Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Personer’ Category

Ny idol!

leave a comment »

Efter att ha lyssnat på Filosofiska rummet i SR P1 (i efterhand via podradio) har jag fått en ny idol: Fil. dr. Tanja Bergkvist vid Matematiska institutionen vid Stockholms Universitet var en fantastisk frisk fläkt i programmet om ”genuscertifierad forskning”. Följ Tanjas blogg, du också!

Written by Then Swänska Argus

29 maj 2010 at 19:28

Publicerat i Personer

Tagged with ,

Idiotisk rubriksättning!

leave a comment »

En hemma, en kvar


Se ovan en rubrik från Expressen i ämnet Annika Östberg, som nu överförts från Kaliforniskt fängelse till Hinseberg. Den som ”är kvar” är alltså Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea i 2755 dagar (idag 9/4) för att utövat åsikts- och yttrandefriheten och kritiserat regimen. Jag läser artikeln och kan någonstans inbilla mig att jag förstår vad skribenten vill åt, men rubriken är sensationellt illa vald. Klantigt. Men kanske ungefär vad som är att vänta av Expressen…

Written by Then Swänska Argus

09 april 2009 at 13:15

Publicerat i Journalistik, Personer

Nu är hon "hemma", alltså

leave a comment »

Jag kan inte upphöra att förvånas över den ensidiga och partiska sympati som media visat Annika Deasy i många år, och som nu om inte nått resultat i och med att hon överflyttats till svenskt fängelse så åtminstone fått se sitt mål uppnått.

Först: hon är trots allt svensk medborgare, såvitt jag vet, och jag vill hålla på att den svenska staten alltid ska verka för att svenska medborgare får avtjäna sina straff i hemlandet (så det finns med andra ord en hel del arbete kvar att göra med tanke på att det finns över 130 svenska medborgare i fängsligt förvar utomlands). Därför är det inget konstigt om den diplomatin också verkar för Annika Deasy, hur svårt hennes brott än må vara. Men bara om hon inte är ett särbehandlat fall. Det är antingen alla eller ingen, svenska staten kan inte bara arbeta för vissa utlandsdömda svenskar.

Så länge som hon nu har suttit i fängelse kan jag mycket väl tänka mig att hon inte har många sociala kontakter kvar utanför fängelsemurarna, så en i Sverige boende mamma är förmodligen mycket viktig för fortsatt rehabilitering. Det var denna viktiga mamma som efter en skilsmässa flyttade med dottern och sin nye amerikanske pojkvän till USA. Men själv blev hon inte kvar, tydligen.

Men, jag återkommer än en gång till detta: svensk medias rapportering har varit så påfallande ensidig att det väcker stora frågetecken. För det första heter hon inte ens Annika Östberg längre, alla amerikanska papper vad jag har sett referar till henne med hennes egentliga namn Annika Deasy. Det verkar som om svensk media vill överdriva hennes svenska koppling för att göra hennes öde mer intressant för en svensk publik.

För det andra har hon på många håll framställts som i princip oskyldig till de brott som hon suttit fängslad för i 28 år, vilket i så fall skulle vara ett oerhört rättsövergrepp. Den verklighet som såvitt jag vet ligger bakom är att hon själv såväl erkänt som i noggrann detalj beskrivit det händelseförlopp som lett till fällande dom. USA är en demokrati och en rättsstat och man bör akta sig för att på hundratals mils avstånd döma ut en mordutredning och en rättsprocess. Själv säger mig mina fördomar att amerikansk rättsskipning till viss del drivs av hämndbegär och blodtörst, vilket skulle kunnat spela in här. Den pojkvän som höll i vapnet vid de båda morden hann begå självmord före domstolsprocessen, och det ligger måhända nära till hands att tro att ”samhällets vrede och hämndbegär” vändes mot Annika, att hon i någon mån blev syndabock. Den uppfattningen kan i viss mån spädas på när man exempelvis läser uttalanden från den mördade polismannens dotter, som inte visar någon som helst vilja till förlåtelse och försoning.
Den mördade polisen Richard Helbush t.v. T.h. Don Andersson, den polis som grep Annika Deasy.

Men, enligt domen så har mordutredningen landat i slutsatsen att Annika Deasy var den alltigenom drivande kraften bakom parets handlande; hon planlade det första rånmordet, avledde uppmärksamheten så att polismannen kunde mördas och laddade om vapnen och eldade på pojkvännen att skjuta mot de förföljande poliserna. Hon har inte i sak nekat till dessa anklagelser. Rätten har till och med funnit att hon var så pass drivande i skeendet att hon inte dömts för medhjälp till mord utan för mord!

Hon har som sagt inte nekat till anklagelserna, men åberopat sitt drogberoende som förmildrande omständighet, vilket kan vara en av orsakerna till att ingen av hennes fyra ansökningar om att få sitt straff tidsbestämt har hörsammats; man har inte tyckt att hon har velat inse och ta ansvar för sina brott.

Hon var dessutom inblandad i ett dråp före den här händelsen, där det mig veterligen inte var någon pojkvän som höll i vapnet.

”Svenskan” Annika Deasys koppling till Sverige är också väldigt svag; hon är född 1954 och lämnade Sverige vid sex eller elva års ålder (uppgifterna går isär, jag vet inte vilken som stämmer). Hon själv, än mindre hennes omgivning, kan näppeligen uppfatta sig som särskilt svensk. Hon har dock som sagt svenskt medborgarskap. Motivet för henne att vilja komma till Sverige (inte tillbaka, därtill är kopplingen alltför svag) för att avtjäna sitt straff här ser på avstånd ut att vara mer för att utsikterna att få straffet tidsbestämt och bli frisläppt är oerhört mycket större här än i USA. Californiens guvernör Arnold Schwarzenegger har nu suttit sina två mandatperioder, så han har inga opinionssiffror att oroa sig för, och därför kan han möjligen kosta på sig att ge efter för svenska påtryckningar på den här punkten. Hemmaopinionen verkar vara mycket starkt emot en överföring till svenskt fängelse, inte minst med tanke på just att det förmodligen leder till att hon snart är ute. Polismord betraktas mycket allvarligt i USA.

Skrivet i ämnet i andra media:
Sesam SvD – Artiklar om Annika Östberg
SvD: Annika Deasys mamma om att hon nu landat i Sverige

Written by Then Swänska Argus

09 april 2009 at 12:32

Publicerat i Journalistik, Personer

Annika Östberg Deasy

leave a comment »

En av 134 svenska medborgare som hålls i fängsligt förvar utomlands är Annika Östberg Deasy som hitills suttit 28 år i amerikanskt fängelse. Hon är också den som fått mest uppmärksamhet i svensk media, och den allt dominerande bilden har varit av en i princip oskyldigt dömd svenska som orättvist och hårt hålls kvar i ett orättvist långt fängelsestraff av grymma guvernörer i Californien (för närvarande Arnold Schwarzenegger!) Att jag överhuvudtaget tar upp det här är inte för att jag direkt motsätter mig att hon får avtjäna sitt straff, eller åtminstone återstoden av det, i svenskt fängelse, även om jag inte kan förstå varför. Det rör sig om en kvinna som lämnade Sverige när hon var sex år och därefter aldrig varit här. Den koppling som finns till fäderneslandet är att hon fortfarande av någon anledning är svensk medborgare och att hon tydligen har en mor här, vilket är den enda familj hon har kvar, om jag förstått saken rätt. Det kan väl vara skäl, men man kan också se det som att en tunn koppling till Sverige erbjuder en möjlighet att få avtjäna ett betydligt kortare straff än det utdömda i vad jag tror är bekvämare omständigheter än ett amerikanskt fängelse. Hennes uthållighet i att försöka få till stånd en förflyttning är dock beundransvärd.

Det jag finner anmärkningsvärt är att den dominerande svenska mediebilden verkar gå ut på att Östberg är i princip oskyldig. ”Hon satt i bilen när hennes pojkvän for omkring och mördade”, ungefär. Såhär ser mig veterligen den mer riktiga historien ut:

