Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Religion

Glad påsk!

leave a comment »

Apropå påsken kommer här en utläggning om påsken och andra så kallade ”kristna” högtider från den oförliknelige Eddie Izzard.

Written by Then Swänska Argus

03 april 2010 at 22:15

”Men tänk om du har fel…!”

leave a comment »

Richard Dawkins, bland annat författare till The God Delusion (Illusionen om Gud), svarar på frågan ”Tänk om du har fel”.

Written by Then Swänska Argus

07 mars 2010 at 07:08

Jesu födelse; en härledning

with 2 comments

Jesus från Nasaret

Jesus från Nasaret

Frågan som fångade mig idag var den om Jesu födelse, den bibliske Jesus alltså. Huruvida en historisk person överensttämmande med den bibliske i verkligheten existerat får lämnas därhän för tillfället.

En människa måste ha någon form av normsystem eller livsåskådning eller dylikt att hålla sig till för att framleva sitt liv. Om man väljer att ta fram detta själv eller hålla sig till vad någon annan föreskrivit må vara upp till individen så länge det inte begränsar någon annans tankefrihet. Men många gånger växer tilliten till aldrig så kloka levnadsregler till en större förtröstan på allt mer långsökta teorier och handlingar utförs i namn av ytterst obskyra texttolkande faktaglidningar. Då blir det hela mer problematiskt.

Många har valt att sätta sin tillit till något som kallas ”Guds ord”, beskrivna(?) i Bibeln. Kärnan i mitt resonemang är att mycket av det som står i Bibeln genom åren fått en helt annan tolkning, och jag anser det oerhört viktigt att känna skillnaden. Om Bibeln ska anses stå för någon slags sanning, men det samtidigt är enkelt att belägga att somliga fakta utläsbara ur densamma skrift omtolkats – eller helt åsidosatts – på de mest långsökta sätt för uttolkarens vinning, då borde de påstått bibeltrogna dra öronen åt sig inför bibeltolkningen.

Låt oss ta något som torde vara tämligen okontroversiellt, nämligen Jesu födelse. För det första: vilket år inträffade den? Människan har länge räknat tid, och det har funnits – och finns – stora mängder olika mer eller mindre parallella tideräkningar. Jag refererar nu helt och hållet till den nu rådande västerländska eller gregorianska kalendern (införd i Sverige år 1753, för övrigt). I den gregorianska kalendern finns inget år 0, Jesus kan således inte sägas ha fötts år 0. Det var år 525 (enligt vår tideräkning) som den skytiske munken Dionysius Exiguus fick i uppdrag att datumbestämma påsken, och som en del i detta arbete beräkna året för Jesu födelse. Han slöt sig till att nedkomsten ägde rum år 753 efter Roms grundande, och det därpå följande året blev således ”A.D. (Anno Domini, ‘Herrens år’) 1″. (Det är måhända en smula anmärkningsvärt att dåtidens kristna teologer inte fann något konfliktfyllt att förlägga Kristi födelse till ett annat år än år 1, och dessutom till ett år som skulle visa sig ”inte finnas”. Före år 1 e.Kr. kommer år 1 f.Kr.

Men själva Bibeln visar hur Exiguus räknat fel, när man lägger Bibelns texter bredvid historiska källor. Nya testamentet skriver att Jesu födelse ägde rum

  1. under kejsar Augustus regeringstid
  2. när Quirinius var styresman (grek hegemon) i Syrien
  3. när Herodes den store var kung i Judeen
  4. i samband med en skattskrivning som beskrivs som ”den första”.

Historien påvisar att

  1. Augustus regeringstid sträckte sig från år 27 f Kr till hans död år 14 e Kr.
  2. Quirinius var den romerske kejsarens särskilda sändebud i Syrien under åren 12 f Kr till 16 e Kr och innehade en styrande befattning i området vid två tillfällen – först över den syriska provinsen Cilicien under åren kring Herodes död (somliga lexikon uppger att han även tillfälligt ersatte eller efterträdde Quinctilius Varus, vars tid som ståthållare över Syrien anses ha slutat omkring år 4 f Kr), och sedan över hela Syrien åren 6-9 e Kr då han efterträdde Volusius Saturninus som ståthållare.
  3. Kung Herodes dog, enligt den judiske historikern Josefos, precis före påsken ”37 år efter det att han krönts till konung av romarna”. Herodes regeringstid började år 40 f Kr, vilket skulle innebära att han dog år 3 f Kr. Josefos nämner emellertid också att Herodes dog strax efter en månförmörkelse, och den enda månförmörkelse under den aktuella tidsperioden ägde rum i mars år 4, varför det året är troligare.
  4. Påbudet om den första skattskrivningen utgick enligt 500-talshistorikern Johannes Malalas i juli år 5 f Kr. (Den andra, som Lukas nämner i Apostlagärningarna, ägde rum år 7 e Kr.)

Jesu födelse torde alltså ha infallit någon gång mellan våren år 5 och våren år 4 före vår tideräkning; efter att Quirinius tillträtt som styresman i Syrien och före Herodes död.

Men själva datumet då? 25 december? Knappast. Det närmast liggande tecknet är bibelns berättelse om herdarna som låg ute på fälten vaktande sina hjordar. Det gjorde man inte på vintern. Fåren brukade tas in för vintern omkring 15 oktober. En folkräkning borde dessutom lämpligtvis ha genomförts i samband med en större högtid då många människor var i rörelse och begav sig till Jerusalem. En tänkbar högtid skulle kunna vara sukkot, eller lövhyddohögtiden. Det sistnämnda står förstås inte att explicit utläsa ur de bibliska källorna utan är ett resonemang från moderna ögons utsiktspunkt. Det för oss dock mot ett datum framåt sensommaren/hösten, vilket skulle stämma väl med uppgifter som faktiskt står att utläsa ur Bibeln.

I Lukas 1:5 står: ”På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet.” Elisabet ska bli mor till Johannes Döparen, och vi vet nu vilken avdelning av prästerskapet till vilken Johannes Döparens far hörde, alltså vet vi när han tjänstgjorde i templet. Enligt Krönikeboken delades Arons söner i 24 grupper som fick särskilda tider att tjänstgöra i templet. Avias avdelning hade den åttonde i ordningen av de 24 tempeltjänsterna. Den judiska kalendern inleds under våren med månaden Nisan, då den första avdelning skulle tjänstgöra i sju dagar, följda av den andra avdelningen. Därefter vidtog det osyrade brödets högtid, då alla präster skulle göra tjänst i templet, därefter följda av den tredje avdelningen. Detta mönster upprepas till alla 24 avdelningar gjort tempeltjänst och kyrkoåret börjar om igen. Sakarias skulle alltså ha haft tempeltjänst under den 10:e veckan (eftersom han tillhörde den åttonde avdelningen och både det osyrade brödets högtid såväl som pingsten skulle ha inträtt dessförrinnan, båda stora högtider då hela prästerskapet skulle tjänstgöra i templet).

I Lukas 1:23-24 står: ”När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. Efter en tid blev hans hustr Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet.” Efter att ha avslutat den tredje månadens tredje sabbat torde alltså Sakarias ha begivit sig hem och kort därefter avlades Johannes Döparen. Tidpunkten för Johannes Döparens avlelse är betydelsefull därför att enligt Lukasevangeliet blev Jesus till i den sjätte månaden av Elisabets havandeskap (I Lukas 1:36 säger ängeln Gabriel till Maria: ”Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.” I Lukas 1:56-57 står: ”Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem. Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son.”) Så räknat utifrån Johannes Döparens tillblivelse sent i den tredje månaden enligt den judiska kalendern och sedan sex månader framåt så hamnar vi sent i den nionde månaden, Kislev, för Jesu konception, ungefär november/december enligt den gregorianska kalendern. (Den första dagen i Hannukkah, den judiska ljushögtiden, infaller 25 Kislev, kan Jesus ha avlats då?) Johannes måste sedan ha fötts ungefär i mitten av månaden Nisan, och Jesus således ytterligare sex månader senare. Detta skulle kunna vara i mitten av månaden Tishri enligt den judiska kalendern, vilket i den gregorianska kalendern skulle vara i mitten eller slutet av september, beroende på om det är år 4 eller 5 f.Kr. vi utgår ifrån.

Närmare än så går inte med någon säkerhet att komma: Den bibliske Jesus föddes i september år 4 eller 5 före vår tideräkning. Nästan 330 år senare samlades den kristna världens präster under ledning av den romerske kejsaren Konstantin för att i första hand lösa en konflikt om treenigheten. Det som kom ut av konciliet ansågs rättroget och alla motsägelser stämplades som kätteri, och redan här visar sig svagheten i hela det kristna trossystemet: det handlar inte gudamakt, det handlar om människors makt över varandra och andra, och det är använd så som ”tro” är av skada för människan. Kan man börja inse att de texter man baserar sin tro på är föremål får tolkning efter prästerskapets skön i så vardagliga ting som födelse och död, så kanske man också kan börja ifrågasätta kyrkans tolkning av annat som sägs i heliga skrifter. Nå, åter till konciliet. En annan frukt av detta första ekumeniska kyrkomöte var att en datumbestämning av påskfirandet gjordes, vilken inte utgick ifrån den judiska kalendern i vilken påsken firas på olika delar av året eftersom den judiska kalendern inte stämmer överens med den astronomiska. Första Mosebok skall också nämnas här, i vilken anges att världen skapades vid vårdagjämningen. Det undflyr just nu mitt vetande varför man tänkte följande men uppenbarligen fann man det någon gång (enligt uppgift var det kejsar Liberius år 354) att anse att Jungfru Marie bebådelsedag inträffade på vårdagjämningen, dvs. 25 mars. Jesu födelse kom därför att utan större pardon lyftas från sin egentliga höstkant till en kall dag i december, då det passade de romerska kyrkofäderna eftersom man kunde med firandet av den högsta av högtider, den påstådde herrens sons födelse, konkurrera ut hedniska riter bestämda till årets kortaste dag, som infaller vid midvintersolståndet, ungefär 25 december. Firandet av midvintern har varit en av världens allra största gemensamma högtider långt innan kejsar Liberius år 354 satte 25 december till påhittat födelsedatum för en judisk gosse vid namn Yeshua. Till kyrkans försvar ska väl månne föras att man heller aldrig direkt påstått att Jesus föddes just den 25 december, det råkar bara vara då man firar minnet av hans födelse.

Läs hela inlägget här »

Written by Then Swänska Argus

17 februari 2010 at 12:22

Publicerat i Historia

Tagged with , ,

”Haitis befolkning har sig själva att skylla!”

leave a comment »

Den amerikanske tv-evangelisten Pat Robertson uttalade, tyvärr på fullaste allvar i en tv-sändning att den jordbävning som drabbat invånarna är en naturlig följd av att befolkningen där gick samman och slöt en pakt med djävulen för att driva ut fransmännen. (”True story”, enligt Pat Robertson. Källor, tack! ) Denne man betraktas som någon slags auktoritet i USA, och han menar på fullt allvar att katastrofoffer har sig själva att skylla. I förlängningen är jag nästan lika häpen över att han dessutom tycker att en lämplig hjälp är att sätta sig att be. Då kan jag väl hjälpa till genom att sätta mig och läsa, antar jag?!

Nej, actions speak louder than words! Till verket, hjälp någon av de seriösa, sekulära institutioner som försöker göra en praktisk insats i katastrofarbetet, till exempel Röda Korset eller Rädda Barnen! Vill du be för invånarna på Haiti, gör det, men tro inte att du hjälper till genom att skicka pengar till någon annan för att de ska sätta sig och be!

(”Napoleon III or whatever…” Bra koll, killen, låter seriöst!)

Written by Then Swänska Argus

14 januari 2010 at 22:41

Tio ”guds” bud

leave a comment »

Varför har vi tio budord? Det är en konvention som har uppfunnits långt senare än de sägs ha burits nedför berget Sinai, och texten är många gånger reviderad, tillagd, översatt, ändrad, justerad. Vad innehåller den egentligen, går den att leva efter, bör de tio budorden efterlevas? I sin bok Illusionen om Gud har Richard Dawkins tittar närmare på budorden, och så har även den amerikanske komikern och skådespelaren George Carlin. Jag har tagit mig friheten att översätta hans genomlysning av de tio budorden.

