Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Archive for the ‘Språk’ Category

Spara språket

leave a comment »

Världen behöver engagerade människor, som brinner för en sak, tar ställning och inte räds att bli emotsagd. Men för att vi alla ska kunna göra det i demokratisk anda i ett öppet samhälle krävs att vi inte devalverar språket, kärnan och innehållsbäraren i vårt sociala utbyte med våra medmänniskor.

Fältbiologen Salomon Abresparr bär på ett beundransvärt engagemang genom sitt arbete som informatör för Fältbiologerna. Det är ibland nödvändigt att överdriva, tillspetsa eller hårddra för att nå ut i bruset, för att höras i den strida ström av skval, infotainment, åsikter och tyckanden som flödar i alla upptänkliga media varje sekund, men att hamra in ”mord” när det gäller vandalisering av träd är att gå för långt.

I Brottsbalken står att läsa ”Den som berövar annan livet, döms för mord”. Ett mord sker om någon med uppsåt dödar en annan människa. Och även om man älskar naturen och värnar träden, så är det inte mord att döda träd. Och det kan mycket väl vara välfunnet att kalla det för ”trädmord” för att väcka opinion, men det är också respektlöst för exempelvis de anhöriga som drabbats av mord. De förtjänar inte att få sin förlust likställd med vandalism. Att gå på om dessa hemska mördare, som Abresparr gör på SVT. debatt, är i sak riktigt, men det språkbruk han väljer riskerar att devalvera språkets värde, och vad kanske värre är, alienera människor från en behjärtansvärd och god sak.

[Aftonbladet]

Annonser

Written by Then Swänska Argus

04 september 2011 at 17:49

Publicerat i Debatt, Språk

Falsk argumentation i politiken

leave a comment »

Maria Wetterstrand gör sig skyldig till argumentationsfel i SVT:s partiledarutfrågning. Är Jörg Teicherts enda val att arbeta som läkare eller på Samhall? Skulle inte tro det. Falsk dikotomi, Wetterstrand!

Dessutom finns det stora mängder sjuksköterskor (med långt sämre lön än Teichert) som jobbar 75% och inte kan ropa på sjukskrivning för resterande 25%.

Written by Then Swänska Argus

12 september 2010 at 09:42

Publicerat i Retorik

Tagged with , , ,

Politisk retorik och semantik

leave a comment »

Både Maria Wetterstrand och Mona Sahlin har ett stort problem i sin framtoning; de ser gärna ut som om de tycker att de håller på att förklara något för en idiot. Jag tror inte det är av godo att ge sken av att man tycker att såväl utfrågare som lyssnare (=svenska folket) är idioter.

Argus tillhör de ytterst få som lägger någon större vikt vid semantiken i såväl vardags- som politisk retorik. Om den ansågs viktigare skulle exempelvis många politiker behöva avkrävas enormt mycket rakare svar än idag. Ett exempel ur SVT:s utfrågning av Maria Wetterstrand. Det gäller höjningen av bensinskatten, som oppositionen föreslår bli 49 öre under nästa mandatperiod.

Anna Hedenmo: Ni ville höja 2 kronor?

Maria Wetterstrand: Ja, det ville vi.

AH: Vad är ert mål? 49 öre, det är på två år, sedan är det två år kvar på mandatperioden.

MW: Nej vi kommer inte att höja mer än så.

AH: Inte mer än så?

MW: Nej.

AH: Det är du säker på?

MW: Ja, det är det besked som vi har.

Men hela sista meningen blir ju inte entydig! Vad Wetterstrand säger här, men försöker att säga snabbt och efter att först ha försökt ge sken av ett annat svar, är ”Idag är svaret 49 öre på två år, imorgon kan det vara ett annat”. ”Nej, det är det besked vi har” vore mer med sanningen överensstämmande.

En sak som inte alls har med den politiska retoriken och semantiken att göra är att Miljöpartiet och Wetterstrand uppvisar tydliga exempel på att gå vilse i spenaten och i moralistiska felslut. ”Det är så för att det borde”. Wetterstrand ondgör sig över affärsresor. Det skulle bli billigare med fler videokonferenser och färre affärsresor, menar hon. Men människor gör affärer, hur mycket Miljöpartiet och Wetterstrand än önskar så spelar människan idag på ett globalt plan. För att affärer inte ska bli dåliga måste det till mänsklig kontakt. Mänsklig kontakt kan inte och bör inte ersättas av e-post, telefon och videokonferenser. Det ger sämre affärer, vilket blir dyrare på sikt. Det gå att dra en parallell till det amerikanska banksystemets totala haveri, som i mångt och mycket byggde på att affärerna flyttade från de människor de berörde, och tjänstemän började hantera siffror i stället för människors ekonomi.

