Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Mona Sahlin

Åkesson räddningen för Sahlin

leave a comment »

Att SD nu tar sig in i Riksdagen är S:s räddning, efter ett andra katastrofval, då man återigen förlorade omkring fem procentenheter av sitt väljarstöd. En klar och tydlig missnöjesmarkering mot samarbetet med V och med Mona Sahlin som statsministerkandidat. Men i den mediala delen av eftervalsanalysen kan S nu styra medias blickar mot SD och i bullrande brösttoner ropa om kaos. Vilket förmodligen är det som räddar Sahlin kvar som ordförande. Nu kan hon göra uttalanden som att hon ska leda arbetet med att motverka högerpopulismen i riksdagen, något hon underlät att göra i valrörelsen, då ensidigt fokus och dålig analys gav S idén att tala om SD för att möjligen plocka någon procent från M. En grov missbedömning av väljarkårens förtroende för de respektive statsministerkandidaterna. Reinfeldts integritet uppfattas som större än Monas. Genom att ständigt föra SD på tal har partiet givits utrymme i debatten som de annars inte skulle ha fått, och som de nu inte ens behövde fylla själva.
I eftervalsanalysen kan Mona dra en lättnadens suck över att ha SD att rikta det offentliga strålkastarljuset emot. Men S ska passa sig för att dra för stora växlar på detta. Efter att på två val rasat från ett parti strax under egen majoritet till mindre än en procentenhet ner till M fortfarande försöka göra en poäng av att vara ”Riksdagens största parti” är ett genomskinligt och fånigt försök att visa beslutsamhet, men inte självinsikt. Att kräva alliansens avgång efter att de ökat sitt väljarstöd och nu har ett massivt mandatövertag över den rödgröna koalitionen är närmast löjligt. Sverige har styrts av minoritetsregeringar större delen av 1900-talet, de flesta S. Att Reinfeldts regering skulle fällas skulle kräva att S, V och MP gör gemensam sak med SD om att i Riksdagen lägga en misstroendeförklaring mot Regeringen. Är det vad man nu tänker sig, och vad var då alla tvärsäkra uttalanden före valet värda? Anser man sig ha sökt mandat hos väljarna för ett samarbete med SD?

Written by Then Swänska Argus

21 september 2010 at 07:31

Publicerat i Politik

Tagged with , ,

Smutsiga valkampanjer med mer eller mindre substans

leave a comment »

Redan i april rapporterades om ett bluffbrev som kommit i omlopp, ett brev med Socialdemokraternas logga och partiledare Mona Sahlin som avsändare. Brevet är en politisk satir skapat av en anonym privatperson, och tar sikte på vissa av Mona Sahlins privata förehavanden, företrädesvis ekonomiska. Det här är inte alls ovanligt, många gör nidbilder och satirer av såväl politiker som andra kända personer, därför blir det en smula skrattretande att höra brösttonerna från ledande socialdemokratiska politiker som exempelvis Ibrahim Baylan: ”Det är den värsta sortens av politisk kampanj som finns. Jag har fruktat att den här valrörelsen kan hamna i sån här smutskastning.” Ibrahim Baylan är partisekreterare för socialdemokraterna, han efterträdde Marita Ulvskog som stod i centrum för den förtalskampanj mot Fredrik Reinfeldt som inför valet 2006 utgick direkt ifrån det socialdemokratiska partihögkvarteret. Ulvskog tyckte då att en polisanmälan var onödig. En inte oviktig skillnad i sammanhanget är att det som uppges i det fejkade Sahlin-brevet faktiskt är sant. Sahlin har gjort sig skyldig till det som beskrivs där. Det var inte, som vänsterpressen och det gigantiska socialdemokratiska mediamaskineriet försökt få eftervärlden att tro ”på grund av två Toblerone” som Sahlin en gång tvingades lämna det politiska rampljuset för en tid. Sahlins martyrstämpel är en ren pr-produkt.

Written by Then Swänska Argus

13 september 2010 at 13:27

Publicerat i Politik

Tagged with , ,

Sanningen om Sahlin

with one comment

Mona Sahlin

Mona Sahlin

Förtroendet för Mona Sahlin som framtida statsminister är rekordlågt, rapporteras i olika opinionsundersökningar, bland annat i DN, SVT och i Svenska Dagbladet. Mig förvånar det inte särskilt, jag har aldrig haft något vidare förtroende för smilfinken Sahlin med sin fejkade förortsdialekt och påklistrade ”vanligt-folk-idiom”. Hon talar inte så vanligt folk förstår, hon talar som en som tror att vanligt folk är idioter.