30 april 1981 rånmördade Östberg och hennes pojkvän Bob Cox den pensionerade restaurangägaren Joe Torre. Annika hade planerat dådet, de stämde möte med Torre för att sälja stulet kött. Medan Annika Östberg distraherade Torre genom att låtsas ta fram köttet ut bilens baklucka sköt Cox honom två gånger, varpå de stal hans plånbok. Paret flydde dagen efter mot Kanada på Highway 29 men fick punktering. Medan Cox började byta däcket gick Östberg in i buskarna för att uträtta sina behov. Då stannade polisen Richard Helbush för att hjälpa till med däcket. Cox började bråka med Helbush. Östberg klev då fram och distraherade polismannen på samma sätt som vid förra mordet, genom att leta i sin handväska efter det körkort hon inte hade. Cox sköt Helbush flera gånger i ryggen och bakhuvudet. Östberg sade till Cox att stjäla polisens plånbok och att gömma kroppen i ett intilliggande dike. Paret stal polisbilen och flydde vidare men stoppades snart av polisen och skottlossning utbröt. Cox sköt och lämnade sedan vapnet till Östberg som laddade om och gav tillbaka vapnet till Cox. Först efter att Cox skottskadats gav paret upp. Deasy har i förhör redogjort i detalj för brotten.
Inte så oskyldig som hon framställts, menar jag. Nu verkar hon av rapporteringen att döma vara på väg till Sverige igen, inte mig emot, men gärna lite nyansering i rapporteringen.

//Uppdatering// Enligt andra uppgifter lämnade Annika Deasy Sverige när hon var elva år, inte sex som jag angivit ovan. Jag vet inte vilken uppgift som är den riktiga.

Written by Then Swänska Argus

07 april 2009 at 11:33

Publicerat i Journalistik, Personer

"Jamen uschäckta ‘rå!

leave a comment »

Jan Emanuel Johansson om att ha försökt hyra ut en lägenhet i Stockholm för 40.000 kr i månaden och ett hus i Visby för 140.000 kr i månaden:

Jag har inget att be om ursäkt för. Däremot har detta varit väldigt pinsamt. Pinsamt för att päron och äpplen har blandats, och pinsamt för mig att framställas som någon som försöker skinna fattiga änkor på oskäliga hyror.
Jag är däremot ledsen. Ledsen för att partikamrater, vänner och familj återigen hamnat mitt i skottgluggen i en mediajakt där jag som privatperson jagas.

Anna Odell, elev på Konstfack, om att spela psyksjuk:

Jag beklagar om någon tagit illa vid sig men ångrar inget. Jag står för det jag gjort. … Jag skulle aldrig driva med psykiskt sjuka.

(Är det inte precis det hon har gjort?)

Annika Falkengren, vd på SEB när det uppdagades att hon förment ädelt gått ut och påvisat att hon avstått från årets bonus, men ”glömde” tala om att hon fick en löneökning på 28%:

Det känns väldigt lätt att be kunderna om ursäkt, men framför allt vill jag be medarbetarna om ursäkt. Vi tänkte fel. Avsikten var god, men det blev väldigt fel.

(Vilken avsikt var det som var god, och på vilket sätt, utom möjligen för Falkengren själv?)

Jimmie Åkesson om att bland annat ha sjungit med i en sång om Palmemordet innehållande texten ”Lisbet såg pistolen blänka, strax därefter var hon änka”:

Jag förstår att det kan upplevas som stötande och osmakligt och vill be om ursäkt om någon har tagit anstöt. Det har aldrig varit min avsikt att såra någon

Helga Baagoe efter att en svt-medarbetare skickat blommor till den ryska ambassaden efter att de uttryckt missnöje med svt:s mellanakt Tingeling i årets melodifestival:

SVT har inte bett om ursäkt, det är projektledaren för Melodifestivalen som själv har tagit det här initiativet. En annan viktig distinktion är att han inte ber om ursäkt för humorinslaget, däremot blev han förbryllad över de starka känslor som pressattachén på den ryska ambassaden uttryckte. Då ville han på ett mellanmänskligt plan uttrycka att han var ledsen för att de har blivit upprörda.

Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn om Wanja Lundby-Wedin och AMF-affären:

Nu sätter vi punkt.

Det är inte upp till den felande parten att sätta punkt.

Idag tycks inställningen till medmänsklighet framtvinga en omdefiniering av vad en ursäkt innebär. ”Jag ber om ursäkt, men bara om jag möjligen råkat såra någon. Själv anser jag inte att jag har gjort fel. Och OM jag skulle ha gjort något fel, så har i alla fall jag lämnat hela saken bakom mig nu.” Tänk dig att du körs i ilfart till sjukhuset med brusten blindtarm, varpå kirurgen i stället amputerar höger arm, och efteråt försvarar sig med ”du får ursäkta, men jag har lämnat det där bakom mig nu”.

