Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Humanism’ Category

Rosenberg sjunger placebons lov

with one comment

Måhända är det uppmärksamheten kring Shinto-mattan som gjort att alternativmedicinen plötsligt kommit lite i fokus igen, så sent som idag blåser Göran Rosenberg i en kolumn publicerad i DN till kamp mot den evidensbaserade vetenskapen. Tro mig, jag vill inte få det att verka som om jag har något personligen emot Göran Rosenberg, men nu kommer ett mot-inlägg igen! Göran Rosenberg är trots allt en person med mediemakt, han har position och medel att nå ut på bred front, och då får man finna sig i att bli emotsagd.

Kanske är det den senaste tidens stundtals ganska hätska meningsutbyten mellan Göran Rosenberg och Humanisterna, som tog sin upprinnelse i Humanisternas kampanj Gud finns nog inte som gör att Rosenberg verkar mycket störd av begrepp ”evidensbaserad”. Jag antar att han fått det serverat emot sig några gånger. Hittills har det mest handlat om Humanisternas uttalade mening att bygga sin livsåskådning på något som går att se och pröva (evidensbaserat) kontra det religiösa samhällets, ibland företrätt av Göran Rosenbergs, vilja att bygga samhällssystem utifrån vad någon högt uppsatt religiös företrädare påstår att man kan uttolka av tusentals år gamla skrifter att en företeelse som ingen sett fysiskt manifesterad inte ska ha skrivit men väl menat. Men nu byter Rosenberg spår till den så kallade ”alternativmedicinen”.

I en passus i kolumnen nämner Rosenberg en debatt som jag tyvärr inte hängt med i svängarna i, vilket jag beklagar eftersom området egentligen intresserar mig mycket. Det gäller psykologins område, den senaste tidens debattvågor har gått höga om främst den kognitiva beteendeterapin, KBT. Rosenberg anser att det är detta nya som ”gäller” och av medicinare kallas ”evidensbaserat”, kontra den mera opåtagliga psykoanalysen. Jag kan tyvärr inte bedöma om Rosenberg har rätt här, jag hoppas inte det, jag råkar tro på psykoanalysen.

Göran Rosenberg av kolumnen att döma dra en lans för den alternativa medicinen, inte minst den antroposofiska. ”Alternativ medicin” är en vid term, som kan täcka in lite vad som helst. Den mest gemensamma nämnaren är att snart sagt alla behandlingsmetoder och preparat inte har genomgått någon klinisk vetenskaplig prövning. Deras verkan är i den meningen inte evidensbaserad, vilket Göran Rosenberg verkar tycka att de inte behöver vara. Läkarvetenskapen har utvecklats över många tusen år. Många behandlingsmetoder har funnits verkningslösa, i somliga fall rent av skadliga, och bruket av dem har i sinom tid avtagit helt. Länge behandlade man i stort sett vilket tillstånd som helst med åderlåtning, ofta med hjälp av blodiglar. Som behandlingsmetod är det nu som väl är nästan utdött, även om blodiglar fortfarande har viss om än ytterst begränsad medicinsk användning. Örtmedicin har funnits i tusentals år, och låter kanske ”alternativt” idag. Men även den evidensbaserade medicinen erkänner örtmedicinen – de substanser som visade sig ha effekt behölls, utvecklades och blev medicin, konstigare än så är det inte. Homeopatin är bara dryga två hundra år gammal, och bygger på principen ”lika mot lika”, det som orsakar symptom hos en frisk kan användas för att bota samma symptom hos en sjuk. Inte en helt felaktig tanke har det visat sig, särskilt inte när vi vet mer om kroppens immunförsvar. De flesta vaccin fungerar just så att kroppen får en hanterbar dos av det som ska vaccineras mot, så att det egna immunförsvaret får bygga upp antikroppar. Men en basal tanke inom homeopatin är också att uppnå någon slags ”moteffekt” genom att späda ut det verksamma ämnet så mycket som möjligt, ”ju svagare blandning desto starkare effekt”. De flesta homeopatiska preparat är alltså de facto vatten.