Jag önskar jag kunde säga att jag dock är förvånad över att Sahlin alls är tillbaka i politiken, men med den tradition främst vänsterblocket följer är det inte särskilt konstigt. Men jag förundras storligen över att det fortfarande i folkmun här och där kan heta att ”tänk att hon kunde bli tvingad att avgå på grund av två Toblerone”! Saken hade inget som helst med Toblerone att göra, det var ett rent retoriskt grepp av Sahlin i förödelsens stund, som visade sig vara ett av de mest extrema verbala lyckokast som förekommit i journalistisk historia.

1995 var Sahlin vice statsminister och hade tackat ja till att efterträda Ingvar Carlsson som partiordförande. En journalist på Expressen hade fått nys om att det kreditkort Sahlin disponerade som statsråd använts för en privat utgift, men hittade ingen story i det hela. Det unga, ”naturliga” politiska stjärnskottet Sahlin var vid den här tiden något av en kelgris i den svårt vänsteranstuckna journalistkåren, och det skulle till mycket eftertanke innan man gav sig på en story som kunde rucka på en sådan gestalts mediala hjältegloria. Journalisten fortsatte dock att luska, och beslöt sig för att sätta in en stöt mot en nytillträdd pressekreterare, vilken råkade avslöja att Sahlins privata nyttjande av statsrådskortet inte varit en engångsföreteelse. Nu fanns det plötsligt lite mer substans i historien! På en direkt fråga återkom Sahlin senare, via sin pressekreterare inte med ett svar utan med ett uttalande. Hon hade vid ett (1) tillfälle råkat ta fel kort vid ett privat inköp i en klädaffär. Utlägget hade reglerats. Kontoutdrag begärdes fram, och det visade sig att det för  den undersökta perioden alls inte handlade om ett tillfälle, utan ett flertal, och att det dessutom handlade om kontantuttag i Bankomat. Att ta fel kort i en affär kan mycket väl hända, men att ta fel kort men ändå råka slå in rätt kod i en Bankomat, det låter betydligt mera otroligt.

Toblerone

Toblerone

Sahlin fastnade till slut i sina egna lögner, och den 13 oktober 1995 sammanfattade Aftonbladet Sahlinaffären på följande sätt: Under en period om elva månader har vice statsminister Mona Sahlin lånat sammanlagt 25 229 kronor av Regeringskansliet. Lånen har inte beviljats av arbetsgivaren utan administrerats av Sahlin själv via plastkortet Eurocard. Kortet ska enligt gällande regler inte användas för privat bruk. (Det visade sig senare att de privata utgifterna uppgick till ett belopp om 53 174 kr för bland annat hyrda bilar, kontantuttag och varuinköp. Bland de sista då alltså de två Toblerone som blivit affärens eftermäle.) Ett par dagar senare tog Mona Sahlin ”time-out”, vilket innebär att hon på statskassans bekostnad flög med sin familj, två säpovakter och sin assistent med sig på semester till ett femstjärning hotell på Mauritius, alltmedan en förundersökning gällande trolöshet mot huvudman alternativt behörighetsmissbruk och bedrägeri inleddes av chefsåklagare Jan Danielsson. Denna förundersökning kom sedan märkligt nog att läggas ner, trots att behörighetsmissbruket är flagrant. Sahlin hade enligt egen uppgift beviljat sig själv ett ”förskott på lönen”, något som ingen annan kan göra, och som framförallt inte kan beviljas av arbetstagaren själv. Sahlin hade snarare beviljat sig själv räntefria lån på statskassans, det vill säga allas vår bekostnad.

Att denna affärs verkliga bakgrund kan vara så totalt bortglömd, och Sahlin i vissa kretsar fortfarande kan refereras till den ”stackars” politiker, ”mamma och kvinna är hon också”, som fick avgå ”på grund av två Toblerone” framstår för mig som obegripligt.

Läs hela inlägget här »

Written by Then Swänska Argus

01 oktober 2009 at 21:25