Smutsiga valkampanjer med mer eller mindre substans

Redan i april rapporterades om ett bluffbrev som kommit i omlopp, ett brev med Socialdemokraternas logga och partiledare Mona Sahlin som avsändare. Brevet är en politisk satir skapat av en anonym privatperson, och tar sikte på vissa av Mona Sahlins privata förehavanden, företrädesvis ekonomiska. Det här är inte alls ovanligt, många gör nidbilder och satirer av såväl politiker som andra kända personer, därför blir det en smula skrattretande att höra brösttonerna från ledande socialdemokratiska politiker som exempelvis Ibrahim Baylan: ”Det är den värsta sortens av politisk kampanj som finns. Jag har fruktat att den här valrörelsen kan hamna i sån här smutskastning.” Ibrahim Baylan är partisekreterare för socialdemokraterna, han efterträdde Marita Ulvskog som stod i centrum för den förtalskampanj mot Fredrik Reinfeldt som inför valet 2006 utgick direkt ifrån det socialdemokratiska partihögkvarteret. Ulvskog tyckte då att en polisanmälan var onödig. En inte oviktig skillnad i sammanhanget är att det som uppges i det fejkade Sahlin-brevet faktiskt är sant. Sahlin har gjort sig skyldig till det som beskrivs där. Det var inte, som vänsterpressen och det gigantiska socialdemokratiska mediamaskineriet försökt få eftervärlden att tro ”på grund av två Toblerone” som Sahlin en gång tvingades lämna det politiska rampljuset för en tid. Sahlins martyrstämpel är en ren pr-produkt.