Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Retorik

Falsk argumentation i politiken

leave a comment »

Maria Wetterstrand gör sig skyldig till argumentationsfel i SVT:s partiledarutfrågning. Är Jörg Teicherts enda val att arbeta som läkare eller på Samhall? Skulle inte tro det. Falsk dikotomi, Wetterstrand!

Dessutom finns det stora mängder sjuksköterskor (med långt sämre lön än Teichert) som jobbar 75% och inte kan ropa på sjukskrivning för resterande 25%.

Written by Then Swänska Argus

12 september 2010 at 09:42

Publicerat i Retorik

Tagged with , , ,

Miljöpartistiska floskler

leave a comment »

I SVT:s utfrågning av Maria Wetterstrand pratas om sjukförsäkringen. 2006, efter 8 år av Socialdemokratiskt styre i samarbete med Miljöpartiet, var 630 000 svenskar sjukskrivna eller förtidspensionerade. På fyra år har den siffran minskat med övar 100 000. Maria Wetterstrand svarar med att dra till med en floskel: ”Folk som är sjuka ska ha sjukersättning”.

En enormt stor anledning till att det ser ut som det gör och att det var tvunget att ta till krafttag i sjukförsäkringsstystemet är att S tidigare, ivrigt påhejade av MP och Maria Wetterstrand, agerade som om den inre linjen snarare var ”Folk som inte är sjuka ska ha sjukersättning, så de inte syns i arbetslöshetsstatistiken”, vilket skapade den hårresande stigningen av antalet sjukskrivna som rådde under S-styret.

Och: det fanns både ett tak och en gräns för sjukförsäkringen då också, det är inget nytt som Alliansen har infört.

Written by Then Swänska Argus

11 september 2010 at 09:37

Publicerat i Politik

Tagged with , , , ,

Politisk retorik och semantik

leave a comment »

Både Maria Wetterstrand och Mona Sahlin har ett stort problem i sin framtoning; de ser gärna ut som om de tycker att de håller på att förklara något för en idiot. Jag tror inte det är av godo att ge sken av att man tycker att såväl utfrågare som lyssnare (=svenska folket) är idioter.

Argus tillhör de ytterst få som lägger någon större vikt vid semantiken i såväl vardags- som politisk retorik. Om den ansågs viktigare skulle exempelvis många politiker behöva avkrävas enormt mycket rakare svar än idag. Ett exempel ur SVT:s utfrågning av Maria Wetterstrand. Det gäller höjningen av bensinskatten, som oppositionen föreslår bli 49 öre under nästa mandatperiod.

Anna Hedenmo: Ni ville höja 2 kronor?

Maria Wetterstrand: Ja, det ville vi.

AH: Vad är ert mål? 49 öre, det är på två år, sedan är det två år kvar på mandatperioden.

MW: Nej vi kommer inte att höja mer än så.

AH: Inte mer än så?

MW: Nej.

AH: Det är du säker på?

MW: Ja, det är det besked som vi har.

Men hela sista meningen blir ju inte entydig! Vad Wetterstrand säger här, men försöker att säga snabbt och efter att först ha försökt ge sken av ett annat svar, är ”Idag är svaret 49 öre på två år, imorgon kan det vara ett annat”. ”Nej, det är det besked vi har” vore mer med sanningen överensstämmande.

En sak som inte alls har med den politiska retoriken och semantiken att göra är att Miljöpartiet och Wetterstrand uppvisar tydliga exempel på att gå vilse i spenaten och i moralistiska felslut. ”Det är så för att det borde”. Wetterstrand ondgör sig över affärsresor. Det skulle bli billigare med fler videokonferenser och färre affärsresor, menar hon. Men människor gör affärer, hur mycket Miljöpartiet och Wetterstrand än önskar så spelar människan idag på ett globalt plan. För att affärer inte ska bli dåliga måste det till mänsklig kontakt. Mänsklig kontakt kan inte och bör inte ersättas av e-post, telefon och videokonferenser. Det ger sämre affärer, vilket blir dyrare på sikt. Det gå att dra en parallell till det amerikanska banksystemets totala haveri, som i mångt och mycket byggde på att affärerna flyttade från de människor de berörde, och tjänstemän började hantera siffror i stället för människors ekonomi.

Written by Then Swänska Argus

10 september 2010 at 09:23

Publicerat i Retorik

Tagged with , ,

Evolutionisten intervjuar kreationisten

leave a comment »

Debattören, professorn, läraren, författaren, forskaren Richard Dawkins presenterade för en tid sedan dokumentären The Genius of Charles Darwin. I filmen genomför han bland annat en längre intervju med kreationisten Wendy Wright, som arbetar för Concerned Women for America. Intervjun i sin helhet finns nu bland annat på YouTube, men även tillgänglig på dvd:n The Genius of Charles Darwin: the uncut interviews, vilken rekommenderas.

