Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Om det agnostiska manifestet

with 2 comments

Jag har stor respekt för Stefan Einhorn, har läst ett par av hans böcker med stor behållning. För ett par dagar sedan publicerade han i DNDet agnostiska manifestet‘, som jag dessvärre tycker har gått vilse på ett par punkter. Jag håller med om att polariseringen tenderar att låsa debatten i något som liknar ett skyttegravskrig, och välkomnar manifestet som ett försök att skapa en ny plattform för diskussion men kanske av en annan anledning? Jag tror det är viktigt att bygga ett så sekulärt samhälle som möjligt, i den mening att religionen inte har inflytande över den politiska styrningen av samhället. Jag tror att den mellanmänskliga etiken är äldre än religionen. Som jag uppfattar Einhorns skrivelse är hans syften de bästa, men intentionerna leder lite vilse.

Att vi försöker enas om att samhälleliga övergrepp som orsakar svårt mänskligt lidande är en avart av mänskligt beteende är gott och viktigt, tycker jag liksom Einhorn, men jag vidhåller ändå att många sådana övergrepp har begåtts just i namn av en gudom, men aldrig i namn av avsaknaden av gudomen. Stalinregimen begick inte obeskrivliga övergrepp mot sin egen befolkning i första hand i namn av sin ateism, utan styrd av sin politiska ideologi.

Sedan håller jag inte med om definitionen av begreppet ‘agnosticism’, som jag upplever att Einhorn reducerar till att man inte kan veta för att guds existens inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Men motbevis kan inte krävas för att ‘veta’, i betydelsen ‘inte tro’, i så fall blir det väldigt mycket vi måste tro på eller förhålla oss agnostiska till. Jag har aldrig varit i Australien, jag har aldrig vare sig flugit eller åkt båt åt det hållet och sett att det ligger där. Bör jag då tro att det inte finns till det har motbevisats, eller ska jag tycka att alla kartor som visar förekomsten av ett sådant land, samt det faktum att en av mina vänner säger sig ha varit där ger mig goda skäl att tro att det förhåller sig på det sättet, även om det inte är ”bevisat”? Jag tror inte att det finns gröna svanar, men är det fel av mig att säga så? Borde jag i stället säga ”vi kan aldrig veta”, i sann agnostisk anda? Påståendet kan ju inte motbevisas. Däremot finns det goda skäl att anta att det inte finns några gröna svanar. Nej, förmodligen är det inte så Einhorn menar, utan agnosticismen som livshållning i förhållande till det metafysiska planet, om det finns något bortom det vi kan förklara. Men här menar jag att begreppet används fel, jag definierar agnosticismen som intagandet av hållningen ‘vi kan inte veta’ eller kanske ännu hellre ‘det finns ingen sanning (som vi kan få reda på)’. I den här frågan tror jag, liksom ateister och religiösa, att det finns ett svar på frågan ‘finns gud?’.

Till själva manifestet. Första meningen är jätteintressant, det börjar bra:

Eftersom de skillnader och likheter som föreligger mellan världens religioner gör det sannolikt att den absoluta majoriteten av religioner, alternativt alla, innehåller såväl sanningar som osanningar, […]

Spännande, redan här tror jag att det är många, främst religiösa, som hoppar av.

eftersom mänskligheten står inför livsavgörande beslut i avseende på stora globala problem som hotar vår överlevnad,[…]

Så sant, som sagt, syftet med Einhorn initiativ är oerhört gott.

[…]
2. Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.

Redan här blir det problem. Vem definierar när något skadar? Jag tror att George W. Bush  är tämligen övertygad om att han inte gör särskilt mycket skada i guds namn, trots Guantanamo, Irakkrig etc etc. Knutbyförsamlingen tycker nog inte att de lider skada själva och inte skadar någon annan. Tyvärr måste nog frågan om religionens påverkan på omvärlden lyftas lite mer.

4. Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.

Följande uttalande är nog kontroversiellt: jag anser inte att alla religiösa fullt skriver under på alla människors lika värde i den mening jag vill ha. Bakom religonen ligger alltid ett ”vi men inte de” – det är ”vi troende” som är de utvalda, det är ”de otrogna” som kommer till helvetet. Jag tillstår gärna att många religiösa inte så att säga agerar ut denna värdering i sitt dagliga liv, men den finns där som ett fundament för en livsåskådning.

7. Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar.

Det här hör egentligen inte till den religiösa debatten, men: jag skulle hellre tala om att var och en har ett ansvar.

Tack Stefan Einhorn för ett lovvärt och mycket intressant initiativ, men det går inte helt hem hos mig, jag tycker debatten och en del av sakfrågorna är alltför viktig.

Annonser

Written by Then Swänska Argus

20 juli 2009 den 16:54

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. I punkt 4 står det väl inte att även alla religösa ansluter till samma tanke som ”vi agnostiker”? Dvs att alla har ett lika värde. Eller hur menar du?

    Det finns naturligtvis massor med religösa inriktningar som mer eller mindre eller inte alls delar in människor i olika värden. Inom Svenska Kyrkan verkar det vara rättså etablerat att man anser att alla människor är lika mycket värda oavsett om man är medlem i Svenska Kyrkan eller är född i en by i Gambia, fortfarande bor där och aldrig hörttalas om K G Hammar…

    Men punkt 4 i detta mannifest handlar ju inte om på vilket sätt alla andra livsfilosofier förhåller sig till det unika människovärdet. Det handlar om att agnostiker ansluter sig till en tanke som redan existerar i vår gemensamma tillvaro.

    Makke

    29 augusti 2009 at 00:25

  2. Makke, jag uppfattar Einhorns manifest som en invit till religiösa och ateister lika att samlas kring någon slags gemensam värdegrund. Det är vackert så, men jag tror inte att det kommer att gå, bland annat därför att jag menar att visst uttalar exempelvis kristendomen tron på ett lika människovärde, men det är bara på ytan; undertill ligger ständigt ett värderande av troende gentemot otroende: de sistnämnda tillhör inte ”herrens rike”. Det här är en grundsyn som religiösa inte kan göra sig fri från, även om de flesta meddelst läpparnas bekännelse inte lever ut denna. Och det är i och för sig mycket hedersamt för dagens religiösa menighet, att den trots allt till slut i huvudsak lyckas behandla omvärlden som om alla hade samma värde. Och det tror jag att alla har! Helt och hållet – det vill säga: ingen kommer till ”himlen”.
    Jag uppfattar inte Einhorns manifest som inlaga från en tredje part i det eventuella ställningskriget mellan religiositet och humanism, utan som ett försök att samla alla kring ett gemensamt manifest. Det uppskattar jag, men tror inte att det är möjligt, därtill är meningsskiljaktligheterna för stora.

    thenswanskaargus

    06 oktober 2009 at 08:15


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: