att det inte fanns ingen faktisk hotbild under den här båtresan. De har fattat misstankar om att någon i deras sällskap inte är den hon utger sig för att vara, vilket i efterhand visat sig stämma. För att i efterhand legitimera ett såväl moraliskt som förmodligen juridiskt tveksamt handlande hänvisar man till en allmän hotbild. Men det har inte förekommit några faktiska hot mot Sverigedemokraterna under den här resan. De hot som förekommit har snarare uttalats av partifunktionärer mot journalisten.

    Förvisso kan man vara mycket djupt känslomässigt engagerad i sitt partiarbete, men det är stor skillnad på att ta sig in i någons hem under förespegling av vänskap och att delta i en konferens på en båt under förespegling av att vara partimedlem.

    Beträffande att debattera med Sverigedemokraterna har jag inte påstått att det inte finns fakta att anföra i en debatt om migration och integration. Det finns massor av fakta att anföra för många olika ståndpunkter i de frågorna. Problemet är att främlingsfientlighet i ytterst liten utsträckning bygger på fakta, debatten förs i enlighet med principen ”fakta, den kollar de imorgon. Debatten, den vinner du idag”.

    Vad gör Sverigedemokraterna när de ska omsätta sin politik i handling? Man har mandat i kommunfullmäktige på flera håll, ibland i en vågmästarroll, men har ändå i liten utsträckning påverkat politiken. Ett litet minoritetsparti kan inte påverka politiken i stort i en kommun, det är nog säkert så, men alla politiker i kommunfullmäktige exempelvis kan delta i fullmäktiges och dess utskotts arbete, skriva bra motioner, kort sagt göra det politiker gör. På en del håll har Sverigedemokraternas lokala företrädare inte ens lyckats med det, i några fall beroende på att de helt enkelt inte finns. Vilket jag som sagt tror beror på att det för en del är ett ganska långt steg från snack till verkstad.

    Och ja, det finns säkert en och annan företrädare i alla de andra partierna också som stämmer in på detta. Men nu var det Sverigedemokraterna det gällde.

    Argus

    06 april 2009 at 23:57

  3. De första, minst sagt klumpiga uttalandena, du anger kommer från vanliga sympatisörer och medlemmar i parti-interna sammanhang inte från officiella representanter. Uttalandet av Samuel Älgemalm har ju inget som helst att göra med Kalibers ”granskning” och är också något som Sd tagit avstånd från.

    Att tro att infiltratören var en politisk motståndare från någon extrem vänsterorganisation som ville kartlägga Sd:s sympatisörer för att kunna ”bekämpa” dessa låg nog närmare till hands än att tro att det rörde sig om en SR-reporter med tanke på det som Sd blivit utsatt för tidigare. Jag har faktiskt full förståelse för att man blir besviken, upprörd och förbannad och vill ställa denne infiltratör till svars. Snarast har de visat återhållsamhet, speciellt som man nu försöker utmåla Sd som råbarkade seminazister, hade det verkligen rört sig någon extrem organisation så hade nog reportern hivats överbord eller i alla fall fått en rejäl omgång stryk …

    Vad menar du med ”främlingsfientlighet” egentligen? Är det att förespråka en restriktivare invandringspolitik och var negativ till mångkultur-ideologin? För dessa ståndpunkter kan man knappast påstå att det saknas fakta och rationella argument. Snarast är det ju motståndarna som vanligtvis enbart har känsloargument och rena floskler att komma med (av typen ”mångkultur berikar!” och ”alla människors är lika mycket värda!”).

    Sd:s huvudfrågor ligger på statlig beslutsnivå och då är det naturligtvis väldigt svårt att omsätta den politiken på kommunal nivå som oftast handlar om mer praktiska saker av typen VA-nät och sporthallar. Skall man bedöma Sd:s lokala insatser så måste man jämföra med övriga partier och deras politiker och dessutom titta på fakta. Skriver de fler/färre motioner? Har de fler/färre avhopp? Har de sämre/bättre närvaro på kommunalfullmäktiges möten? Har de fler/färre inlägg och repliker på dessa möten? Osv. osv.