Intervjun i sig är ganska oroande, med övertydliga exempel på hur Wendy Wright i det här fallet tycker sig komma undan med sin argumentation genom att helt enkelt ignorera frågorna och gå till något annat. Än mer skrämmande är att följande satir faktiskt inte på något sätt ligger särskilt långt från originalet.

En stor del av intervjun går ut på att Wright hävdar att om evolutionsteorin är riktig så borde det finnas många artefaktiska bevis som pekar på utvecklingen från ”slem”, som hon uttrycker det, till dagens otaliga arter. ”Det finns”, replikerar Richard Dawkins, med beundransvärt lugn genom hela den nära en timme långa intervjun. Varpå Wright återigen svarar att ”då borde det finnas bevis”. Till slut inser till och med hon att här står hon inför någon som inte ämnar ge upp debatten så lätt, och hon går då till ett ganska anslående förvirrat cirkelbevis: om det finns så många bevis för evolutionsteorin då borde det inte finnas så många som inte tror på den! Någon slags omvänd argumentum ad populum.

Tyvärr är det väl så, vilket Dawkins också antyder mot slutet av intervjun, att kreationister av Wrights art kan aldrig övertygas med argument, för de anser sig nämligen inte behöva bemöta argument. Inför evolutionen slår man alltid ifrån sig och ropar på ”mer bevis”, vilket i sig är en ganska idiotsäker metod att slippa ta in argument. Särskilt om man dessutom helt enkelt låtsas inte höra när man får bevisen presenterade. Precis som Dawkins sent i intervjun förklarar så är alla vetenskapliga ståndpunkter de facto teorier. De teorier som trots upprepade försök och experiment inte kunnat motbevisas är styrkta och efter hand som de stärks av fortsatt forskning kallas de fakta, men de är i strikt mening fortfarande teorier. Ett vetenskapligt faktum var i många hundra år att jorden var platt, tills forskning motbevisade detta och jorden befanns vara sfärisk, tills forskning vidareutvecklade detta till att jorden nu anses något tillplattad vid polerna.

Varför finns det då inga bevis för övergångarna mellan arterna, frågar då kreationisterna, vilket är en ganska galen fråga särskilt när den upprepas gång på gång – eftersom det faktiskt finns mängder med bevis! Vilket också Dawkins mycket riktigt påvisar, enkom för att få samma fråga en gång till. Som Dawkins också berättar är den omvända bevisbörda som kreationisterna vill pålägga evolutionsteoretikerna ett lysande exempel på felaktig argumentationsteknik eftersom varje nytt bevis tas som två nya påstådda hål i bevisföringen! Som i fallet med den mänskliga artens utveckling. För varje upptäckt av en ”övergångsmännsika” uppstår ju två nya hål att fylla! Ett bevis i evolutionsbiologens hand blir till två påstådda motbevis (de är inte motbevis, de är ännu outforskade fält i teorin) i kreationisternas hand! Så lägger man upp sin världsbild om man vill undvika att lyssna på argument!

Dawkins fick inte slutföra följande analogi, för Wright tyckte inte den hade med saken att göra. Vilket inte heller är poängen med en jämförelse, poängen är att sätta ett annat ljus på sakfrågan, vilket kan vara nyttigt när det som ska vara ett meningsutbyte verkar ha kört fast.

Tänk dig att du är lärare i latin och historia och brinner av entusiasm för att föra dina studenter in i den klassiska världens intressanta sfärer – Ovidius, Horatius, latinsk grammatik demonstrerad i Ciceros tal, de puniska krigens brlijanta strategi, Julius Caesars fältmannaskap och hans efterträdares voluminösa överdåd. Det är en stor uppgift, det kommer att ta mycket tid, koncentration och engagemang. Men, din tid kommer att beskäras betänkligt, och dina elevers uppmärksamhet kommer att pockas på från en hoper okunniga kringstående vilka, med starkt politiskt och inte minst ekonomiskt stöd, outtröttligen försöker övertyga dina stackars elever om att romarna aldrig existerade. Det har aldrig funnits ett romerskt imperium. Hela världen uppstod plötsligt, just innan gränsen för det mänskliga medvetandet. Spanska, italienska, franska, portugisiska, katalanska, alla dessa språk och deras olika dialekter uppstod spontant och separat från varandra, och har ingenting med någon föregångare såsom latin att göra.

Exemplet är naturligtivs något drastiskt utformat, men låt oss ta ett mer närliggande: Tänk dig att du är lärare i historia och din undervisning i 1900-talshistoria bojkottas, förringas eller på annat sätt störs av välorganiserade, välfinansierade och med politiska muskler försedda grupper av förintelseförnekare. Till skillnad från de hypotetiska förnekarna av romartiden så existerar de facto förintelseförnekare. […] Tänk dig att som lärare i europeisk historia ständigt mötas av aggresiva krav på att ”lära ut även motsägelserna”, och att ge ”lika mycket tid” till den ”alternativa teorin” att förintelsen aldrig ägde rum utan är ett påhitt av en sionistisk sammansvärjning.

