Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Jesus från Nasaret

Jesu födelse; en härledning

with 2 comments

Jesus från Nasaret

Jesus från Nasaret

Frågan som fångade mig idag var den om Jesu födelse, den bibliske Jesus alltså. Huruvida en historisk person överensttämmande med den bibliske i verkligheten existerat får lämnas därhän för tillfället.

En människa måste ha någon form av normsystem eller livsåskådning eller dylikt att hålla sig till för att framleva sitt liv. Om man väljer att ta fram detta själv eller hålla sig till vad någon annan föreskrivit må vara upp till individen så länge det inte begränsar någon annans tankefrihet. Men många gånger växer tilliten till aldrig så kloka levnadsregler till en större förtröstan på allt mer långsökta teorier och handlingar utförs i namn av ytterst obskyra texttolkande faktaglidningar. Då blir det hela mer problematiskt.

Många har valt att sätta sin tillit till något som kallas ”Guds ord”, beskrivna(?) i Bibeln. Kärnan i mitt resonemang är att mycket av det som står i Bibeln genom åren fått en helt annan tolkning, och jag anser det oerhört viktigt att känna skillnaden. Om Bibeln ska anses stå för någon slags sanning, men det samtidigt är enkelt att belägga att somliga fakta utläsbara ur densamma skrift omtolkats – eller helt åsidosatts – på de mest långsökta sätt för uttolkarens vinning, då borde de påstått bibeltrogna dra öronen åt sig inför bibeltolkningen.

Låt oss ta något som torde vara tämligen okontroversiellt, nämligen Jesu födelse. För det första: vilket år inträffade den? Människan har länge räknat tid, och det har funnits – och finns – stora mängder olika mer eller mindre parallella tideräkningar. Jag refererar nu helt och hållet till den nu rådande västerländska eller gregorianska kalendern (införd i Sverige år 1753, för övrigt). I den gregorianska kalendern finns inget år 0, Jesus kan således inte sägas ha fötts år 0. Det var år 525 (enligt vår tideräkning) som den skytiske munken Dionysius Exiguus fick i uppdrag att datumbestämma påsken, och som en del i detta arbete beräkna året för Jesu födelse. Han slöt sig till att nedkomsten ägde rum år 753 efter Roms grundande, och det därpå följande året blev således ”A.D. (Anno Domini, ‘Herrens år’) 1″. (Det är måhända en smula anmärkningsvärt att dåtidens kristna teologer inte fann något konfliktfyllt att förlägga Kristi födelse till ett annat år än år 1, och dessutom till ett år som skulle visa sig ”inte finnas”. Före år 1 e.Kr. kommer år 1 f.Kr.

Men själva Bibeln visar hur Exiguus räknat fel, när man lägger Bibelns texter bredvid historiska källor. Nya testamentet skriver att Jesu födelse ägde rum

  1. under kejsar Augustus regeringstid
  2. när Quirinius var styresman (grek hegemon) i Syrien
  3. när Herodes den store var kung i Judeen
  4. i samband med en skattskrivning som beskrivs som ”den första”.

Historien påvisar att

  1. Augustus regeringstid sträckte sig från år 27 f Kr till hans död år 14 e Kr.
  2. Quirinius var den romerske kejsarens särskilda sändebud i Syrien under åren 12 f Kr till 16 e Kr och innehade en styrande befattning i området vid två tillfällen – först över den syriska provinsen Cilicien under åren kring Herodes död (somliga lexikon uppger att han även tillfälligt ersatte eller efterträdde Quinctilius Varus, vars tid som ståthållare över Syrien anses ha slutat omkring år 4 f Kr), och sedan över hela Syrien åren 6-9 e Kr då han efterträdde Volusius Saturninus som ståthållare.
  3. Kung Herodes dog, enligt den judiske historikern Josefos, precis före påsken ”37 år efter det att han krönts till konung av romarna”. Herodes regeringstid började år 40 f Kr, vilket skulle innebära att han dog år 3 f Kr. Josefos nämner emellertid också att Herodes dog strax efter en månförmörkelse, och den enda månförmörkelse under den aktuella tidsperioden ägde rum i mars år 4, varför det året är troligare.
  4. Påbudet om den första skattskrivningen utgick enligt 500-talshistorikern Johannes Malalas i juli år 5 f Kr. (Den andra, som Lukas nämner i Apostlagärningarna, ägde rum år 7 e Kr.)

Jesu födelse torde alltså ha infallit någon gång mellan våren år 5 och våren år 4 före vår tideräkning; efter att Quirinius tillträtt som styresman i Syrien och före Herodes död.

Men själva datumet då? 25 december? Knappast. Det närmast liggande tecknet är bibelns berättelse om herdarna som låg ute på fälten vaktande sina hjordar. Det gjorde man inte på vintern. Fåren brukade tas in för vintern omkring 15 oktober. En folkräkning borde dessutom lämpligtvis ha genomförts i samband med en större högtid då många människor var i rörelse och begav sig till Jerusalem. En tänkbar högtid skulle kunna vara sukkot, eller lövhyddohögtiden. Det sistnämnda står förstås inte att explicit utläsa ur de bibliska källorna utan är ett resonemang från moderna ögons utsiktspunkt. Det för oss dock mot ett datum framåt sensommaren/hösten, vilket skulle stämma väl med uppgifter som faktiskt står att utläsa ur Bibeln.

