Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Religion

Kort om homeopatin

leave a comment »

”Men växtmediciner har ju funnits och använts av människor i hundratusentals år, hur kan ni vetenskapsivrare säga att det inte fungerar?” säger alternativmedicinförespråkarna. Visst har det, och sedan har det testats, och det som hade effekt blev – medicin!

Se även komikern Dara O’Briains vidräkning vid alternativmedicinen på YouTube.

Annons

Written by Then Swänska Argus

23 juli 2009 at 18:52

Om det agnostiska manifestet

with 2 comments

Jag har stor respekt för Stefan Einhorn, har läst ett par av hans böcker med stor behållning. För ett par dagar sedan publicerade han i DNDet agnostiska manifestet‘, som jag dessvärre tycker har gått vilse på ett par punkter. Jag håller med om att polariseringen tenderar att låsa debatten i något som liknar ett skyttegravskrig, och välkomnar manifestet som ett försök att skapa en ny plattform för diskussion men kanske av en annan anledning? Jag tror det är viktigt att bygga ett så sekulärt samhälle som möjligt, i den mening att religionen inte har inflytande över den politiska styrningen av samhället. Jag tror att den mellanmänskliga etiken är äldre än religionen. Som jag uppfattar Einhorns skrivelse är hans syften de bästa, men intentionerna leder lite vilse.

Att vi försöker enas om att samhälleliga övergrepp som orsakar svårt mänskligt lidande är en avart av mänskligt beteende är gott och viktigt, tycker jag liksom Einhorn, men jag vidhåller ändå att många sådana övergrepp har begåtts just i namn av en gudom, men aldrig i namn av avsaknaden av gudomen. Stalinregimen begick inte obeskrivliga övergrepp mot sin egen befolkning i första hand i namn av sin ateism, utan styrd av sin politiska ideologi.

Sedan håller jag inte med om definitionen av begreppet ‘agnosticism’, som jag upplever att Einhorn reducerar till att man inte kan veta för att guds existens inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Men motbevis kan inte krävas för att ‘veta’, i betydelsen ‘inte tro’, i så fall blir det väldigt mycket vi måste tro på eller förhålla oss agnostiska till. Jag har aldrig varit i Australien, jag har aldrig vare sig flugit eller åkt båt åt det hållet och sett att det ligger där. Bör jag då tro att det inte finns till det har motbevisats, eller ska jag tycka att alla kartor som visar förekomsten av ett sådant land, samt det faktum att en av mina vänner säger sig ha varit där ger mig goda skäl att tro att det förhåller sig på det sättet, även om det inte är ”bevisat”? Jag tror inte att det finns gröna svanar, men är det fel av mig att säga så? Borde jag i stället säga ”vi kan aldrig veta”, i sann agnostisk anda? Påståendet kan ju inte motbevisas. Däremot finns det goda skäl att anta att det inte finns några gröna svanar. Nej, förmodligen är det inte så Einhorn menar, utan agnosticismen som livshållning i förhållande till det metafysiska planet, om det finns något bortom det vi kan förklara. Men här menar jag att begreppet används fel, jag definierar agnosticismen som intagandet av hållningen ‘vi kan inte veta’ eller kanske ännu hellre ‘det finns ingen sanning (som vi kan få reda på)’. I den här frågan tror jag, liksom ateister och religiösa, att det finns ett svar på frågan ‘finns gud?’.

Till själva manifestet. Första meningen är jätteintressant, det börjar bra:

Eftersom de skillnader och likheter som föreligger mellan världens religioner gör det sannolikt att den absoluta majoriteten av religioner, alternativt alla, innehåller såväl sanningar som osanningar, […]

Spännande, redan här tror jag att det är många, främst religiösa, som hoppar av.

eftersom mänskligheten står inför livsavgörande beslut i avseende på stora globala problem som hotar vår överlevnad,[…]

Så sant, som sagt, syftet med Einhorn initiativ är oerhört gott.

