Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘SAAB

SAAB räddat?

leave a comment »

SAAB + Spyker

SAAB + Spyker

Den för större delen av allmänheten okända holländska sportbilstillverkaren Spyker blir då till sist den som efter många turer får klartecken av GM att köpa SAAB. Trollhättan jublar. Jag förstår det, och har full respekt för den frustration och osäkerhet som måste ha rått i många industriarbetarhem under den långa tid SAAB-affären rullat på. Men är det här verkligen en räddning? Precis som när Koenigsegg var aktuella som köpare handlar det om ett ytterst litet prestigemärke som köper ett mycket litet nischmärke, närmast ett entusiastmärke. Jag gillar SAABs bilar skarpt, har själv ägt och kört två med stort nöje, men faktum kvarstår: SAAB har inte kunnat uppvisa vinst på att sälja bilar på, vad är det, 25 år?

Efter vad som går att utläsa av medias rapportering har SAAB:s vd Jan-Åke Jonsson hållit pessimismen stången och fört bolaget framåt genom krisen på ett föredömligt sätt (en kommande karriär skulle kunna liggande inom chefsträning, tror jag, det är inte många näringslivets toppar som ridit ut stormar på samma sätt med, vad det verkar på medias rapportering, fortsatt stort förtroende såväl hos personal som allmänhet). Men det klingar ändå en smula illa i mina öron när SAABs nya affärsplan presenteras (det är ett bra tag sedan nu) som visar hur SAAB ska tas ur den negativa trenden och vända krisen inom bolaget. Var har den affärsplanen gömt sig de senaste 25 åren? SAAB har inte visat vinst inom överskådligt tid, hur ska det kunna göra det nu plötsligt?

När GM 1990 tillsammans med svenska Investor köpte SAAB, hade man två modeller i sitt bilprogram och sålde årligen cirka 93.000 bilar. 20 år senare, varav de senaste 12 med GM som ensam ägare, hade man två modeller i sitt bilprogram och sålde årligen cirka 93.000 bilar. Detta tvärtemot vad de flesta bilmarknadsanalytiker läste ut av marknaden: man måste ha ett bredare modellprogram för att överleva som bilmärke.

Men SAAB:s profil som föregångare inom teknik, kvalitet och innovationer då? Ja, många trodde nog att det var just detta som intresserade GM vid köpet, men vad som hände visar på något annat. Mycket av SAAB:s tekniska utveckling har på senare år försenats eller av GM lanserats inom andra av koncernens märken, så att när exempelvis en ny 9-5 till slut kunde presenteras, hade Opel lanserat en ny modell strax innan, och SAAB-bilen fick bära epitetet ”en Opel med SAAB-logga”, vilket inte lockar SAAB-entusiasterna, även om det kanske snarare var den nya Opeln som byggde på en bra SAAB.

Det är viktigt med jobb i Sverige, men är det viktigt att industrier och företag som inte klarar att driva sin verksamhet finns kvar? När man talar om underleverantörer som kanske dukar under om SAAB försvinner kan man också ställa frågan vilket entreprenörskap och vilka innovationer som kvävs av att exempelvis en ort som Trollhättan domineras av en industri. (Dessutom kan man i medias rapportering ibland behöva påminna sig om att SAAB är ett litet märke, även hos sina underleverantörer…)

Grattis, SAAB. Eller…?

Läs hela inlägget här »

Written by Then Swänska Argus

28 januari 2010 at 09:50

Publicerat i Nyheter

Tagged with , ,

Ingen välkommen julklapp!

leave a comment »

Så verkar det då som om vi ser slutet på SAAB-sagan, om inte något omvälvande inträffar de närmaste dagarna så går GM:s nedläggninsbeslut i verkställighet. Som det ser ut kan Spyker komma med i stort sett vad som helst, GM har bestämt sig. Det spekuleras i om GM haft detta scenario för ögonen under lång tid; kan det verkligen vara så svårt att sälja SAAB?

Jag har all sympati för SAAB-arbetarna i Trollhättan (och på andra ställen, det finns väl rimligtvis fler SAAB-fabriker och underleverantörer, även om man aldrig hör så mycket som ett ord om dem i medias rapportering), det kan inte vara roligt att mötas av denna nyhet på väg till jobbet en morgon, och strax före jul dessutom. Det kan inte vara mycket roligare än vad det nog har varit att jobba låt oss säga på Ericsson under de sistlidna åren. (Ericsson hade över 110 000 anställda i början av 2000-talet, en siffra som snart halverades.) Som det ser ut nu tävlar oppositionspolitiker och media om att få till största möjliga siffra på hur många som berörs av SAAB:s nedläggning, man hittar olika kreativa vägar att räkna in underleverantörer och dylikt. Den mest direkta effekten av en nedläggning blir naturligtvis synlig i Trollhättan när anställda vid fabriken där förlorar jobbet. SAAB-fabriken är stor och har sysselsatt många, men SAAB är en mycket liten biltillverkare. Effekten för exempelvis underleverantörer kan säkert vara kännbar men torde vara klart hanterbar; att behöva söka nya köpare torde tillhöra vardagen även för alla SAAB:s underleverantörer.