Varför är budorden tio till antalet? Vi behöver inte tio. Jag tror listan över budorden blev på konstgjord väg utvidgad och utökad till tio; det är en inbäddad lista. Det här var vad de gjorde: för omkring 5000 år sedan samlades ett gäng politiska och religiösa skojare för att klura ut hur de skulle gå tillväga för att kontrollera andra människor, hur de skulle hålla dem i schack. De visste att människorna var huvudsakligen korkade och skulle tro vad de blev tillsagda, så de tillkännagav att gud hade givit dem några budord. Uppe på ett berg, där ingen annan människa fanns i sikte, hade gud givit dem de tio budorden. Får jag fråga, när de satt och hittade på allt det här, varför blev det just tio stycken? Varför inte nio eller elva? Jag ska tala om varför: för att tio låter officiellt. Tio låter viktigt. De visste att om de var elva skulle inte folk ta dem på allvar. Men tio låter viktigt. Tio är basen i decimalsystemet. Det är ett decennium, det är en psykologiskt tillfredsställande siffra. ”Topp tio”, ”de tio mest efterlysta”, ”de tio bäst klädda”; så att ha just tio budord var egentligen ett marknadsföringsmässigt avgörande! Så för mig är de tio budorden helt klart en list med skitsnack. Det är ett politiskt dokument på konstgjord väg uppblåst för att sälja bättre. Jag ska visa hur man kan reducera budorden och komma fram till en lista som är mycket mer användbar och logisk. Vi ska börja med de första tre, och jag kommer att använda den romersk-katolska versionen, för det är den som jag lärde mig som barn.

Jag är herren, din Gud, du skall inga andra gudar hava jämte mig. Du skall icke missbruka Herren, din Guds namn. Tänk på sabbaten, så att du helgar den. Rakt av, de första tre: rent skitsnack! Sabbat, Herrens namn, andra gudar hava – mystiskt språk. Designat för att skrämma och kontrollera primitiva människor. På intet sätt kan vidskepligt nonsens som detta appliceras på vardagen för intelligenta och civiliserade människor i det tjugonde århundradet. Man kastar ut de första tre budorden och vips är man nere på sju.

Härnäst: Hedra din fader och din moder. Lydnad, respekt för auktoriteter; bara ett annat uttryck för att kontrollera människor. Sanningen är att lydnad och respekt inte ska vara automatisk – den bör förtjänas. Den bör baseras på föräldrarnas agerande. En del föräldrar förtjänar respekt – de flesta inte. Punkt. Vi är nere på sex.

Nu, för logikens skull – logik är något som religion tycker är mycket obekvämt – ska vi nu hoppa runt i listan en aning. Du skall icke stjäla. Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa. Stöld och lögn. Egentligen förbjuder dessa två samma beteende: oärlighet; att stjäla och att ljuga. Så vi behöver inte två, i stället kombinerar vi dem till ett: Du skall icke vara oärlig, och så plötsligt är vi nere på fem. Och medan vi ändå kombinerar har jag två andra som hör ihop:

Du skall icke begå äktenskapsbrott. Du ska icke hava begärelse till din nästas hustru. Än en gång: dessa två förbjuder samma typ av beteende, i det här fallet äktenskaplig otrohet. Skillnaden är att begärelse pågår i tanken och jag tycker inte man ska förbjuda någon att fantisera om sin grannes fru – vad ska en kille annars tänka på medan han ”vaxar moroten”…? Men äktenskaplig trohet är en god idé, så vi ska behålla den idén och kalla den här du skall inte vara otrogen. Och plötsligt är vi nere på fyra.

Men när man tänker på det, så är ärlighet och trohet en del av samma övergripande värde. Så i sanning skulle vi kunna kombinera de två ärlighetsbudorden med de två trohetsbudorden och ge dem enklare språk, positiv inklination i stället för negativ, och kalla det hela du skall alltid vara ärlig och trogen – och vi är nere på tre. De försvinner fort.

Du skall icke hava begärelse till din nästas egendom. Den här är bara rent urbota korkad. Att vara avundsjuk på grannens grejer är det som håller ekonomin igång. Din granne har en vibrator som spelar ”Dagen är kommen” – du vill också ha en! Avundsjuka och habegär skapar jobb – lämna det ifred. Vi kastar ut begärelsen och vi är nere på två nu; det stora ärlighets- och trohetsbudordet, och det som vi inte har talat om hittills, du skall icke dräpa. Mord – det femte budordet.

Men när man tänker på det; religionen har aldrig egentligen sett mord som något större problem. Inte egentligen. Fler människor har mördats i guds namn än för någon annan skäl. Allt du behöver göra är att titta på Nordirland, mellanöstern, Kashmir, inkvisitionen, korstågen och World Trade Center för att se hur allvarligt religiösa människor tar på budordet du skall icke dräpa. Ju mer hängivna de är, desto mer ser de mord som något förhandlingsbart. Det beror på. Det beror på vem som utför dödandet och vem som blir dödad.

Så, med allt detta i minnet lämnar jag er med min reviderade lista över ”de två budorden”:

  1. Du skall alltid vara ärlig och trogen mot den som låter dig nuppa
  2. och du ska verkligen försöka att inte döda någon – om de inte händelsevis råkar be till en annan osynlig man än den du tillber!