[…]
2. Respekt. Varje människa har rätt att tro på och utöva sin andlighet/religion så länge det inte skadar vare sig dem själva eller annan part. På samma sätt har varje människa rätt att tro på frånvaron av en metafysisk verklighet eller förhålla sig öppen till livets mysterium.

Redan här blir det problem. Vem definierar när något skadar? Jag tror att George W. Bush  är tämligen övertygad om att han inte gör särskilt mycket skada i guds namn, trots Guantanamo, Irakkrig etc etc. Knutbyförsamlingen tycker nog inte att de lider skada själva och inte skadar någon annan. Tyvärr måste nog frågan om religionens påverkan på omvärlden lyftas lite mer.

4. Allas lika värde och möjligheter. Vi ansluter oss till tanken att alla människor har samma värde. Detta innebär att människor oberoende av till exempel religion, tro, etnicitet eller andlighet ska ha möjlighet att utveckla sin begåvning och eftersträva de mål som hon eller han har satt upp för sig själv.

Följande uttalande är nog kontroversiellt: jag anser inte att alla religiösa fullt skriver under på alla människors lika värde i den mening jag vill ha. Bakom religonen ligger alltid ett ”vi men inte de” – det är ”vi troende” som är de utvalda, det är ”de otrogna” som kommer till helvetet. Jag tillstår gärna att många religiösa inte så att säga agerar ut denna värdering i sitt dagliga liv, men den finns där som ett fundament för en livsåskådning.

7. Gemensamt ansvar. Vi har alla, oberoende av tro, ett gemensamt ansvar för att vår värld och de varelser som bebor den ska leva sitt liv i trygghet, fred och i en strävan efter kunskap, visdom, välmående och lycka. Även om vår uppfattning om den bästa vägen in i framtiden kan skilja sig åt ska vi sträva mot att lösa våra åsiktsskillnader i samförstånd och aldrig glömma detta gemensamma ansvar.

Det här hör egentligen inte till den religiösa debatten, men: jag skulle hellre tala om att var och en har ett ansvar.

Tack Stefan Einhorn för ett lovvärt och mycket intressant initiativ, men det går inte helt hem hos mig, jag tycker debatten och en del av sakfrågorna är alltför viktig.

Written by Then Swänska Argus

20 juli 2009 at 16:54

Humanisternas kampanj tydligen viktig

leave a comment »

Göran Rosenberg får idag slutord(?) i en kort debatt i DN angående förbundet Humanisternas annonskampanj ”Gud finns nog inte”. Fortfarande verkar hans största invändning vara att humanisterna valt att vända den svenska flaggan på högkant, så att formens likhet med det kristna korset framträder än tydligare. Så kan man inte göra, tycker Rosenberg tydligen, för korset i den svenska flaggan är ingen kristen symbol. Vad jag vet är korset en kristen symbol, och det finns ett kors i den svenska flaggan. Jag uppfattar att humanisterna har velat peka på religionen utan att vi är fullt medvetna om det utövar inflytande över många områden, och att det finns anledning att ifrågasätta detta. Det började föras korsbanér under korstågen på 1100-talet, och det finns fog för att anta att den svenska flaggans kors har sitt ursprung i detta förhållande. Att vi nu till vardags inte i första hand ser det kristna krucifixet behöver inte betyda att det inte från början ha varit just det, och just därför är det väl på sin plats att humanisterna pekar på just det. Att de två övriga symbolerna är den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen, gula på blå botten, kan väl tänkas vara valda just för att visa hur den svenska flaggan kunnat te sig om en annan religion haft den ställning i det svenska samhället som kristendomen har.

Fortfarande lyser mellan raderna igenom att Göran Rosenberg blir så uppbragt när han måste debattera sin tro, och jag förstår inte riktigt varför. Men kanske är det åter ett tecken på att vi måste lyfta fram de här frågorna till diskussion. Det är kanske inte bara ateister som måste motivera sin tro, utan även de religiösa.

