Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Debatt’ Category

Barnaga, ett rött skynke

leave a comment »

Jag hamnade framför SVT Debatt om ”den misshandlade 12-åringen i Gamla Stan” igår. Två intressanta synpunkter stod ut i bruset, den ena från Anita Schulman.
Jag anser att örfilar inte hör hemma i något umgänge mellan människor. Jag tror att den här upplevelsen kommer att stanna kvar i 12-åringens minne för resten av hans liv. Men jag tror att orsaken till just det är att hans far satt häktad på hans 12-årsdag, inte att han fick en örfil. Och därmed, återigen, _inte_ sagt att det är rätt att örfila olydiga barn, endast att det inte finns några enkla svar.
Den andra poängen var att det är intressant att beskåda debattklimatet när en sida talar mycket varmt om kärlek och respekt för medmänniskan, men själva i debatten visar ganska liten sådan mot de som kanske inte ens uttalar en motsatt åsikt, utan vill föra in samtalet på nyanserna.
Muskelberget som satt längst bak i panelen, han som pekade med hela handen åt alla han tilltalade, må tycka om sig själv att han är en härlig kille, men ska kanske akta sig för att tro att det garanterat landar på ett bra sätt vare sig hos barn eller vuxna när han går emellan i en offentlig situation. Om det vet varken han eller jag något. Dock anser även jag att vi alla skulle ta ett större medmänniskoansvar inför vad som händer omkring oss.
För övrigt är jag väldigt kluven till att Olofsson tar uppenbar parti i de flesta debatter som tas upp.

Annonser

Written by Then Swänska Argus

09 september 2011 at 07:24

Publicerat i Debatt

Tagged with

Ålder och erfarenhet

leave a comment »

Det är inte säkert att vi lär så länge vi lever. Det finns en del av oss där ute som gör sig tämligen immuna mot de nya infallsvinklar och vetskaper som kan leda till förkastade och/eller förnyade insikter och ställningstaganden, det som kan kallas erfarenhet.
Användbar erfarenhet bör inbegripa möjlighet och inte minst förmåga till reflektion över densamma. Därav följer att erfarenheten tänks öka med stigande ålder, och yngre besitta mindre av den. Men alla bär på erfarenheter utifrån sin dittillsvarande livsbana. Även Annie Lööf, 28.
Men den erfarenheten är intet värd, menar Björn Fries. I en knappast knivskarp och saklig twitterkommentar skäller den självutnämnt erfarenhetstyngde – tillika ödmjuke! – Fries Lööf för att vara:

[…] en yngre, mer stylad, o sofistikerad variant på ytlighetens mästare: Maud Olofsson. Tror att det blir katastrof för (c)! #28år

Ålder och eventuell styling, om vilken Fries näppeligen har faktisk kännedom, är alltså kärnan i Fries politiska ”analys” av centerpartiets kommande partiledarval. Senare i twitterflödet trasslar han in sig i att bolla mellan det som ska anses vara avgörande för epitetet ”ytlig”, nämligen att Lööf ändrat åsikt i vissa frågor, och ålder, vilket omöjliggör erfarenhet. Enligt Fries.
Användbar erfarenhet bör präglas av en ständigt pågående reflektion och utvärdering av gamla och nya erfarenheter, att bryta dessa mot varandra, vrida och vända på dem för att stärka det som hänger ihop och kunna förkasta det som inte fungerar.
Om man inte heter Björn Fries, för då ska man födas in i ungdomsförbundet, läras upp där och sedan aldrig göra nya ställningstaganden, och låta erfarenhet vara ett längre ord för ålder.
Annars är man ytlig och förmodligen stylad.
Jag avslutar med Fries egen mest frekvent förekommande twitterdebattfras: Go’natt!
Jag antar att erfarenheten lärt honom att det är en konstruktiv debattmetod.

