Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Samhälle’ Category

Unken enfald

leave a comment »

Det måste finnas någon gräns för enfalden, även inom poliskåren!

Den trefiliga motorvägen är ganska vanlig i landet. Ett längre eller kortare vägavsnitt har omväxlande två eller ett körfält i vardera riktning, de olika körfältsriktningarna avgränsade med vajerräcken. Inte sällan är det inte mycket till vägren vid sidan av körfälten. En bilist som exempelvis blir upphunnen av ett utryckningsfordon har inte så stora möjligheter att väja så länge vägen har ett körfält, först när en tvåfältsträcka kommer kan utryckningen komma förbi. Så en bilförare i Årjäng ökade hastigheten när han blev upphunnen av en ambulans, för att snabbare komma till det vägparti där ambulansen kunde komma förbi. Men, vad han inte räknat med var att bakom ambulansen låg en mc-polis. Polisen finner nu för gott att när ambulansen kommit förbi, stoppa bilföraren, bötfälla honom och ta körkortet! Detta är tyvärr inte enda exemplet på tjänstemän utan egen moral som rider på paragrafer.

Läs mer på SVT.se eller DN.se

Written by Then Swänska Argus

23 juni 2010 at 11:37

Publicerat i Samhälle

Oförglömliga ögonblick i journalistikens historia

leave a comment »

Journalisten Janne Josefssons valstugereportage briserade som en mindre bomb i valrörelsen 2002, och man kan ha olika åsikter om vad det visade, hur det vinklades och hur det genomfördes, men ett klassiskt ögonblick är när den socialdemokratiske politikern Ingmar Hultin från Kristinehamn ”off the record” uttalar att det största hotet mot samhället idag kommer ifrån muslimerna, och konfronterad med bild- och ljudupptagning av själva uttalandet slår ifrån sig med ”Det där är inte jag”. Ett av de få ögonblick i Josefssons karrär, tror jag, när till och med han tillfälligt bragtes ur fattning. En obetalbar syn. Och tyvärr en mycket dyster bild av oärlighet och feghet.

Written by Then Swänska Argus

11 mars 2010 at 09:34

Publicerat i Samhälle

Tagged with , ,

Ont om idéer, MP?

leave a comment »

Miljöpartiet har, eller borde ha, en smula huvudbry efter den senaste tidens kaos i kollektivtrafiken. Man har länge varit närmast rabiata motståndare till biltrafik, och ständigt pläderat för kollektiva lösningar. Men det blev märkligt tyst när nästan hela stockholms spårbundna trafik ställdes in under några dagar. Kanske för att man faktiskt inte satt på vare sig svar på eller argument för hur stockholmarna skulle kunna förlita sig på kollektiva färdmedel för att ta sig till jobbet. Men nu anser man sig tydligen ha slagit sina ”kloka” huvuden samman och kommit upp med – spärrarna! Det är spärrarnas fel att trafiken inte går! Yvonne Blombäck (mp), ledamot i SL:s styrelse säger: ”Jag skulle vilja säga att de höga kostnaderna som man lägger på spärrarna är en orsak till trafikkaoset. Det har aldrig inträffat att man har ställt in nästan hela spårtrafiken.” Kostnaderna för SL:s nya – och helt idiotiskt konstruerade, det håller jag gärna med om – spärrar är förvisso mycket höga, men kopplingen till snökaoset är alltför långsökt till och med för att vara miljöpartistisk. ”Jag vill hylla alla tuffa resenärer i kollektivtrafiken som kämpar för att ta sig fram och klara vardagen” fortsätter Blombäck. Mer verkstad och mindre snack, Yvonne!

Parentes: såvitt känt hade exempelvis vare sig kanadensiska eller transsibiriska järnvägarna något större kaos. Där är det både kallare och snöigare än här.