Rosenberg skriver:

En kampanj som har till uttalat syfte att dra en skiljelinje ”mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem” (Christer Sturmark i DN 18/6) och som till symboler för de senare väljer den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen (den svenska flaggan är inte en kristen symbol hur ofta Humanisterna än upprepar den saken) gör sig skyldig till en grov generalisering om människor med judisk eller muslimsk anknytning. Den uppmuntrar därmed krafter i samhället som inte behöver särskilt mycket uppmuntran för att se problemet med religionen som i första hand ett främlingsproblem. Att ingen representant för Humanisterna, inte heller P C Jersild, har förmått att se det riskabla i detta är i mina ögon djupt betänkligt.

Att Rosenberg av någon anledning plötsligt inte kan känna igen ett kors när han ser det är underligt. Det är oväsentligt om korset i den svenska flaggan har hamnat där från början i egenskap av kristen symbol eller ej. Vänder man flaggan på högkant, vilket är gjort i affischkampanjen, så ser man ett kors. Korset är en central symbol i den kristna tron, liksom davidsstjärnan i den judiska och halvmånen i den muslimska. ”Skiljelinjen” mellan de sekulära och de religiöst troende går inte mellan kristendom och andra religioner, utan just mellan de sekulära och de religiösa! Det är inte ”svenskarna” som är de sekulära och ”judarna och muslimerna” som är ”de andra”, vilket Rosenberg hela tiden vill ha det till. Ingen representant för Humanisterna har framställt saken på det sättet, det är det bara Rosenberg som gjort, och man undrar varför. Återigen visar sig varför det är så viktigt att peka på att det är viktigt att organisera ett sekulärt samhälle, ett som inte bygger på en viss religiös övertygelse. Rosenbergs egen blindhet inför sin egen partiskhet visar detta tydligt.

Humanisternas affischkampanj Gud finns nog inte

Humanisternas affischkampanj Gud finns nog inte

I Humanisternas ”midsommarmanifest” står följande programförklaring att läsa:

Många människor tror att Gud existerar. Andra tror att Gud inte existerar. Och de som tror på en gud tror ofta inte på samma gud eller tolkar gudens signaler på olika sätt. Ingen av parterna kan bevisa att de äger sanningen. Därför är det av yttersta vikt att samhället organiseras så att det är oberoende av vilken part som har rätt.

Tyvärr väljer Göran Rosenberg som sista ord i sitt åtminstone i DN sista inlägg ordet ‘propaganda’ för att beteckna humanisternas kampanj, vilket är tendentiöst och ovärdigt en seriös debatt. Ordet är valt enkom för dess negativa konnotationer och har ingen bäring på den aktuella kampanjen. Den utgör inte mer propaganda än svenska kyrkans annonskampanjer.

Written by Then Swänska Argus

03 juli 2009 at 09:32

Kampanjmotiv?

with one comment

Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” har skapat debatt, inte minst i bloggosfären. Göran Rosenberg har skrivit om den i DN, och som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag lite svårt att förstå vad han egentligen vänder sig emot. Men jag har funderat över vad som ligger bakom Humanisternas kampanj, för det verkar vara det som många riktar in sig på i sin kritik av den.

För att åskådliggöra mina funderingar vill jag använda mig av en bild av en ”livsåskådningsskala ur teologiskt perspektiv”.

Man tänker sig en skala från 1 till 7 på vilken man placerar sin inställning till en ”gud”.

1 2 3 4 5 6 7
JAG VET att det finns en gud JAG VET att det inte finns någon gud

Med VET åsyftas här ”betraktar det som ett påvisbart faktum”. I frågan om existensen av en personlig gud som ett övernaturligt väsen befinner vår uppfattning sig någonstans på den här skalan. Jag tror att det är försvinnande få som placerar sig på siffra sju, men väldigt många som placerar sig på siffra ett. Jag tror att Humanisterna vill skapa reflektion i samhället kring just detta, och det faktum att väldigt många av världens politiska ledare och makthavare på många olika fält skulle placera in sig själva just under punkt ett.