Rosenberg skriver

Kravet på evidensbasering […] hotar den antroposofiska medicinen, vars verkan sägs bygga på ett samspel mellan mediciner, terapier och patientens egna resurser – med så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter. Den specifika verkan av just medicinerna (till stor del homeopatiska preparat) är därmed svår att evidensbasera eftersom den sägs vara beroende av behandlingen som helhet

De enda evidensen som ska behövas för medicinsk effekt, menar Rosengren, är ”så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter”. Vilket väl är förträffligt. För egentligen, om man behandlar sjukdomstillstånd med vatten och handpåläggning, vad är det värsta som kan hända? 1. Patienten blir bättre. 2. Tillståndet är oförändrat. 3. Patienten blir sämre. Många andra alternativ finns egentligen inte. I det första fallet är allting frid och fröjd! Vad tillfrisknandet än berodde på så är syftet med behandlingen uppnått. I det tredje fallet – guldläge för den behandlande parten; det behövs mer behandling! Funkar åtminstone så länge patienten är vid liv. I det andra fallet har det ju åtminstone inte blivit sämre…

I första delen av sin kolumn förlorar sig Rosenberg i ett långt och för mig lite riskabelt resonemang där det låter som om han faktiskt för fram placebo som en behandlingsmetod – den fungerar ju uppenbarligen! Om Rosenberg verkligen tycker att det är ok att självutnämnda alternativmedicinare ska få sälja vatten och sockerpiller som medicin, bara därför att beprövad erfarenhet, som Rosenberg vurmar för, har påvisat en placeboeffekt, då är han verkligen långt ute och cyklar.

Jag vill komplettera Rosenbergs slutsats: beprövad erfarenhet och evidensbaserad vetenskap visar att beprövad erfarenhet inte allenast fungerar som metod för att skilja det som fungerar från det som inte fungerar.

Annonser

Written by Then Swänska Argus

24 juli 2009 at 15:55

Kort om homeopatin

leave a comment »

”Men växtmediciner har ju funnits och använts av människor i hundratusentals år, hur kan ni vetenskapsivrare säga att det inte fungerar?” säger alternativmedicinförespråkarna. Visst har det, och sedan har det testats, och det som hade effekt blev – medicin!

Se även komikern Dara O’Briains vidräkning vid alternativmedicinen på YouTube.

Written by Then Swänska Argus

23 juli 2009 at 18:52

Om det agnostiska manifestet

with 2 comments

Jag har stor respekt för Stefan Einhorn, har läst ett par av hans böcker med stor behållning. För ett par dagar sedan publicerade han i DNDet agnostiska manifestet‘, som jag dessvärre tycker har gått vilse på ett par punkter. Jag håller med om att polariseringen tenderar att låsa debatten i något som liknar ett skyttegravskrig, och välkomnar manifestet som ett försök att skapa en ny plattform för diskussion men kanske av en annan anledning? Jag tror det är viktigt att bygga ett så sekulärt samhälle som möjligt, i den mening att religionen inte har inflytande över den politiska styrningen av samhället. Jag tror att den mellanmänskliga etiken är äldre än religionen. Som jag uppfattar Einhorns skrivelse är hans syften de bästa, men intentionerna leder lite vilse.

Att vi försöker enas om att samhälleliga övergrepp som orsakar svårt mänskligt lidande är en avart av mänskligt beteende är gott och viktigt, tycker jag liksom Einhorn, men jag vidhåller ändå att många sådana övergrepp har begåtts just i namn av en gudom, men aldrig i namn av avsaknaden av gudomen. Stalinregimen begick inte obeskrivliga övergrepp mot sin egen befolkning i första hand i namn av sin ateism, utan styrd av sin politiska ideologi.

