Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Fotboll

VM-finalen

leave a comment »

Det har gått några dagar sedan finalen i fotbolls-vm. Spanien tog hem spelet, efter en jämn och tät match mot Holland. Båda lagen att betrakta som uppstickare i den meningen att inget av dem vunnit vm tidigare.

Det var inte förrän sent i förlängningen som Holland tappade koncentrationen så pass att Spanien kunde göra ett mål och ta hem segern i detta ett av världens mest prestigefulla och penningstinna sportevenemang. Tyvärr inte utan en hel del osportsligt uppträdande framförallt av motståndarlaget Holland, som öste ovett över domaren såväl före som efter slutsignalen. Med undantag för en frisparksavblåsning när en spanjor lyckades lägga sig utan att faktiskt ha blivit ens vidrörd och en missad hörna som Holland borde ha tilldömts kunde inte domarteamet lastas för några vidare större misstag i matchen, som Holland ville ha det till. Övermaga upprörda holländare klagade vilt efter den missade hörnan och en i deras tycke ignorerad frispark, båda i matchens slutskede, som man naturligtvis i efterhand anser ”kanske skulle ha ändrat hela matchbilden”. Man väljer då att glömma att två av domarens allra största och tydligaste vägval var att behålla det röda kortet i fickan för en oerhört ful kapning bakifrån och en veritabel karatespark rakt i bröstet på en spanjor, båda i första halvlek. Två – rättmätigt! – utvisade holländare hade nog givit en radikalt annorlunda matchbild!

Arjen Robben hade spelat ett mycket starkt vm men kom till stora delar bort i finalen. Efteråt uppvisade han mycket dåliga förlorartakter och uttryckte surmagade klagomål mot domaren, givetvis utan att nämna sina egna två missade frilägen samt att han själv av samme domare friades i en situation som dömd enligt regelboken otvetydigt skulle renderat Robben ett gult kort – vilket skulle ha blivit hans andra i matchen, och utvisning.

Båda tv-kanalernas vm-sändningar fick utstå en hel del kritik, även den i stora delar rättmätig. Det är mycket ritande, statistikande, tyckande, babblande, ”hö-hö-ande”, och ofta påfallande lite substans. Man pratar också väldigt lite om känslor och emotionell drivkraft, trots att dessa lätt kan ses vara mycket starka i spelet ute på planen. Det var uppfriskande med en person som Stuart Baxter i studion, som faktiskt till stor del struntade i uppställningar, spelsystem, passningsvägar och ytor i sina analyser, utan pratade om inställning och känslor. Det behövs mer av det, på plan men inte minst i tv-studion! Men, känslorna måste kanaliseras åt rätt håll. Om Holland fokuserat sin energi fullt ut på spelet i stället för att tillåta sig enorma energiläckage i utbrott mot domarteamet, så hade även det kunnat ge en annan matchbild.

Om spelarna – eller ännu viktigare: tränarna! – helt enkelt kunde spela rent skulle det inte behövas extra domare som kunde ”göra fel”! Men det skulle förmodligen vara en större omställning för fotbollen än att operera in chip i bollen och rekrytera två domare till per match, så det har man nog inte mod till. Sorgligt!

Annonser

Written by Then Swänska Argus

14 juli 2010 at 19:58

Publicerat i Sport

Tagged with

Skandal? Skulle inte tro det!

leave a comment »

Det har ropats ”domar-skandal” i media ett par gånger, efter felaktiga domslut i den pågående vm-turneringen i fotboll. De behöver inte räknas upp än en gång, den intresserade kan lätt hitta dem om man inte har dem i färskt minne. Men är det verkligen en skandal vi ser?

Fotboll är ett spel. Det är ett spel med enorma pengar som insats, visst är det så, men ändå ett spel, och i detta spel finns det en domare som dömer. För att något föregripa slutsatsen, så är förekomsten av en domare föranledd av den bristande ärligheten hos idrottsutövarna. Det finns – minst – 22 personer på och omkring planen som ser eller har möjlighet att se allt som händer. Visst vore det möjligt att spelarna själva dömde matchen, gentlemannamässighet kallas det kanske.

Nej, det förstår alla som någonsin sett en fotbollsmatch att det inte vore! Fotbollens största problem är inte att tre domare kan missa att en boll som tar sig in i och ut ur målburen faktiskt var över mållinjen, eller att en spelare i offside-position berör bollen på dess väg in i mål, eller missar tröjdragningar, filmningar, snytingar etc. etc. Ett större problem är att spelet numer till så oerhört stor del går ut på att försöka skaffa sig fördelar genom att lura domarna än att faktiskt lura eller spela bort motståndarna. Det är beklämmande ofta oerhört tydligt att en anfallsspelare inte har för avsikt att i ett givet läge skaffa sig tillfälle till avslut, utan i stället försöker dra på sig en straff eller frispark. Trots att alla på och omkring planen vet att det är domaren som dömer, och trots att lika många torde veta att domarna, åtminstone på elitnivå, dömer på sin egen uppfattning, så åker i stort sett alla nävar upp i luften för att hävda ”vår boll” så snart en boll går över sidlinjen.  Nästan varje spelare som biter i gräset tittar, inte ömkansvärt utan uppfordrande, mot domaren för att hävda sig fälld. Lionel Messi tog i matchen mot Tyskland ner en boll med armen. Studsen gick mot en tysk och träffade honom till hälften på armen. Messi hade inga problem med att omedelbart börja vinka till domaren och hävda ”hands”! Men inte på honom själv, naturligtvis. Jag tror det var mot Mexico som en argentinsk spelare bestämde sig för att han också minsann skulle vara på bollen – utan att tänka på att han stod i mycket klar offside-position! Målet borde absolut dömas bort för offside, vilket också större delen av det mexikanska laget uppmärksammade och ville tala om för domaren. Alla argentinska spelare fylkas också kring domaren – och det man talar allra starkast för är att domaren absolut inte ”får” kasta en blick mot storbildsskärmarna i stadion, där en repris eventuellt spelas upp. En repris som tydligt skulle visa hur det låg till. I Spaniens match mot Paraguay hade Sergio Ramos förmodligen åstadkommit spelmässig mycket mer än det han till sist lyckades bidra med, om han inte försökt lägga sig ned vid varenda kontakt från en Paraguayansk motspelare. När David Villa så småningom bröt fram på vänsterkanten och tog sig i stort sett fri in i straffområdet var hans spontana reaktion inte besvikelse eller ilska över en missad målchans eller en kapning från försvararens sida, utan en segergest för att domaren tilldömt honom den straff han sökte snarare än ett avslut.

Det är domaren som dömer i fotboll, och trots att jag tycker Sepp Blatter är en osympatisk pamp som inte står för någon nämnvärd progressivitet i världsfotbollen, så förstår jag till viss del hans ståndpunkt när det gäller kamerateknik och flerdomarsystem; Frågan är om fotbollsvärlden egentligen vill ha det, när man får klart för sig att det inte bara innebär att en engelsk boll som studsar bakom mållinjen och ut kan bedömas som mål även utan att domaren ser det hända, utan att en hands också kan komma att dömas som en hands, en filmning kan ge gult kort, och en tröjdragning en straff. Det är man nog inte lika pigg på. Tyvärr.

[FIFA]

Written by Then Swänska Argus

04 juli 2010 at 23:08

Publicerat i Sport, Uncategorized

Tagged with ,

Maskoten Maradona

with one comment

Argentina försvann utan buller och bång ut ur fotbolls-vm, på förhand favorittippade. Man inledde också turneringen starkt, även om det mesta av snacket kring laget handlade betydligt mer om den säga vad man vill men karismatiske coachen Diego Armando Maradona än lagets prestationer på planen. Ja, och så pratade man om Messi, förstås, världens bästa spelare.

Vad Maradona hade var förmågan att entusiasmera laget, stimulera stjärnspelare och få dem att känna stolthet och ansvar över att representera sitt landslag, och inte minst att ”sköta snacket” vitt och brett. I medgång. Men när motgången kom, här i form av ett disciplinerat, kyligt och väl förberett Tyskland, var fanns Maradona då? Varken spelare eller ledare stod då längre upp för det man varit så ivrig med att framhålla så länge det gick bra. Föga överraskande, snacka går ju, och så länge det går bra kan man bre på och hoppas att ingen märker att det inte finns mycket där bakom. För inte var det för sitt fotbollskunnande på taktisk nivå, för sin förmåga att bygga lag och sina fotbollsidéer som Maradona fick jobbet som coach för Argentinas landslag. Det var för sin verkan som galjonsfigur och den aura av stjärnglans hans namn fortfarande är omgiven av. Andra fick stå för själva fotbollskunnandet, den forne stjärnan för att elda på stjärnorna. Det visade sig att det inte höll hela vägen, och det ska fotbollsvärlden vara ganska tacksam för.

Beträffande storspelaren Messi så var hans VM inte så misslyckat som många vill tycka. Inga mål, men han gjorde vad han kunde. Jag instämmer i Stuart Baxters analys: Messi är stor – den störste – i kraft av sina insatser i Barcelona, men där finns en lagstruktur och en spelidé som är mycket väl utvecklad och genomförd. Messi och alla andra lagdelar vet vad de ska göra och när. Argentinas landslag såg stundtals ut som en samling stjärnor som blivit uppmanade att ”gå in och göra sin grej”. Det kan gå riktigt bra, men vad händer när det inte gör det? Då blir det 4-0 i baken.

Written by Then Swänska Argus

04 juli 2010 at 10:57

Publicerat i Sport

Tagged with ,