    Roger Svensson

    07 april 2009 at 15:30

  4. Jag börjar från slutet.

    Som sagt, det finns en verklighet även för Sverigedemokratiska politiker. När en del av dem till slut upptäckt det har de undandragit sig ansvar och inte velat göra själva jobbet. Jämför med övriga politiker i samma fullmäktige och ja, jag tror att de flesta av dem har skrivit fler realistiska motioner, har bättre närvaro och deltar mer i det dagliga arbetet.

    Främlingsfientlighet definierar jag som ett uttryck för rädsla eller fientlig attityd mot främlingar. Invandringspolitik kan debatteras friskt. Att debattera mångkultur är svårare däremot, med undantag av några ytterst undangömda indianstammar i Sydamerikanska bergstrakter finns nämligen inga monokulturer. Jag hittar väldigt få rationella sakargument i uttalanden som ”muslimer knullar grisar, det är därför de inte äter svinkött. Därför är det dåligt med mångkultur”. Att avfärda alla människors lika värde och kalla det för känsloargument och rena floskler är magstarkt, minst sagt.

    Det är enligt dig Sverigedemokraterna som enligt dig med all rätt känner sig hotade, men i allt du skriver om ”båt-incidenten” ligger hela tiden ett illa dolt hot om fysiskt våld under ytan. ”Hade det verkligen rört sig [om] någon extrem organisation så hade nog reportern hivats överbord eller i alla fall fått en rejäl omgång stryk…” … ”Hade någon tagit sig in mitt hem, under förespegling att vara min vän, (…) så skulle knappast min första tanke vara att inte ”kränka” den personens ”rättigheter””. (Varför väljer du att sätta citat-tecken runt just kränka och rättigheter? Går inte de begreppen att applicera på dig misshagliga personer?)

    Uttalandet av Samuel Älgemalm är ett uttalande från en i högsta grad officiell person i partiet. Det spelar ingen roll om det kommer från P1-programmet Kaliber eller inte, eller kan Sverigedemokraterna bara ställas till svars för det som kommit fram i det programmet?

    Argus

    07 april 2009 at 16:30

  5. Vad du ”tror” om Sd-företrädares arbete i kommunerna är ju ganska irrelevant om du inte kan backa upp det med några som helst fakta!

    Sen är det ju helt naturligt att man har är tveksam till och avvaktande inför dem man uppfattar som ”främlingar”, annars är man ju som något sorts värdelös hund som är lika glad och viftar på svansen vem som än kommer innanför dörren. Med ”mångkultur” avsåg jag inte kulturutbyte med andra kultursfärer utan den mångkulturaristiska ideologin som i princip strävar efter ett etniskt splittrat samhälle där människor från jordens alla hörn skall bo sida vid sida utan gemensam historia/kultur och utan gemensamma sociala koder/referensramar/normer/värderingar. Mångkulturideologin har i Sverige utvecklats till en hegemoni som varken kan eller får ifrågasättas offentligt, ungefär på samma sätt som kommunismen i Sovjet. Se t.ex. kap. 3 i Aje Carlboms avhandling: Länk
    Den typen av mångkultur är det väldigt få som i praktiken vill ha och den är sammantaget destruktiv för samhället. Det visar historisk erfarenhet, dagens verklighet och den forskning som gjorts på området. Det finns faktiskt betydligt starkare sakargument mot denna utveckling än några ”gris”-skämt …

    ”Alla människors lika värde” är ju en ren floskel om man inte konkretiserar vad man menar! Det är ju t.ex. väldigt få som anser att medlemmarna i ens familjen inte är mer värda för en själv än vilken total främling som helst. Är det t.ex. att inte erkänna ”alla människors lika värde” om man inte anser att alla människor på hela jorden skall ha ovillkorlig rätt att bosätta sig i Sverige och åtnjuta svensk välfärd?