Written by Then Swänska Argus

07 september 2011 at 19:59

Publicerat i Debatt, Politik

Tagged with , ,

Spara språket

leave a comment »

Världen behöver engagerade människor, som brinner för en sak, tar ställning och inte räds att bli emotsagd. Men för att vi alla ska kunna göra det i demokratisk anda i ett öppet samhälle krävs att vi inte devalverar språket, kärnan och innehållsbäraren i vårt sociala utbyte med våra medmänniskor.

Fältbiologen Salomon Abresparr bär på ett beundransvärt engagemang genom sitt arbete som informatör för Fältbiologerna. Det är ibland nödvändigt att överdriva, tillspetsa eller hårddra för att nå ut i bruset, för att höras i den strida ström av skval, infotainment, åsikter och tyckanden som flödar i alla upptänkliga media varje sekund, men att hamra in ”mord” när det gäller vandalisering av träd är att gå för långt.

I Brottsbalken står att läsa ”Den som berövar annan livet, döms för mord”. Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Och även om man älskar naturen och värnar träden, så är det inte mord att döda träd. Och det kan mycket väl vara välfunnet att kalla det för ”trädmord” för att väcka opinion, men det är också respektlöst för exempelvis de anhöriga som drabbats av mord. De förtjänar inte att få sin förlust likställd med vandalism. Att gå på om dessa hemska mördare, som Abresparr gör på SVT. debatt, är i sak riktigt, men det språkbruk han väljer riskerar att devalvera språkets värde, och vad kanske värre är, alienera människor från en behjärtansvärd och god sak.

[Aftonbladet]

Written by Then Swänska Argus

04 september 2011 at 17:49

Publicerat i Debatt, Språk

Levande kulturpolitik?

leave a comment »

En av Stockholmsregionens viktigaste kulturfrågor just nu är frågan om Nybrokajen 11:s överlevnad som konsertsal efter Rikskonserters nedläggning. Alliansen duckar för frågan både på riks- och lokal nivå och uppvisar tyvärr såväl oförstånd som ointresse för frågan. Nybrokajen 11 är och har under lång tid varit en av de absolut viktigaste arenorna för levande musik av det mindre formatet i Stockholms som även har varit tillgänglig för det ofantligt rika amatörmusiklivet. Att stänga Nybrokajen 11 som konsertlokal skulle vara ett dråpslag mot stadens musikliv. Även kulturministern undviker tyvärr frågan ytterst räddhågset, och uppvisar ledsamt nog alliansens bristande kulturintresse i all sin prydno. Å ena sidan säger hon ”Nybrokajen 11 är inte självklart statens ansvar”. Å andra sidan: ”Fastigheten tillhör Statens fastighetsverk som har ett stort ansvar när det gäller förvaltandet av kulturfastigheter. Konsertlokalen är dessutom k-märkt”
Är detta essensen i alliansens kulturpolitik; att bevara byggnader men på alla sätt undvika att bevara den levande kulturen som kan fylla sagda byggnader?
Läs mer:
Bo Löfvendahl kommenterar i SvD.

Lina Wennersten kommenterar ödesdagen i SvD.

(I DN är det tyst…)

Facebook-gruppen Rädda Nybrokajen 11

Namninsamlingen Rädda Nybrokajen 11

Written by Then Swänska Argus

24 juni 2010 at 11:00

Gammal idol!

leave a comment »