Moderiktigt relativistiska intellektuella stämmer in för att hävda att det existerar ingen absolut sanning: huruvida förintelsen verkligen ägde rum är en fråga om personlig övertygelse; alla synvinklar är av lika värde och borde ”respekteras”. [Min översättning. Texten hämtad från RichardDawkins.net]

Dessa exempel visar på något som många lärare och forskare tyvärr möter idag när det gäller motsatsen mellan evolutionsteori och kreationism.Tyvärr är det många av kreationisterna som inte ser parallellen. Åter till Wendy Wright: när hennes så kallade argumentation emot evolutionsläran tar slut börjar hon tala om ett samhälle byggt på Darwinistiska principer, men missar att evolutionsläran handlar om världens biologiska utveckling över miljontals år, inte om samhällsbyggnad. Wright vill inte ha ett samhälle byggt på evolutionen (vad nu det betyder) utan vill ha ett samhälle byggt på hur präster tolkar orden i en bok skriven av människor men vilket kallas ”guds bud”. Det finns inga samhällssystem som byggt på ”Darwinismen” eller ateismen. Det finns samhällssystem som verkligen inte fungerat och vars högsta företrädare ibland bekänt sig till ateismen (och tänker man här Hitler så bekände han sig lika ofta, när det passade hans sak för tillfället, till kristendomen). Vad som också finns är otaliga samhällen som byggt på religiös grund, och som givit upphov till krig, folkmord, barnamord, våld, rasism, intolerans, förtryck, förföljelse, tortyr, våldtäkt… Här någonstans tenderar debatten att vända sig mot andra frågor än evolutionsteorin kontra kreationismen, så jag slutar här för tillfället.

Som avslutning: tillbaka till satiren, och frågan om den ”intelligenta” designen!

Written by Then Swänska Argus

09 mars 2010 at 05:39

Så PK att det blir fegt

with one comment

Erik Hamrén

Erik Hamrén

Så blev det då till sist Erik Hamrén som blev förbundskapten för det svenska fotbollslandslaget (en gammal nyhet, jag vet).

Han intervjuades i radio i början av november, och Monika Sarinen försökte få honom att svara på frågan vad han som ny  förbundskapten tänkte tillföra det svenska fotbollslandslaget – och döm om min förvåning när det inte kom något svar! Det lät närmast som om inte ens han själv hade någon som helst tanke på vad han eventuellt skulle kunna tillföra för någonting nytt, och han försökte på alla upptänkliga sätt krångla sig ur frågan. Till slut fråga Sarinen, vilket jag tycker var en mycket bra och självklar följdfråga, om inte detta är något som man måste säga ganska mycket om i själva ”anställningsintervjun”? För visst är det så, inte få Erik Hamrén jobbet för att han inte kan tillföra något nytt. Nej, jag tror att det handlar om att i den svenska sport-ankdammen måste alla följa med strömmen, inte sticka ut hakan offentligt, då allt eventuellt Hamrén-tal om förändring eller framåtanda skulle kunna tolkas som kritik i ett eller annat mot hans föregångare – och det vore väl hemskt! Eller? Nej, det tror jag inte, bara fräscht! Fram för någon som vågar säga vad den vill göra, även om någon kan tolka det som att det kanske redan borde ha gjorts.

Written by Then Swänska Argus

08 januari 2010 at 06:44

Publicerat i Sport

Tagged with , ,

Sanningen om Sahlin

with one comment

Mona Sahlin

Mona Sahlin

Förtroendet för Mona Sahlin som framtida statsminister är rekordlågt, rapporteras i olika opinionsundersökningar, bland annat i DN, SVT och i Svenska Dagbladet. Mig förvånar det inte särskilt, jag har aldrig haft något vidare förtroende för smilfinken Sahlin med sin fejkade förortsdialekt och påklistrade ”vanligt-folk-idiom”. Hon talar inte så vanligt folk förstår, hon talar som en som tror att vanligt folk är idioter.

Jag önskar jag kunde säga att jag dock är förvånad över att Sahlin alls är tillbaka i politiken, men med den tradition främst vänsterblocket följer är det inte särskilt konstigt. Men jag förundras storligen över att det fortfarande i folkmun här och där kan heta att ”tänk att hon kunde bli tvingad att avgå på grund av två Toblerone”! Saken hade inget som helst med Toblerone att göra, det var ett rent retoriskt grepp av Sahlin i förödelsens stund, som visade sig vara ett av de mest extrema verbala lyckokast som förekommit i journalistisk historia.