Written by Then Swänska Argus

07 april 2009 at 10:57

Publicerat i Personer, Politik, Retorik

En unken soppa

leave a comment »

Plötsligt har Wanja Lundby-Wedin kommit att sitta löst. När AMF-affären började rullas upp var det först påtagligt hur lite det egentligen blåste kring LO-basen, men ju längre affären dröjt sig kvar i debatten kring direktörslöner och bonussystem har hennes till synes mycket starka position kommit att svaja betänkligt. Både hennes egen bristande krishantering och vindflöjlar i hennes omgivning har starkt bidragit till detta.

Det är beklämmande att se Mona Sahlin nu plötsligt ta sin hand ifrån Wanja när det visat sig att förtroendet för henne själv fortsätter att dala. För ett par veckor sedan uttalade Mona Sahlin, på känt socialdemokratiskt manér, sitt ”fulla förtroende” för Lundby-Wedin. (Om jag hade en position inom eller i anslutning till socialdemokratin och en partiledare uttalade sitt ”fulla förtroende” för mig skulle jag omedelbart börja se mig om efter ett nytt jobb. Det är som när Leif Silbersky dyker upp som advokat i ett uppmärksammat rättsfall; man förstår att vederbörande måste vara skyldig.) För två dagar sedan publicerades en opinionsundersökning där stödet för socialdemokratin för första gången på länge är lägre än för moderaterna. På ännu ett känt socialdemokratiskt manér ser man det som dags att ”göra något”, inte förändra sin politik eller visa politisk dådkraft och ansvarstagande – nej, dags att utse en syndabok: Wanja Lundby-Wedin ligger nära till hands den här gången. Att Mona Sahlin tycker att Wanja ska lämna sin plats i AMF:s styrelse tror jag bara tyder på att hennes mediarådgivare inser att det vore ännu värre att plötsligt dra tillbaka sitt stöd för henne som LO-bas. Om hon nu avgår från LO, vilket plötsligt inte framstår som helt otroligt, så kan i alla fall Mona Sahlin i efterhand låtsas att hon inte var med på det tåget.

Vad handlar det här om, egentligen? Ännu en svensk specialgren; inkompetens och/eller girighet – men inte direktörernas girighet, utan Wanja Lundby-Wedins. (Det var väldigt frestande att kalla det för vanlig hederlig socialdemokratisk inkompetens, men man måste nog medge att den är ganska allmänt spridd.) Wanja Lundby-Wedin är ordförande i LO. Det är en mycket högt uppsatt position förstås, vilket medför ett oerhört stort ansvar. Samt en hög lön. Denna höga lön gör man skäl för bland annat för sitt stora ansvar och den dignitet av arbete man har, men också för att man förmodligen inte kan påräkna en vanlig 40-timmarsvecka med sex veckors semester. Utöver detta påstår Lundby-Wedin att hon har tid att sitta i 24 styrelser! Om vi bara låtsas att alla dessa styrelser har ett enda styrelsemöte per år, samt att åtminstone fyra av dem arbetar under sommaren – vilket båda är helt orealistiska förutsättningar – så ska Lundby-Wedin sitta i två styrelsesammanträden per månad. Det kanske är görligt, men lägg därtill att eftersom vi nu för argumentets skull accepterade förutsättningen att företag som AMF-pension anser sig kunna drivas av en styrelse som träffas en gång per år, så ska detta styrelsemöte kunna avhandla allt som gäller ett helt verksamhetsår. När Lundby-Wedin kommer till detta enda möte, som förmodligen varar en hel dag, måste hon alltså vara komplett inläst på hela årets verksamhet i AMF-pension. Samt någon vecka senare i nästa styrelse. Och nästa. Och nästa… Jag tror inte en sekund på det. Jag tror att Lundby-Wedin är girig på pengar och position och har satt sig i dessa styrelser för att uppnå just detta, och hoppas att hon ska komma undan med att sitta av tiden.

Det senare verkar för övrigt vara just vad hon gjort, eftersom hon under fem år inte uppmärksammat de pensionuttag som hon nu plötsligt tycker är helt oacceptabla. Lundby-Wedin har själv varit med (eller satt hon och sov eller var frånvarande vid det mötet, vilket inte torde vara helt otroligt med tanke på den självpåtagna arbetsbördan?) och beslutat om den form i vilken den avgångne vd:ns pensionsavtal skulle göras upp, nämligen av ett utskott utanför styrelsen som fick mandat att såväl utforma som besluta om uppgörelsen. Om inte Lundby-Wedin var medveten om detta så var det hennes ansvar att vara det, det går inte att i efterhand påstå sig ”grundlurad”. Dessutom finns årsredovisningen där, och där står det ganska klart att läsa vilken pension vd:n tagit ut. Kan man inte läsa en årsredovisning naggas åtminstone mitt förtroende för en LO-bas i kanten, kanske borde även hennes eget (Mona Sahlins!) göra det.