I Lukas 1:5 står: ”På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet.” Elisabet ska bli mor till Johannes Döparen, och vi vet nu vilken avdelning av prästerskapet till vilken Johannes Döparens far hörde, alltså vet vi när han tjänstgjorde i templet. Enligt Krönikeboken delades Arons söner i 24 grupper som fick särskilda tider att tjänstgöra i templet. Avias avdelning hade den åttonde i ordningen av de 24 tempeltjänsterna. Den judiska kalendern inleds under våren med månaden Nisan, då den första avdelning skulle tjänstgöra i sju dagar, följda av den andra avdelningen. Därefter vidtog det osyrade brödets högtid, då alla präster skulle göra tjänst i templet, därefter följda av den tredje avdelningen. Detta mönster upprepas till alla 24 avdelningar gjort tempeltjänst och kyrkoåret börjar om igen. Sakarias skulle alltså ha haft tempeltjänst under den 10:e veckan (eftersom han tillhörde den åttonde avdelningen och både det osyrade brödets högtid såväl som pingsten skulle ha inträtt dessförrinnan, båda stora högtider då hela prästerskapet skulle tjänstgöra i templet).

I Lukas 1:23-24 står: ”När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. Efter en tid blev hans hustr Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet.” Efter att ha avslutat den tredje månadens tredje sabbat torde alltså Sakarias ha begivit sig hem och kort därefter avlades Johannes Döparen. Tidpunkten för Johannes Döparens avlelse är betydelsefull därför att enligt Lukasevangeliet blev Jesus till i den sjätte månaden av Elisabets havandeskap (I Lukas 1:36 säger ängeln Gabriel till Maria: ”Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.” I Lukas 1:56-57 står: ”Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem. Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son.”) Så räknat utifrån Johannes Döparens tillblivelse sent i den tredje månaden enligt den judiska kalendern och sedan sex månader framåt så hamnar vi sent i den nionde månaden, Kislev, för Jesu konception, ungefär november/december enligt den gregorianska kalendern. (Den första dagen i Hannukkah, den judiska ljushögtiden, infaller 25 Kislev, kan Jesus ha avlats då?) Johannes måste sedan ha fötts ungefär i mitten av månaden Nisan, och Jesus således ytterligare sex månader senare. Detta skulle kunna vara i mitten av månaden Tishri enligt den judiska kalendern, vilket i den gregorianska kalendern skulle vara i mitten eller slutet av september, beroende på om det är år 4 eller 5 f.Kr. vi utgår ifrån.

Närmare än så går inte med någon säkerhet att komma: Den bibliske Jesus föddes i september år 4 eller 5 före vår tideräkning. Nästan 330 år senare samlades den kristna världens präster under ledning av den romerske kejsaren Konstantin för att i första hand lösa en konflikt om treenigheten. Det som kom ut av konciliet ansågs rättroget och alla motsägelser stämplades som kätteri, och redan här visar sig svagheten i hela det kristna trossystemet: det handlar inte gudamakt, det handlar om människors makt över varandra och andra, och det är använd så som ”tro” är av skada för människan. Kan man börja inse att de texter man baserar sin tro på är föremål får tolkning efter prästerskapets skön i så vardagliga ting som födelse och död, så kanske man också kan börja ifrågasätta kyrkans tolkning av annat som sägs i heliga skrifter. Nå, åter till konciliet. En annan frukt av detta första ekumeniska kyrkomöte var att en datumbestämning av påskfirandet gjordes, vilken inte utgick ifrån den judiska kalendern i vilken påsken firas på olika delar av året eftersom den judiska kalendern inte stämmer överens med den astronomiska. Första Mosebok skall också nämnas här, i vilken anges att världen skapades vid vårdagjämningen. Det undflyr just nu mitt vetande varför man tänkte följande men uppenbarligen fann man det någon gång (enligt uppgift var det kejsar Liberius år 354) att anse att Jungfru Marie bebådelsedag inträffade på vårdagjämningen, dvs. 25 mars. Jesu födelse kom därför att utan större pardon lyftas från sin egentliga höstkant till en kall dag i december, då det passade de romerska kyrkofäderna eftersom man kunde med firandet av den högsta av högtider, den påstådde herrens sons födelse, konkurrera ut hedniska riter bestämda till årets kortaste dag, som infaller vid midvintersolståndet, ungefär 25 december. Firandet av midvintern har varit en av världens allra största gemensamma högtider långt innan kejsar Liberius år 354 satte 25 december till påhittat födelsedatum för en judisk gosse vid namn Yeshua. Till kyrkans försvar ska väl månne föras att man heller aldrig direkt påstått att Jesus föddes just den 25 december, det råkar bara vara då man firar minnet av hans födelse.

Läs hela inlägget här »

Annonser

Written by Then Swänska Argus

17 februari 2010 at 12:22

Publicerat i Historia

Tagged with , ,