1995 var Sahlin vice statsminister och hade tackat ja till att efterträda Ingvar Carlsson som partiordförande. En journalist på Expressen hade fått nys om att det kreditkort Sahlin disponerade som statsråd använts för en privat utgift, men hittade ingen story i det hela. Det unga, ”naturliga” politiska stjärnskottet Sahlin var vid den här tiden något av en kelgris i den svårt vänsteranstuckna journalistkåren, och det skulle till mycket eftertanke innan man gav sig på en story som kunde rucka på en sådan gestalts mediala hjältegloria. Journalisten fortsatte dock att luska, och beslöt sig för att sätta in en stöt mot en nytillträdd pressekreterare, vilken råkade avslöja att Sahlins privata nyttjande av statsrådskortet inte varit en engångsföreteelse. Nu fanns det plötsligt lite mer substans i historien! På en direkt fråga återkom Sahlin senare, via sin pressekreterare inte med ett svar utan med ett uttalande. Hon hade vid ett (1) tillfälle råkat ta fel kort vid ett privat inköp i en klädaffär. Utlägget hade reglerats. Kontoutdrag begärdes fram, och det visade sig att det för  den undersökta perioden alls inte handlade om ett tillfälle, utan ett flertal, och att det dessutom handlade om kontantuttag i Bankomat. Att ta fel kort i en affär kan mycket väl hända, men att ta fel kort men ändå råka slå in rätt kod i en Bankomat, det låter betydligt mera otroligt.

Toblerone

Toblerone

Sahlin fastnade till slut i sina egna lögner, och den 13 oktober 1995 sammanfattade Aftonbladet Sahlinaffären på följande sätt: Under en period om elva månader har vice statsminister Mona Sahlin lånat sammanlagt 25 229 kronor av Regeringskansliet. Lånen har inte beviljats av arbetsgivaren utan administrerats av Sahlin själv via plastkortet Eurocard. Kortet ska enligt gällande regler inte användas för privat bruk. (Det visade sig senare att de privata utgifterna uppgick till ett belopp om 53 174 kr för bland annat hyrda bilar, kontantuttag och varuinköp. Bland de sista då alltså de två Toblerone som blivit affärens eftermäle.) Ett par dagar senare tog Mona Sahlin ”time-out”, vilket innebär att hon på statskassans bekostnad flög med sin familj, två säpovakter och sin assistent med sig på semester till ett femstjärning hotell på Mauritius, alltmedan en förundersökning gällande trolöshet mot huvudman alternativt behörighetsmissbruk och bedrägeri inleddes av chefsåklagare Jan Danielsson. Denna förundersökning kom sedan märkligt nog att läggas ner, trots att behörighetsmissbruket är flagrant. Sahlin hade enligt egen uppgift beviljat sig själv ett ”förskott på lönen”, något som ingen annan kan göra, och som framförallt inte kan beviljas av arbetstagaren själv. Sahlin hade snarare beviljat sig själv räntefria lån på statskassans, det vill säga allas vår bekostnad.

Att denna affärs verkliga bakgrund kan vara så totalt bortglömd, och Sahlin i vissa kretsar fortfarande kan refereras till den ”stackars” politiker, ”mamma och kvinna är hon också”, som fick avgå ”på grund av två Toblerone” framstår för mig som obegripligt.

Läs hela inlägget här »

Written by Then Swänska Argus

01 oktober 2009 at 21:25

SVT:s Debatt

leave a comment »

Debatt i SVT har fått en ny programledare. Hon klarar sig väl riktigt bra, pekar lite väl mycket med hela handen (och då menar jag rent fysiskt!) och har några fraser hon upprepar lite väl mycket, men det är nog en inkörningsfråga också.

Men programmet lider som vanligt av ett formatproblem, ett öde som delas med övervägande delen av svenska debattfora: man förmår inte låta debatten leda någonstans, det viktiga verkar vara att uppvisa representanter för så många olika uppfattningar som möjligt. Sedan får alla häva upp sin röst – och det hävs ganska friskt – men det leder ingenstans, eftersom programmet inte har tagit sig frågeställningsprivilegiet. Största delen av debattiden går åt till repliker av typen ”det är inte det som är frågan egentligen, utan…” och så får vederbörande presentera sin ståndpunkt, vilken inte i och för sig behöver ha med huvudfrågan att göra, gång på gång i olika ordalag. Sedan är det nästa parts tur att anse att frågan egentligen är en annan, och sedan helst åter en tredje. Och debatten leder ingenstans.

Det bör vara debattledarens uppgift att formulera frågan, och se till att de inblandade i debatten håller sig till den. Debatt skulle kunna bli unika föregångare där!

Written by Then Swänska Argus

01 oktober 2009 at 08:36

Publicerat i TV

Tagged with , , ,