I många av de styrelser där Lundby-Wedin haft uppdrag har hon suttit just som representant för LO, vilket innebär att det i uppdraget ingår att inte bara delta i styrelsens arbete utan att företräda LO och dess uppfattningar. Vilket tills nu har sagts vara att motverka skenande löner, pensioner och bonusprogram. (Men man kan undra när det visar sig att LO:s tidigare avtalssekreterare Erland Olauson pension sköt i höjden när han under sitt sista halvår fick en kraftfull löneförhöjning i och med att han avgick som avtalssekreterare och gick tillbaka till sin gamla tjänst.) Utöver dessa 24 styrelseuppdrag har Lundby-Wedin haft en del internfackliga uppdrag. Sedan tror jag hon har en familj också, och kanske till och med ett liv (hon sjunger enligt egen uppgift i kör också, och varje kör med självaktning repeterar minst en gång per vecka, samt har konserter)! Och dygnet har fortfarande, sist jag kollade, endast 24 timmar.

I ett pressmeddelande från Wanja Lundby-Wedin uppges att hon nu avgår från AMF:s styrelse, samt även från AFA och Aftonbladet.

Jag kommer nu att fokusera helt för fackföreningsrörelsens stora utmaningar under den ekonomiska krisen.

Var har då hennes fokus varit under de gångna drygt åtta åren?

Written by Then Swänska Argus

06 april 2009 at 08:41

Publicerat i Personer, Politik

Vem lurar vem?

leave a comment »

Den här spaningen började som något annat, men efter en stunds funderade riktades argusögat åt ett annat håll. Det har sin upprinnelse i AMF pension och affären med tidigare chefers löner och pensioner. Inte minst Wanja Lundby Wedins uttalanden har fått mig att återigen ställa mig en fråga som jag undrat över många gånger tidigare: hur dumma tror somliga höga representanter för etablissemanget egentligen att vi är, och än viktigare: hur länge ska vi fortsätta låta dem tro att vi är det?

Lundby Wedin försöker nu två sina händer med att hon blivit ”grundlurad” beträffande AMF-chefernas pensionsprogram. För det första är det ännu oklart, åtminstone för mig, vem det är hon menar har lurat henne. Hittills har hon bara uttryckt att hon blivit lurad i största allmänhet. Men man blir inte bara lurad, det fordrar att det faktiskt är någon som luras också, och jag undrar vem denna någon är i det här fallet. (Och så undrar jag varför hon i media inte fått några frågor om det, men det är en angränsande spaning som jag får anledning att återkomma till.)

Antingen har Wanja Lundby Wedin deltagit så aktivt i styrelsearbetet som ett engagemang av den digniteten kräver – vilket hon borde göra med den ersättningen, och i så fall är det en av två saker som ligger bakom att hon inte gjort något förrän nu: ren och skär dubbelmoral eller ren och skär inkompetens.
Eller så sköter hon inte sitt styrelseåtagande, utan sätter upp det på sin c/v och inkasserar lönen.

Jag tror inte att Lundby Wedin blivit lurad, jag tror hon försöker lura i oss att hon står för något annat en hon verkar för i praktiken. Och hon är inte ensam om det. Hur länge ska vi låtsas låta oss föras bakom ljuset? Såhär sa Magnus Betnér apropå Björn Rosengren en gång:

Kan man sälja svenskarnas eget telefonbolag tillbaka till svenskarna samtidigt som man går på porrklubb och kallar Norge Sovjetstat och ändå finnas kvar i jobbet så finns det hopp även för mig.

I en återigen angränsande spaning tycker jag det är intressant att notera att det annars stormar väldigt lite kring själva Lundby Wedin i den här affären. Hon sitter uppenbarligen väldigt säkert. Somliga andra offentliga personer i olika maktpositioner kan knappt byta scarf förrän media finner det påkallat att locka fram allehanda figurer för att kräva vederbörandes avgång, vilket näppeligen tarvar stor möda.

Written by Then Swänska Argus

24 mars 2009 at 21:32

Publicerat i Personer, Politik, Retorik