Två är allt du behöver, Moses hade kunna bära dem nedför berget i sin ficka. Om listan såge ut såhär skulle jag inte ha något emot att de där människorna i Alabama satte upp dem på väggen i sin rättssal – så länge de lade till ett tredje budord: ”Du skall hålla din religion för dig själv”.

George Carlin själv kan ses framföra ovanstående predikan i original i nedanstående YouTube-klipp.

Written by Then Swänska Argus

07 januari 2010 at 06:54

En svidande vidräkning!

leave a comment »

Med motivering till stycke 15 i föregående blogginlägg på den här bloggen länkas här till ett framträdande av komikern George Carlin (1937-2008), publicerat på YouTube 2007.

Written by Then Swänska Argus

06 januari 2010 at 07:02

Mot hädelsebrottet

with one comment

Sedan 1 januari 2010 är som tidigare omtalats på den här bloggen blasfemi (hädelse) ett brott på Irland, straffbart med böter på upp till 25.000€. Blasfemi definieras i lagtexten som publicerande eller yttrande av åsikter som är grovt kränkande eller förolämpande mot saker som hålls för heliga av någon som helst religion, och därigenom avsiktligen orsakar harm bland ett avsevärt antal tillskyndare av den religionen, med några undantag.

Denna medeltida lagtext hör inte hemma i ett modernt samhälle, där rättsapparaten bör skydda människor, inte ideologier. Lagen uppmuntrar till religiös indignation. Islamistiska stater med Pakistan i spetsen har redan hänvisat till den nya irländska lagstiftningen för att argumentera för blasfemilagar på FN-nivå. Det är en skrämmande utveckling, oaktat vilken åsiktsinriktning som propagerar för den. Återigen, människan ska skyddas i lag, inte idéer.

Vi har rätt att behandlas rättvist, och skyldighet att behandla andra rättvist. Blasfemilagar är orättfärdiga därför att de tystar människor. Människor ska ha rätt att uttrycka och höra åsikter om andras idéer och tankevärldar, även om andra finner dessa åsikter och tankar grundlösa eller till och med vettlösa.

I föreningen Atheist Irlands efterföljd publiceras här ett antal blasfemiska uttalanden av bland annat Jesus Kristus, Muhammed, påve Benediktus XVI och andra. Uttalanden som dessa torde vara vid vite förbjudna på Irland.

1. När Jesus Kristus i Matteus 26:64 tillfrågades om han var guds son, svarade han: ”Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Där och då närvarande överstepräst tyckte uppenbarligen att detta konstituerade hädelse, se fortsättningen: Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. Vad säger ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden.”

Jesus dömdes senare till döden just för hädelse.

2. I Johannesevangeliets 8 kapitel, vers 44, talar Jesus till judarna om deras gud: ”Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader.” Det här är ett av flera bibelställen som kan ge textlig grund för kristen antisemitism. Notera att den första delen av Johannesevangeliets 8 kapitel, där bland annat det kända uttalandet ”den som själv är utan synd ska kasta första stenen” är ett långt senare tillägg i texten, som inte finns med i de tidiga källorna. Kapitlets ursprung är en diskussion mellan Jesus och judarna, där de judar som inte tror på Jesus kallas djävulens avkomma, de försöker stena honom men han flyr och undkommer.

3. Muhammed: ”Må Allah förbanna judarna och de kristna för att byggt sina helgedomar på sina profeters gravar.” Detta citat är tillskrivet Muhammed på dennes dödsbädd, som en varning till muslimerna att inte ta efter denna judars och kristnas sedvänja. Det är en av ett flertal passager i Koranen och i Hadith som kan ge stöd i skrifterna för islamistisk antisemitism (däribland inkluderat Sura 5:60 där Allah förbannade judarna och förvandlade några av dem till apor och svin).

4. Mark Twain beskrev Bibeln på detta sätt i Letters from the Earth, 1909: “Den går också under ett annat namn – Guds ord. För de kristna tror att varje ord i den har dikterats av gud. Den är intresseväckande. Den innehåller ädel poesi; även kloka fabler; en del bloddrypande historia; några goda moraler; ett överflöd av obsceniteter; och långt över tusen lögner… Men notera att när Himmelens och Jordens Herre Gud, Människofadern, drar i krig, så finns inga gränser. Han visar ingen som helst nåd – han, som kallas Nådens Källa. Han slaktar, slaktar, slaktar! Alla människor, alla djur, alla pojkar, alla spädbarn; även alla kvinnor och flickor, undantage de som är orörda. Han gör ej skillnad på skyldig och oskyldig… Vad den vanvettige Fadern begärde var blod och undergång; det hade ingen betydelse vem som tillhandahöll den.”