TV3 är en tv-kanal som jag har i stort sett noll och intet till övers för, men en liten strimma av ljus i kulturskymningen kan anas i form av Leif GW Perssons medverkan i Efterlyst. Nu kan man undra om han får komma tillbaka dit nästa säsong efter att han i direktsändning rykt ihop med programledaren och redaktören Hasse Aro angående namnpublicering i brottsfall. Leif GW Persson menar, i enlighet med en seglivad myt, att svenska media är mer restriktiva med att uppge namn på misstänkta brottslingar om namnen är påfallande utländska än svenska. Aro menar att så inte är fallet. Sveriges Radio P1:s program Medierna tog också upp samma ärende i sin rapportering nyligen, och chefredaktörerna på Aftonbladet och Expressen slår naturligtvis ifrån sig. Så uppgiften kan just nu vare sig vederläggas eller bekräftas. Men jag tycker det är intressant att både från exempelvis Aftonbladet och Expressen blir svaret att man avgör namnpublicering från fall till fall, vilket är i bästa fall ett nonsens-svar. Det är självklart att man avgör det från fall till fall, och hur mycket fall-till-fall det än är kan det fortfarande vara så att den misstänktes etnicitet exempelvis, eller kändisstatus, inkomst eller sexuella läggning eller vad du vill, spelar in för avgörandet. Det är inget svar på frågan. Tyvärr får ingen av dem, inte heller i programmet Medierna, någon följdfråga om detta.

Alldeles uppenbart är också att det finns annat som avgör namnpubliceringsfrågan än huruvida brottslingen är i domstol befunnen skyldig eller ej, eftersom somliga kan hängas ut med namn och bild redan som skäligen misstänkta, medan andra fortfarande omtalas namnlösa även efter det att deras fall prövats i domstol och de befunnits skyldiga. Så någon absolut likhet inför medierna vad gäller namnpublicering och domslut råder inte. Men det tar tyvärr vare sig GW eller journalister upp. Jag hoppas någon ställer den frågan någon gång.

Det finns en överhängande risk att YouTube-klippen med GW:s och Aros meningsutbyte snart försvinner från YouTube av upphovsrättsskäl, så jag länkar till några olika versioner av samma klipp.

[1] [2] [3]

Written by Then Swänska Argus

29 maj 2010 at 19:55

Publicerat i Debatt

Tagged with , ,

Hör Gud bön?

leave a comment »

1.800 patienter vid sex olika vårdcenter i USA deltog i en studie om bönens inverkanbehandling och komplikationer finansierad av Templetonstiftelsen och publicerad i American Heart Journal 2006. Testerna leddes av Dr. Herbert Benson vid Harvard Medical School. Ett antal kristna förbedjare delades in i tre grupper som uppdrogs att be för specifika patienter som skulle genomgå en bypass-operation. Volontärerna skulle be för ”en lyckad operation med ett hälsosamt och gott tillfrisknande utan komplikationer för vissa patienter, vars förnamn och efternamnsinitial de fick veta. Patienterna i sin tur delades in i tre grupper; en som fick veta att böner lästes för dem, en grupp som bads för men endast fick veta att det var en möjlighet att det lästes böner för dem, samt en grupp som likaledes fick veta om den eventuella möjligheten att någon bad för dem, men för vilka inga böner lästes.

Studien kartlade komplikationer som uppvisats inom 30 dagar efter operationen, och visade inte upp någon skillnad i de olika grupperna för de patienter som inte drabbades av några komplikationer. Dock uppvisade 59 procent av den grupp som visste att någon bad för dem någon form av komplikation, mot 52 procent i den grupp där bönen bara var en möjlighet. Den patientgrupp som visste att någon bad för dem drabbades alltså i något högre grad av komplikationer än de andra. Forskarlaget har ingen förklaring till denna skillnad, och understryker också att resultatet inte säger något om förekomsten av en eventuell gudom och huruvida denna i så fall hör bön.

Dr. Harold G. Koenig vid Duke University Medical Centre – vilka inte deltog i undersökningen – sa i ett uttalande apropå testresultatet att han inte var överraskad.

Det finns inga vetenskapliga skäl att förvänta sig ett resultat och det finns inga faktiska teologiska skäl för det heller. Det finns ingen gud i vare sig de kristna, judiska eller muslimska skrifterna som kan reduceras till förutsägbarhet. Inom den kristna traditionen anses Gud känna för mänsklighetens eviga frälsning, varför skulle han ändra sina planer bara för att en människa deltar i en forskningsundersökning? Vetenskapen är inte utvecklad för att studera det övernaturliga.