Written by Then Swänska Argus

06 mars 2010 at 06:00

Publicerat i Samhälle

Tagged with , ,

”Haitis befolkning har sig själva att skylla!”

leave a comment »

Den amerikanske tv-evangelisten Pat Robertson uttalade, tyvärr på fullaste allvar i en tv-sändning att den jordbävning som drabbat invånarna är en naturlig följd av att befolkningen där gick samman och slöt en pakt med djävulen för att driva ut fransmännen. (”True story”, enligt Pat Robertson. Källor, tack! ) Denne man betraktas som någon slags auktoritet i USA, och han menar på fullt allvar att katastrofoffer har sig själva att skylla. I förlängningen är jag nästan lika häpen över att han dessutom tycker att en lämplig hjälp är att sätta sig att be. Då kan jag väl hjälpa till genom att sätta mig och läsa, antar jag?!

Nej, actions speak louder than words! Till verket, hjälp någon av de seriösa, sekulära institutioner som försöker göra en praktisk insats i katastrofarbetet, till exempel Röda Korset eller Rädda Barnen! Vill du be för invånarna på Haiti, gör det, men tro inte att du hjälper till genom att skicka pengar till någon annan för att de ska sätta sig och be!

(”Napoleon III or whatever…” Bra koll, killen, låter seriöst!)

Written by Then Swänska Argus

14 januari 2010 at 22:41

Alla står vi nakna inför lagen?

leave a comment »

I efterdyningarna efter juldagens stoppade terrorattentat i Detroit diskuteras nu ytterligare för resande försvårande så kallade säkerhetsåtgärder främst på världens flygplatser. Man diskuterar inom EU bland annat kroppsavläsningsapparut, eller den mer mediaanpassade omskrivningen ”nakenscannrar”. Tyskland, Spanien och även Sveriges regering är tveksamma med hänvisning till den numera i snart sagt alla upptänkliga sammanhang omtalade personliga integriteten, men Italien planerar att installera kroppsavläsarutrustning på flygplatserna bland annat i Rom och Milano. EU-kommissionen har köpt in ett flertal utrustningar, men de har aldrig kommit till användning. Den så kallade terrorbekämpningen får nog börja se sig om efter nya metoder, som till exempel att skapa en värld där orsakerna till terrorbrotten kan undanröjas; med färre motsättningar, svek och otrygghet i världen finns inget behov av att utöva terror mot sin granne.

Men det är svårt med säkerhet, man kan ha en viss förståelse för flygplatspersonalens svåra situation också. Se följande film om hur lätt det kan vara att missa även det uppenbara.

Written by Then Swänska Argus

10 januari 2010 at 07:19

Publicerat i Samhälle

Tagged with , , ,

Ingen välkommen julklapp!

leave a comment »

Så verkar det då som om vi ser slutet på SAAB-sagan, om inte något omvälvande inträffar de närmaste dagarna så går GM:s nedläggninsbeslut i verkställighet. Som det ser ut kan Spyker komma med i stort sett vad som helst, GM har bestämt sig. Det spekuleras i om GM haft detta scenario för ögonen under lång tid; kan det verkligen vara så svårt att sälja SAAB?

Jag har all sympati för SAAB-arbetarna i Trollhättan (och på andra ställen, det finns väl rimligtvis fler SAAB-fabriker och underleverantörer, även om man aldrig hör så mycket som ett ord om dem i medias rapportering), det kan inte vara roligt att mötas av denna nyhet på väg till jobbet en morgon, och strax före jul dessutom. Det kan inte vara mycket roligare än vad det nog har varit att jobba låt oss säga på Ericsson under de sistlidna åren. (Ericsson hade över 110 000 anställda i början av 2000-talet, en siffra som snart halverades.) Som det ser ut nu tävlar oppositionspolitiker och media om att få till största möjliga siffra på hur många som berörs av SAAB:s nedläggning, man hittar olika kreativa vägar att räkna in underleverantörer och dylikt. Den mest direkta effekten av en nedläggning blir naturligtvis synlig i Trollhättan när anställda vid fabriken där förlorar jobbet. SAAB-fabriken är stor och har sysselsatt många, men SAAB är en mycket liten biltillverkare. Effekten för exempelvis underleverantörer kan säkert vara kännbar men torde vara klart hanterbar; att behöva söka nya köpare torde tillhöra vardagen även för alla SAAB:s underleverantörer.