Twains bok publicerades postumt 1939. Hans dotter Clara var först emot en publicering, men ändrade sig i början av sextiotalet, då hon trodde att den allmänna opinionen blivit mer tolerant mot uttryckandet av faderns idéer. Det var ett halvsekel för Irlands blasfemilag…

5. Tom Lehrer 1963: “Ställ in dig i processionen, kliv in i den lilla biktstolen. Där kommer killen som har religionen att berätta för dig om din synd är äkta. Om så är fallet, var mer försiktig i framtiden, drick vinet och tugga i dig oblaten. Ett, två, tre och mera – dags att transubstantiera!” (Fri översättning)

6. Randy NewmanGod’s Song, 1972: “Och Herren sade: Jag bränner era städer – så blinda ni är. Jag tar era barn ifrån er, och ni kallar er välsignade. Ni måste vara galna som sätter tro till mig. Därför älskar jag mänskligheten.”

7. James KirkupThe Love That Dares to Speak its Name, 1976: “Medan graven preparerades vakade jag över honom. Hans moder och kvinnan från Magdala hade gått för att hämta rent linne för att skyla hans nakenhet. Jag var ensam med honom… Jag lät mina läppar omsluta toppen på den stora kuken, vår frälsnings vapen, vår eviga glädje. Skaftet, ännu dunkande, smort av dödens slutgiltiga utlösning.”

Detta är ett utdrag ur en dikt som ledde till Storbritanniens senaste framgångsrika blasfemiprocess, då Denis Lemon dömdes till villkorligt fängelsestraff efter att dikten publicerats i det numera insomnade magasinet Gay News. 2002 genomfördes en offentlig läsning av dikten på trapporna till St. Martin-in-the-Fields vid Trafalgar Square, en händelse som inte lagfördes. Det brittiska parlamentet upphävde lagen om blasfemibrott och hädelse 2008.

8. Karaktären Matthias, son of Deuteronomy of Gath, i Monty Python’s Life of Brian, 1979: “Hör nu, jag hade ätit en fantastisk middag, och allt jag sa till min fru var att den där hälleflundran var god nog för Jahve.”

Karaktären dömdes i filmen till döden genom stening för hädelse (översteprästen som uttalade domen råkade också stenas till döds, eftersom han också råkade uttala guds namn…).

9. Pastor Ian Paisley MEP till påven i Europaparlamentet, 1988: “Jag fördömer dig såsom Antikrist.”

Paisleys webbplats beskriver Antikrist som “en lögnare, lögnens faders sanne son, från början den ursprunglige lögnaren… han kommer att efterapa Kristus, en djävulsk imitation, Satan transformerad till en ljusets ängel, som kommer att bedra världen.”

10. Conor Cruise O’Brien, 1989: “Under det sistlidna århundradet skrev den arabiske tänkaren Jamal al-Afghani: ‘Varje muslim är sjuk och Koranen är det enda botemedlet.’ Tyvärr förvärras sjukdomen när botemedlet intas.”

11. Frank Zappa, 1989: “Om man vill komma tillsammans i någon exklusiv samling och ha människor älska dig, så visst – men att hänga upp allt detta desperata socialiserande på iden om Moln-Mannen med Den Stora Boken, han som vet om du har varit dum eller snäll – och bryr sig det minsta om det – att hänga upp allt på det, detta, mina vänner, är vår chimpanshjärna i arbete!”

12. Salman Rushdie, 1990: “Tanken på helighet är helt enkelt en av de mest konservativa föreställningarna i någon kultur, eftersom den vill vinnlägga sig om att göra andra tankar – osäkerhet, framåtskridande, förändring – till brott.”

1989 uttalade Ayatolla Khomeini en fatwa, en helig dom som uppmanade alla troende muslimer att döda Rushdie efter hädiska passager i Rushdies roman Satansverserna.

13. Bjork, 1995: “Jag tror inte på religionerna, men om jag måste välja en skulle det vara buddhismen. Den verkar mer rimligt att leva efter den, den ligger närmare människan… Jag har läst om reinkarnation, och buddhisterna säger att vi kommer tillbaka [till jordelivet] som djur och de refererar till dem som lägre stående varelser. Djur är inte lägre stående varelser, de är precis som oss. So I say fuck the Buddhists.”