    Springer man runt och smygfilmar och smyginspelar folk under spelad vänskap så får man nog faktiskt räkna med att de drabbade blir förbannade och att ens agerande kan få obehagliga konsekvenser. Men det ”hotet” är nog knappast större i fallet SDU än om man på samma sätt skulle ”granskat” något annat politiskt ungdomsförbund eller t.ex. en idrottsförenings supporterklubb. Ja, även ”misshagliga” personer har naturligtvis juridiska rättigheter, men däremot inte rätt till någon sympati. T.ex. om någon stryker runt i buskarna och smygfilmar folk så har jag full förståelse för om någon drabbad tar saken i egna händer och slår sönder dennes utrustning, jag känner mig inte det minsta moraliskt upprörd över att smygfilmarens ”rättigheter har kränkts” även om det rent juridiskt antagligen var så.

    Nu var det ju just Kalibers s.k. gransknings-metoder som jag diskuterade och då är Samuel Älgemalms uttalande inte relevant. Naturligtvis skall Sd-företrädare stå till svars för vad de säger offentligt liksom alla andra politiker, men det är ju en helt annan fråga.

    Roger Svensson

    07 april 2009 at 18:21

  6. Nej det är inte irrelevant. Det är min blogg och mina åsikter. De bygger på den rapportering jag har tagit del av.

    Det är förmodligen i någon mening naturligt att vara försiktig inför det som är okänt. Det gör det inte ok att utse främlingar till samhällets fiender enbart på grundval av att de är främlingar och att dela in främlingar i mer och mindre bra främlingar efter vilket land de kommer ifrån. Om politiker från främlingsfientliga partier vore lika pigga på att bekämpa amerikanskt kulturinflytande, eller tyskt eller ryskt, så skulle det kanske vara möjligt att ta seriöst på debattviljan, men som det är nu är mångkultur bara dåligt om det är vissa kulturer som blandas in. Jag kan inte se vare sig ”historisk erfarenhet” eller ”dagens verklighet” som bevis på motsatsen. Och om sakargumenten är så starka, varför kommer då dess företrädare inte längre än till gris-skämten?

    Alla människors lika värde är oerhört konkret. Se FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 1: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
    Artikel 2: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.
    Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

    Att börja definiera människors värde efter hur långt ifrån familjen de är fungerar inte. Ja, min familj är viktigare för mig än en komplett främling, men främlingen har inte mindre människovärde för det. Vem är det som ger tolkningsföreträde i fråga om människovärde? Det finns andra vilkas familj du inte tillhör och som du då skulle vara mindre värd för, varför är det din värdering som gäller och inte deras?

    Få mångkulturförespråkare menar att alla människor har ovillkorlig rätt att bosätta sig varhelst de vill. Här börjar vi närma oss pudelns kärna när det gäller främlingsfientlighet; man vill förneka vissa människor (märk väl; vissa, inte alla) tillträde till exempelvis Sverige inte på faktiska grunder utan på grund av en hypotetisk risk att en odefinierad ”invandrarkultur” som per definition sägs vara på oklart sätt lägre stående, av mindre värde, på ett odefinierat sätt skulle negativt påverka en odefinierad ”svensk” kultur, som då förutsätts vara högre stående, av större värde, enkom på grundval av var invandraren ifråga kommer ifrån. Det är främlingsfientlighet som går över i kränkning av mänskliga rättigheter. Finns det så många sakargument så borde de komma upp, men de gör inte det. Är kostnader ett sakargument? Kanske, men vad är det som kostar? Om man i någon mening ser samhället som ett hushåll så borde det kosta mer att det bor 9.000.001 människor i Sverige än 9.000.000, det känns logiskt. Eller? Om den tillkommande arbetar bidrar den till BNP och betalar skatt. Då drar den snarare in pengar till samhället. Om den är en missbrukare och brottsling så kostar den nog samhället pengar. Men det gör även den missbrukare och brottsling som är född här av föräldrar som också är födda här. Hur ska vi göra oss av med den kostnaden? Vad beror det på att vederbörande är en brottsling? Uppväxtförhållanden? Socialt utanförskap? Arbetslöshet? Vad gör vi åt den problematiken? Frågan växer med hög hastighet och gör den svår att såväl diskutera som besvara, och det är här dörren öppnar sig för en enkel lösning: problematiken är kulturellt betingad! Det löser fortfarande inga problem, eftersom det fortfarande finns svenska brottslingar uppfödda i svensk kultur av svenska föräldrar, men det ger en yttre fiende som kan pekas på och åberopas som en enkel lösning.

