Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Musik

Stockholmsprioritering

leave a comment »

Stockholms har:

  • en kammarmusiksal i ett hus byggt 1877 (Nybrokajen 11)
  • ett operahus från 1898
  • ett konserthus från 1926
  • en fri opera som sedan 1984 är inrymd i en biograf från 1928
  • en Berwaldhall från 1979

Dessutom har vi:

  • ett stadion från 1912
  • en Kunglig Tennishall från 1943
  • ett Hovet från 1955
  • ett Söderstadion från 1966
  • en glob från 1989
  • ett Eriksdalsbad från 1999

för att bara nämna några av stadens idrottsanläggningar.

Nu tycker stadens politiker att det är värt att prioritera inte ett, utan TVÅ gigantiska arenabyggesprojekt under samma år; såväl Stockholmsarenan i Slakthusområdet som Swedbank Arena vid Råsunda. Är det verkligen på det området som förnyelse och utbyggnad behövs?

Och förresten, Göran Hägglund: det är inte kultureliten som är problemet, det är kulturskymningen!

Annonser

Written by Then Swänska Argus

24 september 2009 at 19:57

Publicerat i Kultur

Tagged with , , , , ,

Kallsup på Skansen

leave a comment »

Jag inser att jag förmodligen är helt ute, men: Allsång på Skansen är numer om inte o- så åtminstone svåruthärdligt. Anders Lundin tillhör de absolut mest skitnödiga programledare svensk tv skådat, och sätter därvid onekligen sin prägel på hela programmet. Han har så bråttom att säga ingenting att man inte uppfattar ett ord. Ingen skada skedd, i och för sig, eftersom han inte har något att säga. Lundin måste vara en av tv:s sämsta intervjuare, men där är konkurrensen hård, så det är kanske mycket sagt. Nu är ju som sagt hela programmet rätt skitnödigt, så det är ju inte meningen att någon ska få någonting sagt. Kanske bäst att stryka det inslaget i programmet, det verkar ändå mest som ett knapphändigt fördjupningsalibi.

I tisdags såg jag Mia och Klara, som hajpats å det grövsta en tid. Tänk, jag ser bara Stefan och Krister fast kvinnor.

När Lasse Berghagen tog över allsången 1994 fick han först svidande kritik, bland annat för att han hade så dålig kontakt med tv-publiken. Redan då hade den mångåriga allsångstraditionen, dock förhållandevis nyligen televiserad, i mångas ögon tydligen blivit ett tv-program. Man må tycka vad man vill om Lasse Berghagen, han tillhör inte mina stora idoler heller, men han är en oerhört van estradör, och som sådan tog han sig naturligtvis i första hand an den närvarande fysiska publiken. Han tog till sig kritiken och utvecklade snabbt ett mycket raffinerat spel som tog in både sittande publik och publiken i tv-sofforna. Efterträdaren Anders Lundin är uppfödd i tv-generationen; han skiter fullständigt i publiken på plats och spelar bara på tv-publiken. Han kan nämligen inte interagera, vare sig med gäster eller publik. De flackande kamerabilderna fångar nu bara inbjudna kändisar på mittparkett, som förmodligen sitter där för att visa vilken status programmet vill leva upp till (”kolla, x var där!”) och för att fjortisarna på högerdelen av planen ska kunna komma hem och säga ”värsta grejen, ba, y var där!”. (Kanske är det missklädsam avundsjuka som gör att Anders Lundin inte vill ha med Berghagen som gäst för att fira allsångens 30 år på Skansen?)

Jag fattar att programmet är skitpopulärt (jag fattar dock inte varför man skriker sig hes åt Johan Palm. Är dyrkansbehovet så enormt att man hänger sig åt vad som helst?) men jag tycker det är krystat och trist.

Written by Then Swänska Argus

03 juli 2009 at 10:20

Publicerat i Musik, TV

Tagged with , , ,