Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Livsåskådning’ Category

Ett citat för dagen

leave a comment »

It is useless to attempt to reason a man out of a thing he was never reasoned into.

Jonathan Swift (1667-1745)

Written by Then Swänska Argus

13 augusti 2011 at 10:45

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with

Det religiösa cirkelbeviset

leave a comment »

”Gud finns, och det faktum att ingenting tyder på det är beviset!”

Written by Then Swänska Argus

03 september 2010 at 23:59

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with

Evolutionisten intervjuar kreationisten

leave a comment »

Debattören, professorn, läraren, författaren, forskaren Richard Dawkins presenterade för en tid sedan dokumentären The Genius of Charles Darwin. I filmen genomför han bland annat en längre intervju med kreationisten Wendy Wright, som arbetar för Concerned Women for America. Intervjun i sin helhet finns nu bland annat på YouTube, men även tillgänglig på dvd:n The Genius of Charles Darwin: the uncut interviews, vilken rekommenderas.

Intervjun i sig är ganska oroande, med övertydliga exempel på hur Wendy Wright i det här fallet tycker sig komma undan med sin argumentation genom att helt enkelt ignorera frågorna och gå till något annat. Än mer skrämmande är att följande satir faktiskt inte på något sätt ligger särskilt långt från originalet.

En stor del av intervjun går ut på att Wright hävdar att om evolutionsteorin är riktig så borde det finnas många artefaktiska bevis som pekar på utvecklingen från ”slem”, som hon uttrycker det, till dagens otaliga arter. ”Det finns”, replikerar Richard Dawkins, med beundransvärt lugn genom hela den nära en timme långa intervjun. Varpå Wright återigen svarar att ”då borde det finnas bevis”. Till slut inser till och med hon att här står hon inför någon som inte ämnar ge upp debatten så lätt, och hon går då till ett ganska anslående förvirrat cirkelbevis: om det finns så många bevis för evolutionsteorin då borde det inte finnas så många som inte tror på den! Någon slags omvänd argumentum ad populum.

Tyvärr är det väl så, vilket Dawkins också antyder mot slutet av intervjun, att kreationister av Wrights art kan aldrig övertygas med argument, för de anser sig nämligen inte behöva bemöta argument. Inför evolutionen slår man alltid ifrån sig och ropar på ”mer bevis”, vilket i sig är en ganska idiotsäker metod att slippa ta in argument. Särskilt om man dessutom helt enkelt låtsas inte höra när man får bevisen presenterade. Precis som Dawkins sent i intervjun förklarar så är alla vetenskapliga ståndpunkter de facto teorier. De teorier som trots upprepade försök och experiment inte kunnat motbevisas är styrkta och efter hand som de stärks av fortsatt forskning kallas de fakta, men de är i strikt mening fortfarande teorier. Ett vetenskapligt faktum var i många hundra år att jorden var platt, tills forskning motbevisade detta och jorden befanns vara sfärisk, tills forskning vidareutvecklade detta till att jorden nu anses något tillplattad vid polerna.

Varför finns det då inga bevis för övergångarna mellan arterna, frågar då kreationisterna, vilket är en ganska galen fråga särskilt när den upprepas gång på gång – eftersom det faktiskt finns mängder med bevis! Vilket också Dawkins mycket riktigt påvisar, enkom för att få samma fråga en gång till. Som Dawkins också berättar är den omvända bevisbörda som kreationisterna vill pålägga evolutionsteoretikerna ett lysande exempel på felaktig argumentationsteknik eftersom varje nytt bevis tas som två nya påstådda hål i bevisföringen! Som i fallet med den mänskliga artens utveckling. För varje upptäckt av en ”övergångsmännsika” uppstår ju två nya hål att fylla! Ett bevis i evolutionsbiologens hand blir till två påstådda motbevis (de är inte motbevis, de är ännu outforskade fält i teorin) i kreationisternas hand! Så lägger man upp sin världsbild om man vill undvika att lyssna på argument!

Dawkins fick inte slutföra följande analogi, för Wright tyckte inte den hade med saken att göra. Vilket inte heller är poängen med en jämförelse, poängen är att sätta ett annat ljus på sakfrågan, vilket kan vara nyttigt när det som ska vara ett meningsutbyte verkar ha kört fast.

Tänk dig att du är lärare i latin och historia och brinner av entusiasm för att föra dina studenter in i den klassiska världens intressanta sfärer – Ovidius, Horatius, latinsk grammatik demonstrerad i Ciceros tal, de puniska krigens brlijanta strategi, Julius Caesars fältmannaskap och hans efterträdares voluminösa överdåd. Det är en stor uppgift, det kommer att ta mycket tid, koncentration och engagemang. Men, din tid kommer att beskäras betänkligt, och dina elevers uppmärksamhet kommer att pockas på från en hoper okunniga kringstående vilka, med starkt politiskt och inte minst ekonomiskt stöd, outtröttligen försöker övertyga dina stackars elever om att romarna aldrig existerade. Det har aldrig funnits ett romerskt imperium. Hela världen uppstod plötsligt, just innan gränsen för det mänskliga medvetandet. Spanska, italienska, franska, portugisiska, katalanska, alla dessa språk och deras olika dialekter uppstod spontant och separat från varandra, och har ingenting med någon föregångare såsom latin att göra.

Exemplet är naturligtivs något drastiskt utformat, men låt oss ta ett mer närliggande: Tänk dig att du är lärare i historia och din undervisning i 1900-talshistoria bojkottas, förringas eller på annat sätt störs av välorganiserade, välfinansierade och med politiska muskler försedda grupper av förintelseförnekare. Till skillnad från de hypotetiska förnekarna av romartiden så existerar de facto förintelseförnekare. […] Tänk dig att som lärare i europeisk historia ständigt mötas av aggresiva krav på att ”lära ut även motsägelserna”, och att ge ”lika mycket tid” till den ”alternativa teorin” att förintelsen aldrig ägde rum utan är ett påhitt av en sionistisk sammansvärjning.

Moderiktigt relativistiska intellektuella stämmer in för att hävda att det existerar ingen absolut sanning: huruvida förintelsen verkligen ägde rum är en fråga om personlig övertygelse; alla synvinklar är av lika värde och borde ”respekteras”. [Min översättning. Texten hämtad från RichardDawkins.net]

Dessa exempel visar på något som många lärare och forskare tyvärr möter idag när det gäller motsatsen mellan evolutionsteori och kreationism.Tyvärr är det många av kreationisterna som inte ser parallellen. Åter till Wendy Wright: när hennes så kallade argumentation emot evolutionsläran tar slut börjar hon tala om ett samhälle byggt på Darwinistiska principer, men missar att evolutionsläran handlar om världens biologiska utveckling över miljontals år, inte om samhällsbyggnad. Wright vill inte ha ett samhälle byggt på evolutionen (vad nu det betyder) utan vill ha ett samhälle byggt på hur präster tolkar orden i en bok skriven av människor men vilket kallas ”guds bud”. Det finns inga samhällssystem som byggt på ”Darwinismen” eller ateismen. Det finns samhällssystem som verkligen inte fungerat och vars högsta företrädare ibland bekänt sig till ateismen (och tänker man här Hitler så bekände han sig lika ofta, när det passade hans sak för tillfället, till kristendomen). Vad som också finns är otaliga samhällen som byggt på religiös grund, och som givit upphov till krig, folkmord, barnamord, våld, rasism, intolerans, förtryck, förföljelse, tortyr, våldtäkt… Här någonstans tenderar debatten att vända sig mot andra frågor än evolutionsteorin kontra kreationismen, så jag slutar här för tillfället.

Som avslutning: tillbaka till satiren, och frågan om den ”intelligenta” designen!

Written by Then Swänska Argus

09 mars 2010 at 05:39

”Men tänk om du har fel…!”

leave a comment »

Richard Dawkins, bland annat författare till The God Delusion (Illusionen om Gud), svarar på frågan ”Tänk om du har fel”.