    Man utsätter sig för stor risk som exempelvis infiltrerande journalist, en risk som ibland kan uppfattas som nödvändig att ta. Det är förhoppningsvis en av journalisten och redaktionen kalkylerad risk, och blir man avslöjad måste man vara beredd att utstå obehaget, och det kan inte vara så kul. Vi människor blir nog alltid upprörda och besvikna när någon omkring oss inte är den de utger sig för att vara. Men det finns inget olagligt i att spela in samtal, diskussioner eller anföranden som hålls i offentliga sammanhang utan att de inblandade vet om det, det finns heller inget olagligt i att utföra journalistiskt arbete utan att tala om det. Men det finns något olagligt i hot, inbrott, egenmäktigt förfarande och stöld (det kan ha varit så att reporterns ryggsäck försvann i händerna på en partiföreträdare, rapporteringen är oklar där). Min moraluppfattning störs inte av att Sverigedemokrater avlyssnats och spelas in, den hade inte störts av avlyssning av sossar eller moderater heller, men jag tycker inte att man har rätt att låta den besvikelsen gå ut över andras personliga säkerhet, integritet och egendom. Det ser jag som ett moraliskt övertramp, och det hade jag gjort även om det varit centerpartiets ungdomsförbund som hade olovligen berett sig tillträde till en journalists hytt.

    Vad Kaliber granskade i sitt första program av tre om Sverigedemokraterna var huruvida partiet har en agenda utåt och en annan inåt. Det programmet fick fram verkade tyda på det, då man utåt påstår sig ha en intern nolltolerans mot rasism, men när Kaliber tog sin innanför partiets fasad hittades något som tyder på motsatsen. Ibland behöver man inte ens krypa innanför, som i Älgemalms uttalanden. Det gör inte vare sig Kalibers metoder eller slutsatser mindre giltiga.

    Argus

    08 april 2009 at 10:20

  7. Om du inte har några fakta att backa upp dina påståenden med så kan du inte eller förvänta dig att någon skall ta dessa seriöst.

    Att vara negativ till mångkulturarismen grundar sig inte på någon vilja att ”bekämpa” kulturellt inflyttande utan om att mångkulturarismen leder till ett etniskt splittrat samhälle och det är det som destruktivt. Det visar både historisk erfarenhet (Libanon, Jugoslavien osv.) och t.ex. Robert Putnams forskning:
    ”A bleak picture of the corrosive effects of ethnic diversity has been revealed in research by Harvard University’s Robert Putnam, one of the world’s most influential political scientists.
    His research shows that the more diverse a community is, the less likely its inhabitants are to trust anyone – from their next-door neighbour to the mayor.

    The core message of the research was that, ”in the presence of diversity, we hunker down”, he said. ”We act like turtles. The effect of diversity is worse than had been imagined. And it’s not just that we don’t trust people who are not like us. In diverse communities, we don’t trust people who do look like us.””

    Länk

    Att erkänna grundläggande mänskliga rättigheter är inte nödvändigtvis samma sak som att man tycker att alla är ”lika mycket värda” i den meningen att man skall måna lika mycket om allas välbefinnande. Självklart så månar jag t.ex. mer om min familjs välbefinnande än någon komplett främmandes, det behöver på intet sätt innebära att man vill inskränka någons mänskliga rättigheter bara för att dessa är mindre värda för mig än t.ex. min familj! Det är ju inte eller någon mänsklig rättighet att få bosätta sig i Sverige, eller i något annat land. Att vi skall tillåta kriminella och bidragstagare från andra länder att komma hit och bosätta sig för att det finns infödda bidragstagare och kriminella är ju ett rent sinnessvagt resonemang!

    Inställningen att det inte är integritetskränkande att springa runt och filma och spela in folk i smyg, på t.ex. hotellrum och i båthytter, och att måna mer om smygfilmarens integritet än om deras offers är du nog ganska ensam om att ha.

    Kaliber har över huvud taget inte lyckats visa något trots sin omfattande övervakning, plumpa skämt och sånger kan ju inte på något sätt anses utgöra en politisk agenda!

    Roger Svensson

    09 april 2009 at 01:32


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: