Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Humanism

Glad påsk!

leave a comment »

Apropå påsken kommer här en utläggning om påsken och andra så kallade ”kristna” högtider från den oförliknelige Eddie Izzard.

Annonser

Written by Then Swänska Argus

03 april 2010 at 22:15

Tio ”guds” bud

leave a comment »

Varför har vi tio budord? Det är en konvention som har uppfunnits långt senare än de sägs ha burits nedför berget Sinai, och texten är många gånger reviderad, tillagd, översatt, ändrad, justerad. Vad innehåller den egentligen, går den att leva efter, bör de tio budorden efterlevas? I sin bok Illusionen om Gud har Richard Dawkins tittar närmare på budorden, och så har även den amerikanske komikern och skådespelaren George Carlin. Jag har tagit mig friheten att översätta hans genomlysning av de tio budorden.

Varför är budorden tio till antalet? Vi behöver inte tio. Jag tror listan över budorden blev på konstgjord väg utvidgad och utökad till tio; det är en inbäddad lista. Det här var vad de gjorde: för omkring 5000 år sedan samlades ett gäng politiska och religiösa skojare för att klura ut hur de skulle gå tillväga för att kontrollera andra människor, hur de skulle hålla dem i schack. De visste att människorna var huvudsakligen korkade och skulle tro vad de blev tillsagda, så de tillkännagav att gud hade givit dem några budord. Uppe på ett berg, där ingen annan människa fanns i sikte, hade gud givit dem de tio budorden. Får jag fråga, när de satt och hittade på allt det här, varför blev det just tio stycken? Varför inte nio eller elva? Jag ska tala om varför: för att tio låter officiellt. Tio låter viktigt. De visste att om de var elva skulle inte folk ta dem på allvar. Men tio låter viktigt. Tio är basen i decimalsystemet. Det är ett decennium, det är en psykologiskt tillfredsställande siffra. ”Topp tio”, ”de tio mest efterlysta”, ”de tio bäst klädda”; så att ha just tio budord var egentligen ett marknadsföringsmässigt avgörande! Så för mig är de tio budorden helt klart en list med skitsnack. Det är ett politiskt dokument på konstgjord väg uppblåst för att sälja bättre. Jag ska visa hur man kan reducera budorden och komma fram till en lista som är mycket mer användbar och logisk. Vi ska börja med de första tre, och jag kommer att använda den romersk-katolska versionen, för det är den som jag lärde mig som barn.

Jag är herren, din Gud, du skall inga andra gudar hava jämte mig. Du skall icke missbruka Herren, din Guds namn. Tänk på sabbaten, så att du helgar den. Rakt av, de första tre: rent skitsnack! Sabbat, Herrens namn, andra gudar hava – mystiskt språk. Designat för att skrämma och kontrollera primitiva människor. På intet sätt kan vidskepligt nonsens som detta appliceras på vardagen för intelligenta och civiliserade människor i det tjugonde århundradet. Man kastar ut de första tre budorden och vips är man nere på sju.

Härnäst: Hedra din fader och din moder. Lydnad, respekt för auktoriteter; bara ett annat uttryck för att kontrollera människor. Sanningen är att lydnad och respekt inte ska vara automatisk – den bör förtjänas. Den bör baseras på föräldrarnas agerande. En del föräldrar förtjänar respekt – de flesta inte. Punkt. Vi är nere på sex.

Nu, för logikens skull – logik är något som religion tycker är mycket obekvämt – ska vi nu hoppa runt i listan en aning. Du skall icke stjäla. Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa. Stöld och lögn. Egentligen förbjuder dessa två samma beteende: oärlighet; att stjäla och att ljuga. Så vi behöver inte två, i stället kombinerar vi dem till ett: Du skall icke vara oärlig, och så plötsligt är vi nere på fem. Och medan vi ändå kombinerar har jag två andra som hör ihop:

Du skall icke begå äktenskapsbrott. Du ska icke hava begärelse till din nästas hustru. Än en gång: dessa två förbjuder samma typ av beteende, i det här fallet äktenskaplig otrohet. Skillnaden är att begärelse pågår i tanken och jag tycker inte man ska förbjuda någon att fantisera om sin grannes fru – vad ska en kille annars tänka på medan han ”vaxar moroten”…? Men äktenskaplig trohet är en god idé, så vi ska behålla den idén och kalla den här du skall inte vara otrogen. Och plötsligt är vi nere på fyra.

Men när man tänker på det, så är ärlighet och trohet en del av samma övergripande värde. Så i sanning skulle vi kunna kombinera de två ärlighetsbudorden med de två trohetsbudorden och ge dem enklare språk, positiv inklination i stället för negativ, och kalla det hela du skall alltid vara ärlig och trogen – och vi är nere på tre. De försvinner fort.

Du skall icke hava begärelse till din nästas egendom. Den här är bara rent urbota korkad. Att vara avundsjuk på grannens grejer är det som håller ekonomin igång. Din granne har en vibrator som spelar ”Dagen är kommen” – du vill också ha en! Avundsjuka och habegär skapar jobb – lämna det ifred. Vi kastar ut begärelsen och vi är nere på två nu; det stora ärlighets- och trohetsbudordet, och det som vi inte har talat om hittills, du skall icke dräpa. Mord – det femte budordet.

Men när man tänker på det; religionen har aldrig egentligen sett mord som något större problem. Inte egentligen. Fler människor har mördats i guds namn än för någon annan skäl. Allt du behöver göra är att titta på Nordirland, mellanöstern, Kashmir, inkvisitionen, korstågen och World Trade Center för att se hur allvarligt religiösa människor tar på budordet du skall icke dräpa. Ju mer hängivna de är, desto mer ser de mord som något förhandlingsbart. Det beror på. Det beror på vem som utför dödandet och vem som blir dödad.

Så, med allt detta i minnet lämnar jag er med min reviderade lista över ”de två budorden”:

  1. Du skall alltid vara ärlig och trogen mot den som låter dig nuppa
  2. och du ska verkligen försöka att inte döda någon – om de inte händelsevis råkar be till en annan osynlig man än den du tillber!

Två är allt du behöver, Moses hade kunna bära dem nedför berget i sin ficka. Om listan såge ut såhär skulle jag inte ha något emot att de där människorna i Alabama satte upp dem på väggen i sin rättssal – så länge de lade till ett tredje budord: ”Du skall hålla din religion för dig själv”.

George Carlin själv kan ses framföra ovanstående predikan i original i nedanstående YouTube-klipp.

Written by Then Swänska Argus

07 januari 2010 at 06:54

Den kristna högern slår till igen!

leave a comment »

Chuck Norris

Chuck Norris

Den gamle b-filmskådespelaren Chuck Norris är även kolumnist för den amerikanska nätplatsen Human Events.com, vilken kallar sig ”högkvarteret för den konservativa gräsrotsrörelsen”. Han har, med hänvisning till Barack Obamas föreslagna sjukvårdsreform, dragit en parallell till den bibliska berättelsen om Maria, Jesu moder, och frågar sig vad som hänt om denna fattiga och oförsäkrade tonårsflicka hade omfattats av Obamas sjukförsäkring. ”Hemska tanke”, tydligen, enligt Norris, ty detta hade lett till att hon, för att undgå förföljelse och straff för utomäktenskapliga förbindelser hade haft resurser att genomföra en abort – och Jesus, Guds son hade aldrig kommit till jorden!

Det första som övergår mitt förstånd är den absurda kopplingen att någon skulle välja abort bara för att den har möjlighet att utöva den mänskliga rätten till sin egen kropp (oaktat förstås det motbjudande i abortmotståndet per se), det andra att det samhälleliga fördömandet, förföljelsen och straffet – möjligen stening! – för ett ”brott” som utomäktenskapligt havandeskap, helt och hållet springer ur den religiösa samhällsbyggnad som Norris och den amerikanska kristna högern vill se! I ett humanistiskt samhälle hade Maria aldrig förföljts, förhånats, förlöjligats (dock heller inte förhärligats) för sitt jungfruliga havandeskap! (Möjligen blivit föremål för ingående forskning angående själva konceptionen…)

Written by Then Swänska Argus

31 december 2009 at 18:58

Om guds existens, evolutionen och homeopati

leave a comment »

Långt ifrån alltid, men många gånger levereras oss de yttersta klokheterna av komiker. Som här till exempel

Eddie Izzard funderade och kom fram till att gud inte existerar:

Samme Izzard om evolutionen och kreationismen:

En svidande vidräkning vid homeopatin av Brian Brushwood:

Written by Then Swänska Argus

01 augusti 2009 at 20:46

Rosenberg sjunger placebons lov

with one comment

Måhända är det uppmärksamheten kring Shinto-mattan som gjort att alternativmedicinen plötsligt kommit lite i fokus igen, så sent som idag blåser Göran Rosenberg i en kolumn publicerad i DN till kamp mot den evidensbaserade vetenskapen. Tro mig, jag vill inte få det att verka som om jag har något personligen emot Göran Rosenberg, men nu kommer ett mot-inlägg igen! Göran Rosenberg är trots allt en person med mediemakt, han har position och medel att nå ut på bred front, och då får man finna sig i att bli emotsagd.

Kanske är det den senaste tidens stundtals ganska hätska meningsutbyten mellan Göran Rosenberg och Humanisterna, som tog sin upprinnelse i Humanisternas kampanj Gud finns nog inte som gör att Rosenberg verkar mycket störd av begrepp ”evidensbaserad”. Jag antar att han fått det serverat emot sig några gånger. Hittills har det mest handlat om Humanisternas uttalade mening att bygga sin livsåskådning på något som går att se och pröva (evidensbaserat) kontra det religiösa samhällets, ibland företrätt av Göran Rosenbergs, vilja att bygga samhällssystem utifrån vad någon högt uppsatt religiös företrädare påstår att man kan uttolka av tusentals år gamla skrifter att en företeelse som ingen sett fysiskt manifesterad inte ska ha skrivit men väl menat. Men nu byter Rosenberg spår till den så kallade ”alternativmedicinen”.

I en passus i kolumnen nämner Rosenberg en debatt som jag tyvärr inte hängt med i svängarna i, vilket jag beklagar eftersom området egentligen intresserar mig mycket. Det gäller psykologins område, den senaste tidens debattvågor har gått höga om främst den kognitiva beteendeterapin, KBT. Rosenberg anser att det är detta nya som ”gäller” och av medicinare kallas ”evidensbaserat”, kontra den mera opåtagliga psykoanalysen. Jag kan tyvärr inte bedöma om Rosenberg har rätt här, jag hoppas inte det, jag råkar tro på psykoanalysen.

Göran Rosenberg av kolumnen att döma dra en lans för den alternativa medicinen, inte minst den antroposofiska. ”Alternativ medicin” är en vid term, som kan täcka in lite vad som helst. Den mest gemensamma nämnaren är att snart sagt alla behandlingsmetoder och preparat inte har genomgått någon klinisk vetenskaplig prövning. Deras verkan är i den meningen inte evidensbaserad, vilket Göran Rosenberg verkar tycka att de inte behöver vara. Läkarvetenskapen har utvecklats över många tusen år. Många behandlingsmetoder har funnits verkningslösa, i somliga fall rent av skadliga, och bruket av dem har i sinom tid avtagit helt. Länge behandlade man i stort sett vilket tillstånd som helst med åderlåtning, ofta med hjälp av blodiglar. Som behandlingsmetod är det nu som väl är nästan utdött, även om blodiglar fortfarande har viss om än ytterst begränsad medicinsk användning. Örtmedicin har funnits i tusentals år, och låter kanske ”alternativt” idag. Men även den evidensbaserade medicinen erkänner örtmedicinen – de substanser som visade sig ha effekt behölls, utvecklades och blev medicin, konstigare än så är det inte. Homeopatin är bara dryga två hundra år gammal, och bygger på principen ”lika mot lika”, det som orsakar symptom hos en frisk kan användas för att bota samma symptom hos en sjuk. Inte en helt felaktig tanke har det visat sig, särskilt inte när vi vet mer om kroppens immunförsvar. De flesta vaccin fungerar just så att kroppen får en hanterbar dos av det som ska vaccineras mot, så att det egna immunförsvaret får bygga upp antikroppar. Men en basal tanke inom homeopatin är också att uppnå någon slags ”moteffekt” genom att späda ut det verksamma ämnet så mycket som möjligt, ”ju svagare blandning desto starkare effekt”. De flesta homeopatiska preparat är alltså de facto vatten.

Rosenberg skriver

Kravet på evidensbasering […] hotar den antroposofiska medicinen, vars verkan sägs bygga på ett samspel mellan mediciner, terapier och patientens egna resurser – med så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter. Den specifika verkan av just medicinerna (till stor del homeopatiska preparat) är därmed svår att evidensbasera eftersom den sägs vara beroende av behandlingen som helhet

De enda evidensen som ska behövas för medicinsk effekt, menar Rosengren, är ”så vitt man kan se goda resultat, eller åtminstone nöjda patienter”. Vilket väl är förträffligt. För egentligen, om man behandlar sjukdomstillstånd med vatten och handpåläggning, vad är det värsta som kan hända? 1. Patienten blir bättre. 2. Tillståndet är oförändrat. 3. Patienten blir sämre. Många andra alternativ finns egentligen inte. I det första fallet är allting frid och fröjd! Vad tillfrisknandet än berodde på så är syftet med behandlingen uppnått. I det tredje fallet – guldläge för den behandlande parten; det behövs mer behandling! Funkar åtminstone så länge patienten är vid liv. I det andra fallet har det ju åtminstone inte blivit sämre…

I första delen av sin kolumn förlorar sig Rosenberg i ett långt och för mig lite riskabelt resonemang där det låter som om han faktiskt för fram placebo som en behandlingsmetod – den fungerar ju uppenbarligen! Om Rosenberg verkligen tycker att det är ok att självutnämnda alternativmedicinare ska få sälja vatten och sockerpiller som medicin, bara därför att beprövad erfarenhet, som Rosenberg vurmar för, har påvisat en placeboeffekt, då är han verkligen långt ute och cyklar.

Jag vill komplettera Rosenbergs slutsats: beprövad erfarenhet och evidensbaserad vetenskap visar att beprövad erfarenhet inte allenast fungerar som metod för att skilja det som fungerar från det som inte fungerar.

Written by Then Swänska Argus

24 juli 2009 at 15:55

Om det agnostiska manifestet

with 2 comments

Jag har stor respekt för Stefan Einhorn, har läst ett par av hans böcker med stor behållning. För ett par dagar sedan publicerade han i DNDet agnostiska manifestet‘, som jag dessvärre tycker har gått vilse på ett par punkter. Jag håller med om att polariseringen tenderar att låsa debatten i något som liknar ett skyttegravskrig, och välkomnar manifestet som ett försök att skapa en ny plattform för diskussion men kanske av en annan anledning? Jag tror det är viktigt att bygga ett så sekulärt samhälle som möjligt, i den mening att religionen inte har inflytande över den politiska styrningen av samhället. Jag tror att den mellanmänskliga etiken är äldre än religionen. Som jag uppfattar Einhorns skrivelse är hans syften de bästa, men intentionerna leder lite vilse.

Att vi försöker enas om att samhälleliga övergrepp som orsakar svårt mänskligt lidande är en avart av mänskligt beteende är gott och viktigt, tycker jag liksom Einhorn, men jag vidhåller ändå att många sådana övergrepp har begåtts just i namn av en gudom, men aldrig i namn av avsaknaden av gudomen. Stalinregimen begick inte obeskrivliga övergrepp mot sin egen befolkning i första hand i namn av sin ateism, utan styrd av sin politiska ideologi.

Sedan håller jag inte med om definitionen av begreppet ‘agnosticism’, som jag upplever att Einhorn reducerar till att man inte kan veta för att guds existens inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Men motbevis kan inte krävas för att ‘veta’, i betydelsen ‘inte tro’, i så fall blir det väldigt mycket vi måste tro på eller förhålla oss agnostiska till. Jag har aldrig varit i Australien, jag har aldrig vare sig flugit eller åkt båt åt det hållet och sett att det ligger där. Bör jag då tro att det inte finns till det har motbevisats, eller ska jag tycka att alla kartor som visar förekomsten av ett sådant land, samt det faktum att en av mina vänner säger sig ha varit där ger mig goda skäl att tro att det förhåller sig på det sättet, även om det inte är ”bevisat”? Jag tror inte att det finns gröna svanar, men är det fel av mig att säga så? Borde jag i stället säga ”vi kan aldrig veta”, i sann agnostisk anda? Påståendet kan ju inte motbevisas. Däremot finns det goda skäl att anta att det inte finns några gröna svanar. Nej, förmodligen är det inte så Einhorn menar, utan agnosticismen som livshållning i förhållande till det metafysiska planet, om det finns något bortom det vi kan förklara. Men här menar jag att begreppet används fel, jag definierar agnosticismen som intagandet av hållningen ‘vi kan inte veta’ eller kanske ännu hellre ‘det finns ingen sanning (som vi kan få reda på)’. I den här frågan tror jag, liksom ateister och religiösa, att det finns ett svar på frågan ‘finns gud?’.

Till själva manifestet. Första meningen är jätteintressant, det börjar bra:

Eftersom de skillnader och likheter som föreligger mellan världens religioner gör det sannolikt att den absoluta majoriteten av religioner, alternativt alla, innehåller såväl sanningar som osanningar, […]

Spännande, redan här tror jag att det är många, främst religiösa, som hoppar av.

eftersom mänskligheten står inför livsavgörande beslut i avseende på stora globala problem som hotar vår överlevnad,[…]

Så sant, som sagt, syftet med Einhorn initiativ är oerhört gott.

[…]
2. Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.

Redan här blir det problem. Vem definierar när något skadar? Jag tror att George W. Bush  är tämligen övertygad om att han inte gör särskilt mycket skada i guds namn, trots Guantanamo, Irakkrig etc etc. Knutbyförsamlingen tycker nog inte att de lider skada själva och inte skadar någon annan. Tyvärr måste nog frågan om religionens påverkan på omvärlden lyftas lite mer.

4. Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.

Följande uttalande är nog kontroversiellt: jag anser inte att alla religiösa fullt skriver under på alla människors lika värde i den mening jag vill ha. Bakom religonen ligger alltid ett ”vi men inte de” – det är ”vi troende” som är de utvalda, det är ”de otrogna” som kommer till helvetet. Jag tillstår gärna att många religiösa inte så att säga agerar ut denna värdering i sitt dagliga liv, men den finns där som ett fundament för en livsåskådning.

7. Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar.

Det här hör egentligen inte till den religiösa debatten, men: jag skulle hellre tala om att var och en har ett ansvar.

Tack Stefan Einhorn för ett lovvärt och mycket intressant initiativ, men det går inte helt hem hos mig, jag tycker debatten och en del av sakfrågorna är alltför viktig.

Written by Then Swänska Argus

20 juli 2009 at 16:54

Kunskap – religion

leave a comment »

Kort citat som jag hittade på en träningssajt, av alla ställen i världen!

Kunskap är baserat på erfarenhet – allt annat är religion.

Written by Then Swänska Argus

19 juli 2009 at 10:07