Dr. Koenig är naturligtvis inte ensam om att motsätta sig forskningsresultatet, många i den kristna menigheten har menat att forskningsresultatet inte visar på någonting. Det gör det väl på sätt och vis inte heller, vilket även forskarna påpekat, men klart är att någon faktisk effekt av bön inte kan påvisas. Från troende håll vill man naturligtvis förringa forskningsresultatet, gärna i linje med Dr. Koenigs argumentation, ”det går inte att forska på Gud”, varför nu vetenskap och teologi i så fall skulle stå i något slags motsatsförhållande. Av någon anledning undrar jag om det hade låtit likadant om forskningsresultatet varit annorlunda, till exempel det motsatta.

Written by Then Swänska Argus

08 mars 2010 at 06:40

Publicerat i Debatt

Tagged with , , , , ,

Om det vittrande ansvaret

leave a comment »

Den 14 april 2009 dog Sofie Karlssons son Victor efter en längre tids sjukdom, 19 månader gammal. De sista åtta månaderna av Victors liv tillbringade Sofie nästan genomgående på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. När sonen till slut avled kom det trots den långvariga sjukdomen naturligtvis som en chock. Nästa chock, dock av ett helt annat slag, kom när Försäkringskassan vägrade Sofie sjukpenning, på grund av att hon inte anmält sig till Arbetsförmedlingen samma dag som sonen dog, eller senast dagen efter, för att föräldrapenningen skulle kunna övergå till sjukpenning! Det är säkert så att det är så reglerna är utformade, men det är fullt möjligt att tillämpa regler också, och det kan ske av varje medmänsklig, empatisk och för att använda en föga polerad term vettig handläggare. För det riktigt osmakliga kommer när Sofie Karlsson efter att ha överklagat Försäkringskassans beslut till Länsrätten och där fått rätt, och Försäkringskassan i sin tur överklagar till Kammarrätten! Om en handläggare på Försäkringskassan inte vågar visa medmänsklighet och stå för en tillämpning av reglerna, även om det kanske är ganska tydligt att reglerna säger att man ska anmäla sig till Arbetsförmedlingen samma dag som ens inte ens tvååriga son avlider, så skulle Försäkringskassan kunna skapa en tillämpning genom att avhålla sig från att överklaga. Men i ”sann” o-medmänsklig anda anser sig myndigheten behöva statuera exempel och få en hårdare praxis av sina redan oflexibla regler.

Sofie Karlsson

Sofie Karlsson

Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (m) ser naturligtvis tillfället att plocka några politiska poäng och menar att det finns anledning att se över de nuvarande reglerna, ett uttalande som naturligtvis inte förpliktigar till någonting. Det är fullt möjligt att reglerna faktiskt är fullt tillräckliga, det behöver bara finnas människor som vågar ta ansvar för en tillämpning av reglerna. Jag är inte säker på att man ens kan lasta Kammarrätten för den här omänskliga hållningen. Kammarrättens ordförande Charlotta Riberdahl säger ”Vi har full förståelse för att hon inte hade en tanke på att anmäla sig till Arbetsförmedlingen när hennes son dog. Men vi har tittat på lagen och vi kan inte se någon möjlighet till undantag här. Inte ens i ömmande fall, inte ens när en såhär tragisk händelse inträffar.” Men hade Försäkringskassan haft någon ryggrad hade man inte överklagat. ”Skyll inte på domstolen som läst lagen, det är regeringen som stiftat lagarna” skriver exempelvis Lasse Strömberg på sin blogg, men jag menar att tillämpningen är viktigare. Jag tror inte att det går att skriva en text som reglerar varje enskild tänkbar händelse på ”rätt” sätt, det måste sitta människor bakom tillämpningen, som vågar ta ansvar för att läsa lagen och med medmänsklighet tillämpa den på människor.

Written by Then Swänska Argus

05 mars 2010 at 07:00

Publicerat i Debatt

Tagged with , ,