Som vanligt träder nu journalister fram ur varje vrå och hävdar att beslutet var väntat – något som ytterst få medgivit innan beslutet kom. Det är i vanlig ordning lätt att vara efterklok. Men visst var det väntat. GM var en mycket stark köpare på en för alla biltillverkare åtråvärd marknad när man gick in och köpte SAAB 1990, först tillsammans med Investor och sedan 1998 som ensam ägare. De flesta trodde nog att GM var intresserade av SAAB som ett prestigemärke med bra kvalitet, teknik och innovationer som starka varumärkesbyggande faktorer. GM:s skötsel av SAAB har nog dessvärre visat på något annat. Faktum är att när GM tog över SAAB sålde man 93 000 bilar på ett år och hade två modeller i sitt modellprogram. 20 år senare, inför nedläggningen, såldes 2008 93 000 bilar ur ett modellprogram som innefattar två modeller. Det har alltså inte skett någon som helst utveckling under GM:s ledning, förutom den tekniska, som ofta har försenats så att när väl nya modeller lanserats har såväl tid som konkurrenter sprungit ifrån dem. I stort sett alla bilanalytiker jag hört eller läst har talat om att det man måste göra för att expandera är att utöka sitt modellprogram, det är också vad snart sagt alla bilmärken som överlevt eller till och med växt har gjort under gångna decennier. Så icke GM med SAAB. I stället försökte man klistra SAAB-märken på en Subaru, och lade om lanseringen så att en ny Opel släpptes omedelbart före en ny SAAB 9-5 presenterades, vilket ofelbart ledde till att det hos de flesta hette att ”nya 9-5 är bara en Opel med SAAB-märken”. Det är extremt dålig varumärkeshantering.

Det är svårt att hitta riktiga siffror, men SAAB Automobile har i stort sett aldrig någonsin gjort vinst på att sälja bilar. Det är underbart med optimister som SAAB:s vd Jan-Åke Jonsson, som sett ljust på framtiden in i det sista, men att höra talet om nya affärsplaner känns extremt ihåligt. Var har dessa planer varit under de senaste 20 åren när ingenting har hänt som kunnat vända den negativa trenden?

Jag skulle gärna vilja höra mer av resonemangen från de som tycker att svenska staten av någon anledning plötsligt ska gå in och köpa en biltillverkare, varför nu svenska staten skulle vara en bra ägare av just ett sådant? Och om man nu ska det, varför ska man då gå in i en så total förlustaffär som SAAB?

Nej, SAAB är för det första inte längre svenskt, har inte varit så på länge, så allt tal om att ”svenska” SAAB nu går i graven klingar för mig falskt. Och det hör till marknadens villkor att de som inte klarar sig går under, vilket ger plats för nya innovatörer och entreprenörer.

Jag har ägt SAAB i flera år och har gillat det skarpt, åtminstone så länge det fortfarande var väldigt mycket kvar av egensinniga SAAB-lösningar i bilarna. De nya modeller som nu aldrig kommer att bli verklighet ser tyvärr väldigt mycket ut som amerikanska heffaklumplösningar och har förlorat väldigt mycket av det som bar SAAB:s särprägel. Men det kan också vara den egensinnigheten som blev SAAB:s fall, det är idag väldigt svårt att vara ett litet nischmärke på bilmarknaden, tror jag.