14. Amanda Donohoe om sin roll i Ken Russells film Lair of the White Worm, 1995: “Att spotta på Kristus var riktigt roligt. Jag kan inte ta emot en manlig gud som har förföljt kvinnlig sexualitet i tidsåldrar, och den förföljelsen pågår ännu idag över hela världen.”

15. George Carlin, 1999: “Religionen har med lätthet den största snick-snack-historia som någonsin berättats. Tänk själv; Religionen har faktiskt övertygat folk att det finns en osynlig man i skyn som ser allt du gör, varje stund på dagen. Den osynlige mannen har en särskild lista med tio saker som han inte vill att du gör. Om du ändå gör någon av de här tio sakerna så har han ett särskilt ställe, fullt av brännande eld och rök och tortyr och kval, och dit kommer han att skicka dig för att lida och brinna och kvävas och skrika och gråta i evigheters evighet till tidens slut! Men han älskar dig. Han älskar dig, och han behöver pengar! Han behöver alltid pengar! Han är allsmäktig, fullkomlig, allvetande, han kan bara av någon anledning inte hantera pengar! Kyrkorna tar in miljarder, de betalar inga skatter, men de behöver alltid lite mer. Snacka om en riktig skitsnack-historia! Holy Shit!

16. Paul Woodfull i rollen som Ding Dong Denny O’Reilly i The Ballad of Jaysus Christ, 2000: “He said me ma’s a virgin and sure no one disagreed, Cause they knew a lad who walks on water’s handy with his feet… Jaysus oh Jaysus, as cool as bleedin’ ice, With all the scrubbers in Israel he could not be enticed, Jaysus oh Jaysus, it’s funny you never rode, Cause it’s you I do be shoutin’ for each time I shoot me load.”

[För knepig för mig att översätta i en handvändning, så jag låter den stå som den var.]

17. Karaktären Jesus Christ i Jerry Springer The Opera, 2003: “Actually, I’m a bit gay.”

Christian Institute försökte 2005 att dra BBC inför rätta för att ha visat Jerry Springer the Opera, men domstolarna vägrade utfärda en stämning mot medieföretaget.

18. Tim Minchin, Ten-foot Cock and a Few Hundred Virgins, 2005: “Så du ska leva vidare i paradiset, med en tio-fotskuk och ett par hundra oskulder, Så du ska offra ditt liv för det grönare gräset på andra sidan, Och när Herren stiger ner med sin skinande domedagsstav kommer han att sparka mitt hedniska arsle.”

19. Richard Dawkins i The God Delusion (”Illusionen om Gud”), 2006: “Det gamla testamentets gud är nog den mest obehagliga figuren i all fiktion: avundsjuk och stolt över det; en småsint, orättvis, oförlåtande kontrollmaniker; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en misogyn, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, filicid [förälder som mördar sitt barn, övers.anm.], sjukdomsspridande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk, nyckfull och oförsonlig mobbare.”

Den turkiske publicisten Erol Karaaslan åtalades 2007 för brottet förolämpning av troende för att ha publicerat en turkisk översättning av Illusionen om Gud. Han frikändes 2008 men åtalades på nytt 2009. Karaaslan sade i rätten att ”att kritisera religion och trosföreställningar är en rättighet som en del av tanke- och yttrandefriheten.”

20. Påve Benedictus XVI citerar en bysantisk kejsare från 1300-talet, 2006: “Visa mig vad Muhammed bidragit med som var nytt och där ska du finna endast ondska och omänsklighet, såsom hans befallning att med svärdet sprida hans ord.”

Detta uttalande har lett till såväl indignation som fördömande av samma indignation. The Organisation of the Islamic Conference, världens största muslimska sammanslutning, sade att uttalandet var ett ”karaktärsmord på profeten Muhammed”. Malaysias premiärminister sade ”påven får inte ta lätt på vitt spridda harm hans uttalande skapat”. En talesman för Pakistans utrikesminister uttalade att ”den som beskriver religionen islam som intolreant uppmuntrar till våld.” Europakomissionen uttalade att ”oproportionerliga reaktioner som är likvärdiga med att undertrycka yttrandefriheten är oacceptabla.”