Written by Then Swänska Argus

18 juni 2009 at 11:41

Klarsynen förvänds i dunkel

leave a comment »

Det är besynnerligt hur religionen kan fördunkla även de normalt klaraste sinnen. Göran Rosenberg brukar vara en klartänkt och duktig journalist, men nu har han skjutit in sig på föreningen Humanisternas annonskampanj ”Gud finns nog inte”, och plötsligt blir han så luddig att jag får svårt att följa hans argumentation. I DN idag fortsätter debatten med ett inlägg från Humanisternas ordförande Christer Sturmark och ett svar direkt från Göran Rosenberg. Rosenberg spelar ut rasism-kortet, och i sammanhanget tycker jag det är illa valt. Jag tar avstånd från all rasism och vill bekämpa dess yttringar därhelst de uppträder, men man kan inte försöka ta poäng i vilken debatt som helst genom att hänvisa till påstådd rasism, med vetskapen att det är ett signalord i det svenska debattklimatet.

Jag kan hålla med om att Humanisternas opinionsbildande är väl tendetiöst ibland, och i webbtestet som ackompanjerar annonskampanjen är det ganska lätt att gissa vilka svarsalternativ som testskaparen tycker är ”rätt” svar. Å andra sidan är det så med precis alla tester, från VeckoRevyns ”Bör ni göra slut?” till valfri medias ”Vilket parti bör du rösta på i valet till EU-parlamentet”.

Göran Rosenberg menar något dunklet om att den symbolik som Humanisterna valt för att illustrera sin annonskampanj haltar; tre bilder – alternativa nationsflaggor? – visas: på blå botten en davidsstjärna, en halvmåne och ett kors. Det sistnämnda liknar förstås den svenska nationsflaggan hängd på tvären. Rosenberg menar då att korset i den svenska flaggan inte är en religiös symbol, och om jag tolkar det välvilligt så kan jag eventuellt förstå vad han menar. De flesta som ser den svenska flaggan idag ser inte det kristna korset, de ser en symbol för den svenska nationen/staten/folket. Men jag tror korset har hamnat där på religiös väg från början, där skiljer jag mig från Rosengren, och då har korset definitivt en plats i kampanjen. Kanske vill Humanisterna med sitt val av bilder väcka tanken att våra invanda symboler och kulturutryck hade kunnat se annorlunda ut.

Rosenberg särskiljer också davidsstjärnan och halvmånen från den svenska flaggans kors och menar att de två förstnämnda är religiösa symboler men det sistnämnda som sagt inte en religiös symbol i det här fallet. Då missar måhända Rosenberg att såväl Israel som Turkiet har de respektive symbolerna i sina nationsflaggor.

Written by Then Swänska Argus

18 juni 2009 at 10:15

Religion – en vanföreställning med särställning?

leave a comment »

Varför verkar religionen ha en särställning som personlig livsfilosofi i vårt samhälle? Ta följande tankeexperiment (jag hoppas Humanisternas ordförande Christer Sturmark ursäktar att jag lånat av honom):

Tänk dig att en kompis till dig medicinerar mot sitt höga blodtryck. På senare tid har han dock slutat ta sin medicin, därför att han är övertygad om att CIA har förgiftat hans medicin och har för avsikt att mörda honom. Om du ringer en läkare för din väns räkning och dessutom lyckas få vännen att träffa denne läkare, så ställer denne förmodligen diagnosen paranoida vanföreställningar, kanske till och med konstaterar en psykisk sjukdom.

Säg att du har en annan kompis som nyligen slutat träffa den flickvän han haft ett långt förhållande med. När du frågar varför berättar han att han gått med i en församling som förklarat för honom att han kommer att hamna i helvetet om han praktiserar sex med någon han inte ingått äktenskap med. Han kan heller inte svära som förr, då det kommer att skaffa honom samma öde. Om du i det här läget ringer till en läkare kommer denne inte ens att be att få träffa din vän – han är ju inte sjuk, bara nyfrälst! Han har blivit religiös! Och detta trots att det enligt alla tillgängliga synliga bevis är stort mer troligt att CIA förgiftar medicin än att helvetet väntar oss efter döden. Det förstnämnda har bevisligen inträffat vid fler än ett tillfälle!