Written by Then Swänska Argus

21 december 2009 at 12:37

Fredspriskommittén, hur tänkte ni nu?

leave a comment »

Jag brukar inte ifrågasätta människors kompetens, men; Obama – fredspriset??!?! Varför då??? För att hans ”uttalade önskan att åstadkomma en kärnvapenfri värld”, enligt priskommittén! Schysst, mannen som sitter med koderna till en arsenal stor nog att förinta allt och alla på ett blink tycker att vapnen inte borde finnas. Borde vara en smal sak att göra sig av med dem, då… NÅGOT mer verkstad än att bli vald till president kanske man skulle kräva av en fredspristagare, kanske. Eller vad säger FN, Desmond Tutu, Nelson Mandela, Dalai Lama, Läkare utan gränser…

[DN1] [DN2] [DN3]

Written by Then Swänska Argus

09 oktober 2009 at 23:10

Publicerat i Samhälle

Självklart att föräldrar har ansvar för sina barn

with one comment

Det är för mig fullkomligt självklart att föräldrar bär ansvar för sina barn, även ekonomiskt, tills de uppnått myndig ålder. Justitieminister Beatrice Ask har nu kommit med ett förslag, ett förslag som jag i min enfald trodde redan var verklighet. Förslaget går ut på att föräldrar skall hållas ekonomiskt ansvariga för sina barns skadegörelse, upp till ett belopp som motsvarar en femtedel av prisbasbeloppet, i dagsläget omkring 8.000 kronor.

Jag tycker att förslaget är fullkomligt naturligt, men får inte göras ensidigt. Barn och ungdomar behöver läras att i betydligt högre grad än idag ta ansvar för sina egna handlingar och dess konsekvenser. Ansvar ska utkrävas efter förmåga, och eftersom barns och ungdomars ekonomiska förmåga är ytterst begränsad är det naturligt att det ekonomiska ansvaret avkrävs deras föräldrar. Föräldrar har väl dessutom fortfarande försörjningsplikt för sina barn?

Thomas Bodström, den obegriplige socialdemokratiske före detta justitieministern och arkitekten bakom övervakningssamhället, ser något oerhört konstigt i detta, men förmodligen är det inte konstigare än en dunkel utsikt att plocka politiska poäng; han låtsas omhulda den ensamstående mamman med utsatta barn. Ja, Bodström, visst är 8.000 kr mer för henne än för dig, Beatrice Ask och kanske mig, men det fråntar inte vare sig mamman eller pappan, för det bör finnas en sådan bakom de flesta barn, från ansvaret för sina barn. Barn får den allt överskuggande delen av sina värderingar med sig från sin uppväxtmiljö, och om föräldrarna inte har kunnat ge sina barn sunda värderingar får de nog allt acceptera konsekvenserna också. Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, säger: Vi behöver olika sätt att förstärka föräldrars både möjligheter och skyldigheter att ta mer ansvar för sina barn. Vi vet från forskningen att föräldratillsynen är det avgörande för att förhindra brottslighet bland ungdomar.

Jag tror inte att det här förslaget kommer att slå hårdast mot de utsatta ensamma mammorna i förorten; jag tror det kommer att slå hårdast mot de stackars förbisedda barnen till rika föräldrar som plockar fram plånboken och betalar sig fram genom livet, och tror att detta hjälper deras åsidosatta avkomma.

[SvD1] [DN1]

Written by Then Swänska Argus

06 oktober 2009 at 08:45

Publicerat i Politik, Samhälle

Tagged with ,

Självrättfärdigande ombud

leave a comment »

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har hittat diskriminering i Arbetsförmedlingens ”starta-eget-bidrag”. Detta betalas inte ut till personer under 25 år, vilket DO anser kunna utgöra någon form av åldersdiskriminering. Jag kan inte se hur det skulle kunna stämma med lagstiftningen, eftersom den juridiska definitionen mig veterligt talar om diskriminering utifrån negativ särbehandling av en individ, utan saklig grund och baserad på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder. Ingenting om ålder såvitt jag kan se, och en åldersgräns kan svårligen vara diskriminerande, det finns åldersgränser i många mer eller mindre underliga sammanhang. Däremot kan man med fog anse att just den här åldersgränsen är mer eller mindre lämplig och motiverad.