Written by Then Swänska Argus

07 mars 2010 at 07:08

Kontextberoende bibeltolkning

leave a comment »

Närhelst Bibeln ska läsas och tolkas får bibeltroende vissa problem med vilken ställning man ska ta inför de inhumana och barbariska uttalanden som läggs i Guds och den tidiga kristendomens företrädares munnar. Många gånger handlar ”försvaret” om en kontextberoende bibeltolkning; det gäller att sätta alla uttalanden i sitt rätta sammanhang, och om man kan hitta bibelpassager som låter grymma och orättvisa så beror det på att de är ryckta just ur detta sammanhang. De texter som handlar om kärlek och harmoni behöver dock påfallande sällan någon kontext för att tolkas.

Följande videoinlägg är förstås något tillskruvat, men sätter ändå fingret på något. Om man har en helig skrift måste man för att behålla någon slags trovärdighet förhålla sig till hela denna skrift, inte ta ut vissa bitar som man tycker passar och helt enkelt lämna resten.

Written by Then Swänska Argus

04 mars 2010 at 12:00

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with ,

Tio ”guds” bud

leave a comment »

Varför har vi tio budord? Det är en konvention som har uppfunnits långt senare än de sägs ha burits nedför berget Sinai, och texten är många gånger reviderad, tillagd, översatt, ändrad, justerad. Vad innehåller den egentligen, går den att leva efter, bör de tio budorden efterlevas? I sin bok Illusionen om Gud har Richard Dawkins tittar närmare på budorden, och så har även den amerikanske komikern och skådespelaren George Carlin. Jag har tagit mig friheten att översätta hans genomlysning av de tio budorden.

Varför är budorden tio till antalet? Vi behöver inte tio. Jag tror listan över budorden blev på konstgjord väg utvidgad och utökad till tio; det är en inbäddad lista. Det här var vad de gjorde: för omkring 5000 år sedan samlades ett gäng politiska och religiösa skojare för att klura ut hur de skulle gå tillväga för att kontrollera andra människor, hur de skulle hålla dem i schack. De visste att människorna var huvudsakligen korkade och skulle tro vad de blev tillsagda, så de tillkännagav att gud hade givit dem några budord. Uppe på ett berg, där ingen annan människa fanns i sikte, hade gud givit dem de tio budorden. Får jag fråga, när de satt och hittade på allt det här, varför blev det just tio stycken? Varför inte nio eller elva? Jag ska tala om varför: för att tio låter officiellt. Tio låter viktigt. De visste att om de var elva skulle inte folk ta dem på allvar. Men tio låter viktigt. Tio är basen i decimalsystemet. Det är ett decennium, det är en psykologiskt tillfredsställande siffra. ”Topp tio”, ”de tio mest efterlysta”, ”de tio bäst klädda”; så att ha just tio budord var egentligen ett marknadsföringsmässigt avgörande! Så för mig är de tio budorden helt klart en list med skitsnack. Det är ett politiskt dokument på konstgjord väg uppblåst för att sälja bättre. Jag ska visa hur man kan reducera budorden och komma fram till en lista som är mycket mer användbar och logisk. Vi ska börja med de första tre, och jag kommer att använda den romersk-katolska versionen, för det är den som jag lärde mig som barn.

Jag är herren, din Gud, du skall inga andra gudar hava jämte mig. Du skall icke missbruka Herren, din Guds namn. Tänk på sabbaten, så att du helgar den. Rakt av, de första tre: rent skitsnack! Sabbat, Herrens namn, andra gudar hava – mystiskt språk. Designat för att skrämma och kontrollera primitiva människor. På intet sätt kan vidskepligt nonsens som detta appliceras på vardagen för intelligenta och civiliserade människor i det tjugonde århundradet. Man kastar ut de första tre budorden och vips är man nere på sju.

Härnäst: Hedra din fader och din moder. Lydnad, respekt för auktoriteter; bara ett annat uttryck för att kontrollera människor. Sanningen är att lydnad och respekt inte ska vara automatisk – den bör förtjänas. Den bör baseras på föräldrarnas agerande. En del föräldrar förtjänar respekt – de flesta inte. Punkt. Vi är nere på sex.

Nu, för logikens skull – logik är något som religion tycker är mycket obekvämt – ska vi nu hoppa runt i listan en aning. Du skall icke stjäla. Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa. Stöld och lögn. Egentligen förbjuder dessa två samma beteende: oärlighet; att stjäla och att ljuga. Så vi behöver inte två, i stället kombinerar vi dem till ett: Du skall icke vara oärlig, och så plötsligt är vi nere på fem. Och medan vi ändå kombinerar har jag två andra som hör ihop:

Du skall icke begå äktenskapsbrott. Du ska icke hava begärelse till din nästas hustru. Än en gång: dessa två förbjuder samma typ av beteende, i det här fallet äktenskaplig otrohet. Skillnaden är att begärelse pågår i tanken och jag tycker inte man ska förbjuda någon att fantisera om sin grannes fru – vad ska en kille annars tänka på medan han ”vaxar moroten”…? Men äktenskaplig trohet är en god idé, så vi ska behålla den idén och kalla den här du skall inte vara otrogen. Och plötsligt är vi nere på fyra.

Men när man tänker på det, så är ärlighet och trohet en del av samma övergripande värde. Så i sanning skulle vi kunna kombinera de två ärlighetsbudorden med de två trohetsbudorden och ge dem enklare språk, positiv inklination i stället för negativ, och kalla det hela du skall alltid vara ärlig och trogen – och vi är nere på tre. De försvinner fort.

Du skall icke hava begärelse till din nästas egendom. Den här är bara rent urbota korkad. Att vara avundsjuk på grannens grejer är det som håller ekonomin igång. Din granne har en vibrator som spelar ”Dagen är kommen” – du vill också ha en! Avundsjuka och habegär skapar jobb – lämna det ifred. Vi kastar ut begärelsen och vi är nere på två nu; det stora ärlighets- och trohetsbudordet, och det som vi inte har talat om hittills, du skall icke dräpa. Mord – det femte budordet.

Men när man tänker på det; religionen har aldrig egentligen sett mord som något större problem. Inte egentligen. Fler människor har mördats i guds namn än för någon annan skäl. Allt du behöver göra är att titta på Nordirland, mellanöstern, Kashmir, inkvisitionen, korstågen och World Trade Center för att se hur allvarligt religiösa människor tar på budordet du skall icke dräpa. Ju mer hängivna de är, desto mer ser de mord som något förhandlingsbart. Det beror på. Det beror på vem som utför dödandet och vem som blir dödad.

Så, med allt detta i minnet lämnar jag er med min reviderade lista över ”de två budorden”:

  1. Du skall alltid vara ärlig och trogen mot den som låter dig nuppa
  2. och du ska verkligen försöka att inte döda någon – om de inte händelsevis råkar be till en annan osynlig man än den du tillber!

Två är allt du behöver, Moses hade kunna bära dem nedför berget i sin ficka. Om listan såge ut såhär skulle jag inte ha något emot att de där människorna i Alabama satte upp dem på väggen i sin rättssal – så länge de lade till ett tredje budord: ”Du skall hålla din religion för dig själv”.

George Carlin själv kan ses framföra ovanstående predikan i original i nedanstående YouTube-klipp.

Written by Then Swänska Argus

07 januari 2010 at 06:54

En mörk dag för den fria tanken

leave a comment »

Den 1 januari 2010 var en mörk dag för tanke- och yttrandefriheten i det fria Europa: då trädde Irlands hädelselag i kraft. Från och med denna dag är alltså blasfemi (hädelse) ett brott enligt irländsk lag och bestraffas med upp till 25.000€ i böter! Irland har fått en lag som skyddar ideologier i stället för människor, och det är ett stort bakslag för den mänskliga friheten.
Om yttrandefrihet är ett problem för religionen är det inte hos yttrandefriheten problemet ligger.