Written by Then Swänska Argus

10 september 2010 at 09:23

Publicerat i Retorik

Tagged with , ,

Valresultatet

leave a comment »

En smula sent är det att kommentera resultatet i valet till EU-parlamentet, och det tänker jag i och för sig inte göra just nu heller, men väl hur olika partierna valde att hantera resultatet i efterhand. Jag vet förvisso ingenting om vilka åtaganden som vilade över de olika partiledarna, men det kan inte vara en särskilt långsökt gissning att partiledares kommentarer dagen efter ett val är ganska eftertraktade i media. Därför blev det kanske lite för talande att alla partiledare uttalade sig i Ekot i Sveriges Radio dagen efter valet – utom Fredrik Reinfelt, som i stället skickade fram partisekreterare Schlingmann, som inte tog frågan på ett särskilt bra sätt. Ibland är det rätt att som politiker försöka övertyga journalister och lyssnare/läsare/tittare om att det faktiskt är fel på frågan – ibland är det bara att acceptera att man aldrig kommer att få rätt, utan bara haka på och svara på frågan. Sålunda är det ganska korkat, men även en smula traditionsenligt moderat-arrogant, att försöka undvika att säga något om att partiet faktiskt gått bakåt, och prata om allt annat än resultatet. Schlingman följer en ganska lång tradition av omöjliga företrädare för moderaterna.

Written by Then Swänska Argus

16 juni 2009 at 13:07

Publicerat i Politik, Retorik

Om att sätta punkt

leave a comment »

Wanja Lundby-Wedin och LO har ensidigt försökt ”sätta punkt” för AMF-affären och den senaste tidens turbulens, men åtminstone Wanja fick nog ett bryskt uppvaknande när hon mötte Byggnads i Sundbyberg och metallare i Umeå igår, vilka med all önskvärd tydlighet visade att det nog inte är enkom upp till den felande att bestämma när saken är att anse som utagerad.

Lundby-Wedin säger:

Jag räknar med att förtroendet är naggat i kanten men jag vet inte hur svårt skadat det är. Det har målats upp en bild av att jag inte skött mitt uppdrag och inte levt efter de regelverk vi har och den bilden tar tid att förändra. (…) Om vi ska ha ofelbara ledare, vem hittar vi då? Att avgå hade varit oschysst mot dem som valt mig och dessutom fegt.

Det är inte många som vare sig ropar efter eller tror på ofelbara ledare, men vi ska ha kompetent ledarskap, och vad Wanja eventuellt och förståeligt inte vill tala om, eller möjligen och mer oroande inte kan inse, är att det är just hennes kompetens och omdöme som är allvarligt ifrågasatt. Hon har trots allt suttit som ordförande för LO och samtidigt haft 24 styrelseuppdrag, och det har tydligt framkommit att åtminstone ett av dessa uppdrag verkar ha skötts väldigt bristfälligt.

Written by Then Swänska Argus

08 april 2009 at 10:32

Publicerat i Politik, Retorik

"Jamen uschäckta ‘rå!

leave a comment »

Jan Emanuel Johansson om att ha försökt hyra ut en lägenhet i Stockholm för 40.000 kr i månaden och ett hus i Visby för 140.000 kr i månaden:

Jag har inget att be om ursäkt för. Däremot har detta varit väldigt pinsamt. Pinsamt för att päron och äpplen har blandats, och pinsamt för mig att framställas som någon som försöker skinna fattiga änkor på oskäliga hyror.
Jag är däremot ledsen. Ledsen för att partikamrater, vänner och familj återigen hamnat mitt i skottgluggen i en mediajakt där jag som privatperson jagas.

Anna Odell, elev på Konstfack, om att spela psyksjuk:

Jag beklagar om någon tagit illa vid sig men ångrar inget. Jag står för det jag gjort. … Jag skulle aldrig driva med psykiskt sjuka.

(Är det inte precis det hon har gjort?)

Annika Falkengren, vd på SEB när det uppdagades att hon förment ädelt gått ut och påvisat att hon avstått från årets bonus, men ”glömde” tala om att hon fick en löneökning på 28%:

Det känns väldigt lätt att be kunderna om ursäkt, men framför allt vill jag be medarbetarna om ursäkt. Vi tänkte fel. Avsikten var god, men det blev väldigt fel.