21. Christopher Hitchens i God is not Great, 2007: “Det är frågan om huruvida islam är en egen religion överhuvudtaget… Islam vid närmare betraktan är inte mycket mer än en ganska uppenbar och illa upplagd samling av plagiat som lånat från tidigare böcker och traditioner när tillfälle gjort det nödvändigt…  Islam ställer oerhörda krav, anbefaller självutplånande underkastelse eller ‘uppgivelse’ som en levnadsregel av sina tillskyndare, och kräver ära och respekt även från icke troende som en del av paketet. Det finns inget – absolut ingenting – i dess läror som kan ens komma nära att rättfärdiga sådan arrogans och övermod.”

22. PZ Myers om romerska katolska kyrkans nattvardsbröd, 2008: “Du kan inte tro hur många som skriver till mig och insisterar på att de där hemska små kexen (de ser ut som tillplattade bitar av frigolit) bokstavligen är delar av deras gud, och att den allsmäktige varelse som skapade universum faktiskt kan tillfogas allvarlig skada av några tredjeklassens liberala intellektuella vid ett tredjeklassens universitet… Hursomhelst, inspirerad av ett gammalt träsnitt som avbildade judar som knivhögg brödet, kom jag på en enkel sak att göra: jag genomborrade brödet med en rostig spik (jag hoppas Jesus har tagit sina stelkrampssprutor) och slängde det sedan helt enkelt i soporna tillsammans med samma dekorativa saker som finns i soptunnor överallt, som gammal kaffesump och bananskal.”

23. Ian O’Doherty, 2009: “(Om förtal av religionen var olagligt) skulle det vara ett brott om jag sa att tanken på transsubstantiationen är så löjlig att även ett litet barn borde kunna se galenskapen och den totala fysiska omöjligheten i att en bit bröd och litet vin på något vis tar kroppslig form. Det skulle vara ett brott om jag sa att islam är en bakåtsträvand ökenvidskepelse som inte har någon plats i ett modernt, upplyst europa, och dte vore ett brott att påpeka att de judiska bosättarna i Israel som tror att de har en rätt given av gud att ta landet i besittning är, uppriktigt sagt, galna. Alla ovanstående påstående kommer tveklöst att kränka en eller annan.”

24. Kardinal Cormac Murphy-O’Connor, 2009: “Huruvida en person är ateist eller av någon annan åskådning, så är det de facto enligt min åsikt något som inte är helt mänskligt om de utelämnar det transcendenta… vi kallar det Gud… Jag tror att om du utelämnar det är du inte helt och fullt människa.”

Eftersom ateism inte betraktas som en religion skyddar den irländska blasfemilagen inte ateister från smädliga och förolämpande uttalanden om deras fundamentala trossatser. Även om ateister inte heller söker sådant beskydd inkluderas detta uttalande här för att visa på det diskriminerande i en lagstiftning som inte jämställer alla medborgare.

25. Dermot Ahern, irlands justitieminister, presenterar sin hädelselag vid ett sammanträde i irländska parlamentets motsvarighet justitieutskottet, 2009, hänvisande till uttalanden riktade mot honom personligen: ”De är hädiska.” Vice ordförande Pat Rabbitte svarade: ”Givet ministerns självbild kan det mycket väl vara så att vi är hädiska,” på vilket minister Ahern svarade ”viceminister Rabbitte säjer att jag liknar jesusbarnet, så ren som jag är.” Så här har vi en justitieminister som skämtar om att någon hädar mot honom själv vid ett utskottsmöte som tar upp hans egen hädelselag, vilken kunde göra hans eget skämt olagligt.

Till sist, som bonus, Micheal Martin, irlands utrikesminister i opposition mot försök från islamska stater att göra religionsförtal till ett brott på FN-nivå, 2009: ”Vi anser att religionsförtal inte står i samstämmighet med främjande och försvar av mänskliga rättigheter. Det skulle kunna användas för att rättfärdiga egenmäktiga begränsningar i, eller till och med förnekande av, yttrandefriheten. Irland anser yttrandefriheten vara ett nyckelvärde och nedärvt element i manifestationen av tanke- och medvetandefrihet och som sådan komplementär till religions- och trosfrihet”

Endast månader efter att utrikesministern gjort detta uttalande introducerade hans kollega justitieminister Dermot Ahern Irlands nya hädelselag.

Läs gärna mer på organisationen Atheist Irlands webbplats, där den engelska förlagan till dessa texter är hämtade, vilka här presenteras i svensk översättning av blogginnehavaren, Then Swänska Argus.

Written by Then Swänska Argus

05 januari 2010 at 13:04