Written by Then Swänska Argus

03 januari 2010 at 23:15

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with , ,

Den kristna högern slår till igen!

leave a comment »

Chuck Norris

Chuck Norris

Den gamle b-filmskådespelaren Chuck Norris är även kolumnist för den amerikanska nätplatsen Human Events.com, vilken kallar sig ”högkvarteret för den konservativa gräsrotsrörelsen”. Han har, med hänvisning till Barack Obamas föreslagna sjukvårdsreform, dragit en parallell till den bibliska berättelsen om Maria, Jesu moder, och frågar sig vad som hänt om denna fattiga och oförsäkrade tonårsflicka hade omfattats av Obamas sjukförsäkring. ”Hemska tanke”, tydligen, enligt Norris, ty detta hade lett till att hon, för att undgå förföljelse och straff för utomäktenskapliga förbindelser hade haft resurser att genomföra en abort – och Jesus, Guds son hade aldrig kommit till jorden!

Det första som övergår mitt förstånd är den absurda kopplingen att någon skulle välja abort bara för att den har möjlighet att utöva den mänskliga rätten till sin egen kropp (oaktat förstås det motbjudande i abortmotståndet per se), det andra att det samhälleliga fördömandet, förföljelsen och straffet – möjligen stening! – för ett ”brott” som utomäktenskapligt havandeskap, helt och hållet springer ur den religiösa samhällsbyggnad som Norris och den amerikanska kristna högern vill se! I ett humanistiskt samhälle hade Maria aldrig förföljts, förhånats, förlöjligats (dock heller inte förhärligats) för sitt jungfruliga havandeskap! (Möjligen blivit föremål för ingående forskning angående själva konceptionen…)

Written by Then Swänska Argus

31 december 2009 at 18:58

Om guds existens, evolutionen och homeopati

leave a comment »

Långt ifrån alltid, men många gånger levereras oss de yttersta klokheterna av komiker. Som här till exempel

Eddie Izzard funderade och kom fram till att gud inte existerar:

Samme Izzard om evolutionen och kreationismen:

En svidande vidräkning vid homeopatin av Brian Brushwood:

Written by Then Swänska Argus

01 augusti 2009 at 20:46

Rosenberg sjunger placebons lov

with one comment

Måhända är det uppmärksamheten kring Shinto-mattan som gjort att alternativmedicinen plötsligt kommit lite i fokus igen, så sent som idag blåser Göran Rosenberg i en kolumn publicerad i DN till kamp mot den evidensbaserade vetenskapen. Tro mig, jag vill inte få det att verka som om jag har något personligen emot Göran Rosenberg, men nu kommer ett mot-inlägg igen! Göran Rosenberg är trots allt en person med mediemakt, han har position och medel att nå ut på bred front, och då får man finna sig i att bli emotsagd.

Kanske är det den senaste tidens stundtals ganska hätska meningsutbyten mellan Göran Rosenberg och Humanisterna, som tog sin upprinnelse i Humanisternas kampanj Gud finns nog inte som gör att Rosenberg verkar mycket störd av begrepp ”evidensbaserad”. Jag antar att han fått det serverat emot sig några gånger. Hittills har det mest handlat om Humanisternas uttalade mening att bygga sin livsåskådning på något som går att se och pröva (evidensbaserat) kontra det religiösa samhällets, ibland företrätt av Göran Rosenbergs, vilja att bygga samhällssystem utifrån vad någon högt uppsatt religiös företrädare påstår att man kan uttolka av tusentals år gamla skrifter att en företeelse som ingen sett fysiskt manifesterad inte ska ha skrivit men väl menat. Men nu byter Rosenberg spår till den så kallade ”alternativmedicinen”.

I en passus i kolumnen nämner Rosenberg en debatt som jag tyvärr inte hängt med i svängarna i, vilket jag beklagar eftersom området egentligen intresserar mig mycket. Det gäller psykologins område, den senaste tidens debattvågor har gått höga om främst den kognitiva beteendeterapin, KBT. Rosenberg anser att det är detta nya som ”gäller” och av medicinare kallas ”evidensbaserat”, kontra den mera opåtagliga psykoanalysen. Jag kan tyvärr inte bedöma om Rosenberg har rätt här, jag hoppas inte det, jag råkar tro på psykoanalysen.