Written by Then Swänska Argus

16 juni 2009 at 15:33

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with ,

Vi är alla ateister!

leave a comment »

Jag påstår att vi båda är ateister – jag tror bara på en gud färre än du gör. När du förstår varför du avvisar alla andra möjliga gudomar, kommer du att förstå varför jag avvisar din.

—Stephen Roberts

Written by Then Swänska Argus

16 juni 2009 at 15:17

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with , ,

Tro…

leave a comment »

Tro är för-sant-hållande utan bevis.

Written by Then Swänska Argus

16 juni 2009 at 15:10

Publicerat i Livsåskådning

Tagged with ,

J’accuse!

leave a comment »

Det strängaste straff som katolska kyrkan kan utdöma är exkommunicering, det vill säga uteslutning ur kyrkogemenskapen. Man får då inte besöka sin kyrka tror jag, man får i alla fall inte ta nattvarden. Religionsutövning är till stor del grundad ett starkt mänskligt behov av tillhörighet, varför detta kan vara ett nog så kännbart straff.

Detta mycket hårda straff har alltså utdömts av en en biskop i Brasilien mot en mamma som låtit sin nioåriga dotter genomgå en abort efter att hon blivit gravid med tvillingar efter att under en längre period blivit våldtagen av sin styvfar. Samma straff utdömdes även för den läkare som genomförde aborten. Påven har stött biskopens exkommunicering. Den styvfar som under en period våldfört sig på sin nioåriga styvdotter och gjort henne gravid får inget som helst straff av kyrkan! Man säger något i stil med att ”det var dumt gjort” och att han bör bikta sig och få Guds förlåtelse. Så för att ha förstört en nioårig flickas hela framtid räcker det att sätta sig i ett stängt bås bredvid ett annat stängt bås där det sitter en man i prästrock och sedan säga att ”det var dumt det jag gjorde” så att prästen kan säga ”Gud förlåter och älskar dig”. Det fina i kråksången för våldtäktsmän och barnmisshandlare är att man vare sig behöver mena det eller ha för avsikt att aldrig göra det igen; skulle det hända igen kan man bara uppsöka en kyrka. För den gudomliga domstolen står ju över den mänskliga, eller hur?

Även svenska katolska kyrkan backar upp den brasilianska biskopens bannlysning. Helena Darcy, ordförande för den organisation inom katolska kyrkan i Sverige som arbetar med medicinsk-etiska frågor, försöker gömma sig bakom att exkommuniceringen inte är en ”aktiv handling” av kyrkan.

Mamman och läkarna har uteslutit sig själva genom att medverka till aborten, eftersom att ta någons liv alltid leder till uteslutning. Däremot tillhörinte våldtäkt inte dessa allvarliga brott, vilket innebär att pappan inte automatiskt blir utesluten.

Att rädda liv är dock inte så mycket värt i kyrkans ögon att det kan uppväga att avsluta ett ofött liv. Enligt uppgift vägde den nioåriga flickan 39 kilo och var gravid med tvillingar, en fullgången graviditet skulle innebära stor fara för flickans liv även rent fysiskt, inte bara med tanke på vilket psykiskt tillstånd flickan redan är försatt i och skulle behöva leva med i resten av sitt liv.

Allt är således brottsoffrens och dess anhörigas eget fel, och kyrkan behöver inte ha någon intern diskussion om sin egen etik, tydligen. Jag tycker det stinker, det här är en vidrig hantering av människoliv, och du religiöst aktive bör fundera över din del av ansvaret för kyrkans moral och etik.

Written by Then Swänska Argus

28 mars 2009 at 11:14