Sedan håller jag inte med om definitionen av begreppet ‘agnosticism’, som jag upplever att Einhorn reducerar till att man inte kan veta för att guds existens inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Men motbevis kan inte krävas för att ‘veta’, i betydelsen ‘inte tro’, i så fall blir det väldigt mycket vi måste tro på eller förhålla oss agnostiska till. Jag har aldrig varit i Australien, jag har aldrig vare sig flugit eller åkt båt åt det hållet och sett att det ligger där. Bör jag då tro att det inte finns till det har motbevisats, eller ska jag tycka att alla kartor som visar förekomsten av ett sådant land, samt det faktum att en av mina vänner säger sig ha varit där ger mig goda skäl att tro att det förhåller sig på det sättet, även om det inte är ”bevisat”? Jag tror inte att det finns gröna svanar, men är det fel av mig att säga så? Borde jag i stället säga ”vi kan aldrig veta”, i sann agnostisk anda? Påståendet kan ju inte motbevisas. Däremot finns det goda skäl att anta att det inte finns några gröna svanar. Nej, förmodligen är det inte så Einhorn menar, utan agnosticismen som livshållning i förhållande till det metafysiska planet, om det finns något bortom det vi kan förklara. Men här menar jag att begreppet används fel, jag definierar agnosticismen som intagandet av hållningen ‘vi kan inte veta’ eller kanske ännu hellre ‘det finns ingen sanning (som vi kan få reda på)’. I den här frågan tror jag, liksom ateister och religiösa, att det finns ett svar på frågan ‘finns gud?’.

Till själva manifestet. Första meningen är jätteintressant, det börjar bra:

Eftersom de skillnader och likheter som föreligger mellan världens religioner gör det sannolikt att den absoluta majoriteten av religioner, alternativt alla, innehåller såväl sanningar som osanningar, […]

Spännande, redan här tror jag att det är många, främst religiösa, som hoppar av.

eftersom mänskligheten står inför livsavgörande beslut i avseende på stora globala problem som hotar vår överlevnad,[…]

Så sant, som sagt, syftet med Einhorn initiativ är oerhört gott.

[…]
2. Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.

Redan här blir det problem. Vem definierar när något skadar? Jag tror att George W. Bush  är tämligen övertygad om att han inte gör särskilt mycket skada i guds namn, trots Guantanamo, Irakkrig etc etc. Knutbyförsamlingen tycker nog inte att de lider skada själva och inte skadar någon annan. Tyvärr måste nog frågan om religionens påverkan på omvärlden lyftas lite mer.

4. Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.

Följande uttalande är nog kontroversiellt: jag anser inte att alla religiösa fullt skriver under på alla människors lika värde i den mening jag vill ha. Bakom religonen ligger alltid ett ”vi men inte de” – det är ”vi troende” som är de utvalda, det är ”de otrogna” som kommer till helvetet. Jag tillstår gärna att många religiösa inte så att säga agerar ut denna värdering i sitt dagliga liv, men den finns där som ett fundament för en livsåskådning.

7. Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar.

Det här hör egentligen inte till den religiösa debatten, men: jag skulle hellre tala om att var och en har ett ansvar.

Tack Stefan Einhorn för ett lovvärt och mycket intressant initiativ, men det går inte helt hem hos mig, jag tycker debatten och en del av sakfrågorna är alltför viktig.

Written by Then Swänska Argus

20 juli 2009 at 16:54

Kunskap – religion

leave a comment »

Kort citat som jag hittade på en träningssajt, av alla ställen i världen!

Kunskap är baserat på erfarenhet – allt annat är religion.

