Kampanjmotiv?

Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” har skapat debatt, inte minst i bloggosfären. Göran Rosenberg har skrivit om den i DN, och som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag lite svårt att förstå vad han egentligen vänder sig emot. Men jag har funderat över vad som ligger bakom Humanisternas kampanj, för det verkar vara det som många riktar in sig på i sin kritik av den.

För att åskådliggöra mina funderingar vill jag använda mig av en bild av en ”livsåskådningsskala ur teologiskt perspektiv”.

Man tänker sig en skala från 1 till 7 på vilken man placerar sin inställning till en ”gud”.

1	2	3	4	5	6	7
JAG VET att det finns en gud						JAG VET att det inte finns någon gud

Med VET åsyftas här ”betraktar det som ett påvisbart faktum”. I frågan om existensen av en personlig gud som ett övernaturligt väsen befinner vår uppfattning sig någonstans på den här skalan. Jag tror att det är försvinnande få som placerar sig på siffra sju, men väldigt många som placerar sig på siffra ett. Jag tror att Humanisterna vill skapa reflektion i samhället kring just detta, och det faktum att väldigt många av världens politiska ledare och makthavare på många olika fält skulle placera in sig själva just under punkt ett.

Annons