Som vanligt träder nu journalister fram ur varje vrå och hävdar att beslutet var väntat – något som ytterst få medgivit innan beslutet kom. Det är i vanlig ordning lätt att vara efterklok. Men visst var det väntat. GM var en mycket stark köpare på en för alla biltillverkare åtråvärd marknad när man gick in och köpte SAAB 1990, först tillsammans med Investor och sedan 1998 som ensam ägare. De flesta trodde nog att GM var intresserade av SAAB som ett prestigemärke med bra kvalitet, teknik och innovationer som starka varumärkesbyggande faktorer. GM:s skötsel av SAAB har nog dessvärre visat på något annat. Faktum är att när GM tog över SAAB sålde man 93 000 bilar på ett år och hade två modeller i sitt modellprogram. 20 år senare, inför nedläggningen, såldes 2008 93 000 bilar ur ett modellprogram som innefattar två modeller. Det har alltså inte skett någon som helst utveckling under GM:s ledning, förutom den tekniska, som ofta har försenats så att när väl nya modeller lanserats har såväl tid som konkurrenter sprungit ifrån dem. I stort sett alla bilanalytiker jag hört eller läst har talat om att det man måste göra för att expandera är att utöka sitt modellprogram, det är också vad snart sagt alla bilmärken som överlevt eller till och med växt har gjort under gångna decennier. Så icke GM med SAAB. I stället försökte man klistra SAAB-märken på en Subaru, och lade om lanseringen så att en ny Opel släpptes omedelbart före en ny SAAB 9-5 presenterades, vilket ofelbart ledde till att det hos de flesta hette att ”nya 9-5 är bara en Opel med SAAB-märken”. Det är extremt dålig varumärkeshantering.

Det är svårt att hitta riktiga siffror, men SAAB Automobile har i stort sett aldrig någonsin gjort vinst på att sälja bilar. Det är underbart med optimister som SAAB:s vd Jan-Åke Jonsson, som sett ljust på framtiden in i det sista, men att höra talet om nya affärsplaner känns extremt ihåligt. Var har dessa planer varit under de senaste 20 åren när ingenting har hänt som kunnat vända den negativa trenden?

Jag skulle gärna vilja höra mer av resonemangen från de som tycker att svenska staten av någon anledning plötsligt ska gå in och köpa en biltillverkare, varför nu svenska staten skulle vara en bra ägare av just ett sådant? Och om man nu ska det, varför ska man då gå in i en så total förlustaffär som SAAB?

Nej, SAAB är för det första inte längre svenskt, har inte varit så på länge, så allt tal om att ”svenska” SAAB nu går i graven klingar för mig falskt. Och det hör till marknadens villkor att de som inte klarar sig går under, vilket ger plats för nya innovatörer och entreprenörer.

Jag har ägt SAAB i flera år och har gillat det skarpt, åtminstone så länge det fortfarande var väldigt mycket kvar av egensinniga SAAB-lösningar i bilarna. De nya modeller som nu aldrig kommer att bli verklighet ser tyvärr väldigt mycket ut som amerikanska heffaklumplösningar och har förlorat väldigt mycket av det som bar SAAB:s särprägel. Men det kan också vara den egensinnigheten som blev SAAB:s fall, det är idag väldigt svårt att vara ett litet nischmärke på bilmarknaden, tror jag.

Written by Then Swänska Argus

21 december 2009 at 12:37

-1 + -1=…2 eller -2?

leave a comment »

Jag har inte orkat läsa in mig på alla vinklar av SAAB/Koenigsegg-affären, men undrar efter P G Gyllenhammars uttalande i Expressen härom dagen: är det bara den förre Volvo-chefen som ser samma matematik som jag i den här affären? Om ett företag som inte lyckats skapa vinst av att sälja bilar ska köpa ett annat företag som inte lyckats skapa vinst på att sälja bilar (mer än två gånger på 60 år, om man får tro Volvochefen), varför skulle plötsligt vinsterna börja strömma in då?

Jag har stor sympati för oron i exemeplvis Trollhättan (en av de ytterst få orter som fortfarande har något av SAAB kvar, det finns en massa andra orter som SAAB redan övergivit för länge sedan) inför SAABs osäkra framtid; vad ska hända med jobben? Men hur långt ska staten gå för att rädda privata företag som inte förmår göra sitt jobb, dvs skapa vinst av att sälja bilar?

Written by Then Swänska Argus

23 augusti 2009 at 16:17

Publicerat i Politik, Samhälle

Tagged with , , ,