Ombudsmän, liksom många som företräder specifika grupper, löper stor risk att bli självberättigade. Om du har ett jobb som går ut på att exempelvis hitta diskriminering, hur går det med ditt jobb om du gör det så bra, och samhället utvecklas i en riktning så att du inte behövs? Det är klart att en ombudsman (jag talar om funktionen nu, inte personen) lätt tappar ett litet ord i sin uppgift: att (exempelvis) hitta eventuell diskriminering. Tar man samma ansvar för att våga säga ”det här är inte diskriminering”?

I SVT-programmet Debatt häromveckan framträdde Jonathan Leman från Svenska Kommittén mot Antisemitism. Tyvärr har både historien och samtiden visat att det föreligger behov av det arbete kommittén gör. Men som nu senast i Debatt, så finns risken att man ger intryck av att försöka hitta saker där de inte finns. Debatten var föranledd av Aftonbladets kultursidesdebatt om misstänkt organhandel i Palestina. Det kanske hade varit bra om den debatten hade fått handla om huruvida det här är en vettig artikel att skriva eller inte, om bakomliggande fakta håller för granskning, om teserna överhuvudtaget är möjligt. Dessutom är det kanske så att det motverkar sina egna syften: om frågan hade diskuterats utifrån om det här är en bra artikel som driver en plausibel tes, så hade kanske motsatsen bevisats och artikeln visat sig vara felaktig/dålig/omotiverad eller dylikt, och den hade kunnat försvinna i historiens dunkel som ett journalistiskt bottennapp, om den nu var det. Nu riskerar det i stället att se ut som om man vill tysta ner en debatt, och i ett i huvudsak fritt och öppet samhälle är det ingen bra väg att välja. Många har försökt, och misslyckats.

Utan att vare sig gå in på person eller sak, är det återigen svårt att se, både utifrån och skulle jag tro även för den självrannsakande inifrån, var uppdraget går över i självrättfärdigande. Om man jobbar i en kommitté eller som ombud för ett intresse, och man inte hittar något – vad är man då till för? Kan man gå sina uppdragsgivare och säga ”det går jättebra, jag behöver inte göra någonting!” Behövs man då fortfarande? Varifrån ska då nästa uppdrag komma? Det är klart att det vore bra med en uppmärksammad historia just nu…

Written by Then Swänska Argus

01 oktober 2009 at 09:08

Publicerat i Samhälle

Tagged with ,

Kapitalismen följer inte sina egna spelregler

leave a comment »

Johan Norberg skriver bra idag i Metro om finanskrisen och dagens ekonomiska system. Enkelt uttryckt fungerar inte kapitalismen om inte möjligheten till vinst balanseras av hotet om konkurs! Dagens ekonomi har kallats för en ”kasinoekonomi” och det låter ju i förstone som en slagfärdig beskrivning. Tyvärr är sanningen värre, vilket Norberg också skriver; Säg det kasino som har croupierer eller dealers som säger ”du behåller alla vinster och jag garanterar alla förluster”. Visa mig ett sådant och jag skall också spela som en galning – vilket är just vad exempelvis många banker redan har börjat göra igen. Inte långt efter den kanske värsta ekonomiska krisen i modern tid har man nu redan börjat satsa högriskkapital, ta ut stora vinster och betala ut skyhöga bonusar. Detta nu dessutom med nyvunnen trygghet, eftersom den rådande efterhandskonstruktionen är att Lehman Brothers borde ha räddats av staten. Det tror jag inte alls. Misskötta företag ska hotas av konkurs ej räddas av stat.

Written by Then Swänska Argus

30 september 2009 at 20:08

Publicerat i Samhälle

Tagged with , ,