(Vilken avsikt var det som var god, och på vilket sätt, utom möjligen för Falkengren själv?)

Jimmie Åkesson om att bland annat ha sjungit med i en sång om Palmemordet innehållande texten ”Lisbet såg pistolen blänka, strax därefter var hon änka”:

Jag förstår att det kan upplevas som stötande och osmakligt och vill be om ursäkt om någon har tagit anstöt. Det har aldrig varit min avsikt att såra någon

Helga Baagoe efter att en svt-medarbetare skickat blommor till den ryska ambassaden efter att de uttryckt missnöje med svt:s mellanakt Tingeling i årets melodifestival:

SVT har inte bett om ursäkt, det är projektledaren för Melodifestivalen som själv har tagit det här initiativet. En annan viktig distinktion är att han inte ber om ursäkt för humorinslaget, däremot blev han förbryllad över de starka känslor som pressattachén på den ryska ambassaden uttryckte. Då ville han på ett mellanmänskligt plan uttrycka att han var ledsen för att de har blivit upprörda.

Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn om Wanja Lundby-Wedin och AMF-affären:

Nu sätter vi punkt.

Det är inte upp till den felande parten att sätta punkt.

Idag tycks inställningen till medmänsklighet framtvinga en omdefiniering av vad en ursäkt innebär. ”Jag ber om ursäkt, men bara om jag möjligen råkat såra någon. Själv anser jag inte att jag har gjort fel. Och OM jag skulle ha gjort något fel, så har i alla fall jag lämnat hela saken bakom mig nu.” Tänk dig att du körs i ilfart till sjukhuset med brusten blindtarm, varpå kirurgen i stället amputerar höger arm, och efteråt försvarar sig med ”du får ursäkta, men jag har lämnat det där bakom mig nu”.

Written by Then Swänska Argus

07 april 2009 at 10:57

Publicerat i Personer, Politik, Retorik

Vem lurar vem?

leave a comment »

Den här spaningen började som något annat, men efter en stunds funderade riktades argusögat åt ett annat håll. Det har sin upprinnelse i AMF pension och affären med tidigare chefers löner och pensioner. Inte minst Wanja Lundby Wedins uttalanden har fått mig att återigen ställa mig en fråga som jag undrat över många gånger tidigare: hur dumma tror somliga höga representanter för etablissemanget egentligen att vi är, och än viktigare: hur länge ska vi fortsätta låta dem tro att vi är det?

Lundby Wedin försöker nu två sina händer med att hon blivit ”grundlurad” beträffande AMF-chefernas pensionsprogram. För det första är det ännu oklart, åtminstone för mig, vem det är hon menar har lurat henne. Hittills har hon bara uttryckt att hon blivit lurad i största allmänhet. Men man blir inte bara lurad, det fordrar att det faktiskt är någon som luras också, och jag undrar vem denna någon är i det här fallet. (Och så undrar jag varför hon i media inte fått några frågor om det, men det är en angränsande spaning som jag får anledning att återkomma till.)

Antingen har Wanja Lundby Wedin deltagit så aktivt i styrelsearbetet som ett engagemang av den digniteten kräver – vilket hon borde göra med den ersättningen, och i så fall är det en av två saker som ligger bakom att hon inte gjort något förrän nu: ren och skär dubbelmoral eller ren och skär inkompetens.
Eller så sköter hon inte sitt styrelseåtagande, utan sätter upp det på sin c/v och inkasserar lönen.

Jag tror inte att Lundby Wedin blivit lurad, jag tror hon försöker lura i oss att hon står för något annat en hon verkar för i praktiken. Och hon är inte ensam om det. Hur länge ska vi låtsas låta oss föras bakom ljuset? Såhär sa Magnus Betnér apropå Björn Rosengren en gång:

Kan man sälja svenskarnas eget telefonbolag tillbaka till svenskarna samtidigt som man går på porrklubb och kallar Norge Sovjetstat och ändå finnas kvar i jobbet så finns det hopp även för mig.

I en återigen angränsande spaning tycker jag det är intressant att notera att det annars stormar väldigt lite kring själva Lundby Wedin i den här affären. Hon sitter uppenbarligen väldigt säkert. Somliga andra offentliga personer i olika maktpositioner kan knappt byta scarf förrän media finner det påkallat att locka fram allehanda figurer för att kräva vederbörandes avgång, vilket näppeligen tarvar stor möda.

Written by Then Swänska Argus

24 mars 2009 at 21:32

Publicerat i Personer, Politik, Retorik