Göran Rosenberg av kolumnen att döma dra en lans för den alternativa medicinen, inte minst den antroposofiska. ”Alternativ medicin” är en vid term, som kan täcka in lite vad som helst. Den mest gemensamma nämnaren är att snart sagt alla behandlingsmetoder och preparat inte har genomgått någon klinisk vetenskaplig prövning. Deras verkan är i den meningen inte evidensbaserad, vilket Göran Rosenberg verkar tycka att de inte behöver vara. Läkarvetenskapen har utvecklats över många tusen år. Många behandlingsmetoder har funnits verkningslösa, i somliga fall rent av skadliga, och bruket av dem har i sinom tid avtagit helt. Länge behandlade man i stort sett vilket tillstånd som helst med åderlåtning, ofta med hjälp av blodiglar. Som behandlingsmetod är det nu som väl är nästan utdött, även om blodiglar fortfarande har viss om än ytterst begränsad medicinsk användning. Örtmedicin har funnits i tusentals år, och låter kanske ”alternativt” idag. Men även den evidensbaserade medicinen erkänner örtmedicinen – de substanser som visade sig ha effekt behölls, utvecklades och blev medicin, konstigare än så är det inte. Homeopatin är bara dryga två hundra år gammal, och bygger på principen ”lika mot lika”, det som orsakar symptom hos en frisk kan användas för att bota samma symptom hos en sjuk. Inte en helt felaktig tanke har det visat sig, särskilt inte när vi vet mer om kroppens immunförsvar. De flesta vaccin fungerar just så att kroppen får en hanterbar dos av det som ska vaccineras mot, så att det egna immunförsvaret får bygga upp antikroppar. Men en basal tanke inom homeopatin är också att uppnå någon slags ”moteffekt” genom att späda ut det verksamma ämnet så mycket som möjligt, ”ju svagare blandning desto starkare effekt”. De flesta homeopatiska preparat är alltså de facto vatten.

Rosenberg skriver

Kravet på evidensbasering […] hotar den antroposofiska medicinen, vars verkan sägs bygga på ett samspel mellan mediciner, terapier och patientens egna resurser – med så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter. Den specifika verkan av just medicinerna (till stor del homeopatiska preparat) är därmed svår att evidensbasera eftersom den sägs vara beroende av behandlingen som helhet

De enda evidensen som ska behövas för medicinsk effekt, menar Rosengren, är ”så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter”. Vilket väl är förträffligt. För egentligen, om man behandlar sjukdomstillstånd med vatten och handpåläggning, vad är det värsta som kan hända? 1. Patienten blir bättre. 2. Tillståndet är oförändrat. 3. Patienten blir sämre. Många andra alternativ finns egentligen inte. I det första fallet är allting frid och fröjd! Vad tillfrisknandet än berodde på så är syftet med behandlingen uppnått. I det tredje fallet – guldläge för den behandlande parten; det behövs mer behandling! Funkar åtminstone så länge patienten är vid liv. I det andra fallet har det ju åtminstone inte blivit sämre…

I första delen av sin kolumn förlorar sig Rosenberg i ett långt och för mig lite riskabelt resonemang där det låter som om han faktiskt för fram placebo som en behandlingsmetod – den fungerar ju uppenbarligen! Om Rosenberg verkligen tycker att det är ok att självutnämnda alternativmedicinare ska få sälja vatten och sockerpiller som medicin, bara därför att beprövad erfarenhet, som Rosenberg vurmar för, har påvisat en placeboeffekt, då är han verkligen långt ute och cyklar.

Jag vill komplettera Rosenbergs slutsats: beprövad erfarenhet och evidensbaserad vetenskap visar att beprövad erfarenhet inte allenast fungerar som metod för att skilja det som fungerar från det som inte fungerar.

Written by Then Swänska Argus

24 juli 2009 at 15:55