Written by Then Swänska Argus

19 juli 2009 at 10:07

Humanisternas kampanj tydligen viktig

leave a comment »

Göran Rosenberg får idag slutord(?) i en kort debatt i DN angående förbundet Humanisternas annonskampanj ”Gud finns nog inte”. Fortfarande verkar hans största invändning vara att humanisterna valt att vända den svenska flaggan på högkant, så att formens likhet med det kristna korset framträder än tydligare. Så kan man inte göra, tycker Rosenberg tydligen, för korset i den svenska flaggan är ingen kristen symbol. Vad jag vet är korset en kristen symbol, och det finns ett kors i den svenska flaggan. Jag uppfattar att humanisterna har velat peka på religionen utan att vi är fullt medvetna om det utövar inflytande över många områden, och att det finns anledning att ifrågasätta detta. Det började föras korsbanér under korstågen på 1100-talet, och det finns fog för att anta att den svenska flaggans kors har sitt ursprung i detta förhållande. Att vi nu till vardags inte i första hand ser det kristna krucifixet behöver inte betyda att det inte från början ha varit just det, och just därför är det väl på sin plats att humanisterna pekar på just det. Att de två övriga symbolerna är den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen, gula på blå botten, kan väl tänkas vara valda just för att visa hur den svenska flaggan kunnat te sig om en annan religion haft den ställning i det svenska samhället som kristendomen har.

Fortfarande lyser mellan raderna igenom att Göran Rosenberg blir så uppbragt när han måste debattera sin tro, och jag förstår inte riktigt varför. Men kanske är det åter ett tecken på att vi måste lyfta fram de här frågorna till diskussion. Det är kanske inte bara ateister som måste motivera sin tro, utan även de religiösa.

Rosenberg skriver:

En kampanj som har till uttalat syfte att dra en skiljelinje ”mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem” (Christer Sturmark i DN 18/6) och som till symboler för de senare väljer den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen (den svenska flaggan är inte en kristen symbol hur ofta Humanisterna än upprepar den saken) gör sig skyldig till en grov generalisering om människor med judisk eller muslimsk anknytning. Den uppmuntrar därmed krafter i samhället som inte behöver särskilt mycket uppmuntran för att se problemet med religionen som i första hand ett främlingsproblem. Att ingen representant för Humanisterna, inte heller P C Jersild, har förmått att se det riskabla i detta är i mina ögon djupt betänkligt.

Att Rosenberg av någon anledning plötsligt inte kan känna igen ett kors när han ser det är underligt. Det är oväsentligt om korset i den svenska flaggan har hamnat där från början i egenskap av kristen symbol eller ej. Vänder man flaggan på högkant, vilket är gjort i affischkampanjen, så ser man ett kors. Korset är en central symbol i den kristna tron, liksom davidsstjärnan i den judiska och halvmånen i den muslimska. ”Skiljelinjen” mellan de sekulära och de religiöst troende går inte mellan kristendom och andra religioner, utan just mellan de sekulära och de religiösa! Det är inte ”svenskarna” som är de sekulära och ”judarna och muslimerna” som är ”de andra”, vilket Rosenberg hela tiden vill ha det till. Ingen representant för Humanisterna har framställt saken på det sättet, det är det bara Rosenberg som gjort, och man undrar varför. Återigen visar sig varför det är så viktigt att peka på att det är viktigt att organisera ett sekulärt samhälle, ett som inte bygger på en viss religiös övertygelse. Rosenbergs egen blindhet inför sin egen partiskhet visar detta tydligt.

Humanisternas affischkampanj Gud finns nog inte

Humanisternas affischkampanj Gud finns nog inte

I Humanisternas ”midsommarmanifest” står följande programförklaring att läsa:

Många människor tror att Gud existerar. Andra tror att Gud inte existerar. Och de som tror på en gud tror ofta inte på samma gud eller tolkar gudens signaler på olika sätt. Ingen av parterna kan bevisa att de äger sanningen. Därför är det av yttersta vikt att samhället organiseras så att det är oberoende av vilken part som har rätt.

Tyvärr väljer Göran Rosenberg som sista ord i sitt åtminstone i DN sista inlägg ordet ‘propaganda’ för att beteckna humanisternas kampanj, vilket är tendentiöst och ovärdigt en seriös debatt. Ordet är valt enkom för dess negativa konnotationer och har ingen bäring på den aktuella kampanjen. Den utgör inte mer propaganda än svenska kyrkans annonskampanjer.

Written by Then Swänska Argus

03 juli 2009 at 09:32