Then Swänska Argus

Argus ögon blickar ut mot omvärlden – och förundras!

Posts Tagged ‘Sport

Skandal? Skulle inte tro det!

leave a comment »

Det har ropats ”domar-skandal” i media ett par gånger, efter felaktiga domslut i den pågående vm-turneringen i fotboll. De behöver inte räknas upp än en gång, den intresserade kan lätt hitta dem om man inte har dem i färskt minne. Men är det verkligen en skandal vi ser?

Fotboll är ett spel. Det är ett spel med enorma pengar som insats, visst är det så, men ändå ett spel, och i detta spel finns det en domare som dömer. För att något föregripa slutsatsen, så är förekomsten av en domare föranledd av den bristande ärligheten hos idrottsutövarna. Det finns – minst – 22 personer på och omkring planen som ser eller har möjlighet att se allt som händer. Visst vore det möjligt att spelarna själva dömde matchen, gentlemannamässighet kallas det kanske.

Nej, det förstår alla som någonsin sett en fotbollsmatch att det inte vore! Fotbollens största problem är inte att tre domare kan missa att en boll som tar sig in i och ut ur målburen faktiskt var över mållinjen, eller att en spelare i offside-position berör bollen på dess väg in i mål, eller missar tröjdragningar, filmningar, snytingar etc. etc. Ett större problem är att spelet numer till så oerhört stor del går ut på att försöka skaffa sig fördelar genom att lura domarna än att faktiskt lura eller spela bort motståndarna. Det är beklämmande ofta oerhört tydligt att en anfallsspelare inte har för avsikt att i ett givet läge skaffa sig tillfälle till avslut, utan i stället försöker dra på sig en straff eller frispark. Trots att alla på och omkring planen vet att det är domaren som dömer, och trots att lika många torde veta att domarna, åtminstone på elitnivå, dömer på sin egen uppfattning, så åker i stort sett alla nävar upp i luften för att hävda ”vår boll” så snart en boll går över sidlinjen.  Nästan varje spelare som biter i gräset tittar, inte ömkansvärt utan uppfordrande, mot domaren för att hävda sig fälld. Lionel Messi tog i matchen mot Tyskland ner en boll med armen. Studsen gick mot en tysk och träffade honom till hälften på armen. Messi hade inga problem med att omedelbart börja vinka till domaren och hävda ”hands”! Men inte på honom själv, naturligtvis. Jag tror det var mot Mexico som en argentinsk spelare bestämde sig för att han också minsann skulle vara på bollen – utan att tänka på att han stod i mycket klar offside-position! Målet borde absolut dömas bort för offside, vilket också större delen av det mexikanska laget uppmärksammade och ville tala om för domaren. Alla argentinska spelare fylkas också kring domaren – och det man talar allra starkast för är att domaren absolut inte ”får” kasta en blick mot storbildsskärmarna i stadion, där en repris eventuellt spelas upp. En repris som tydligt skulle visa hur det låg till. I Spaniens match mot Paraguay hade Sergio Ramos förmodligen åstadkommit spelmässig mycket mer än det han till sist lyckades bidra med, om han inte försökt lägga sig ned vid varenda kontakt från en Paraguayansk motspelare. När David Villa så småningom bröt fram på vänsterkanten och tog sig i stort sett fri in i straffområdet var hans spontana reaktion inte besvikelse eller ilska över en missad målchans eller en kapning från försvararens sida, utan en segergest för att domaren tilldömt honom den straff han sökte snarare än ett avslut.

Det är domaren som dömer i fotboll, och trots att jag tycker Sepp Blatter är en osympatisk pamp som inte står för någon nämnvärd progressivitet i världsfotbollen, så förstår jag till viss del hans ståndpunkt när det gäller kamerateknik och flerdomarsystem; Frågan är om fotbollsvärlden egentligen vill ha det, när man får klart för sig att det inte bara innebär att en engelsk boll som studsar bakom mållinjen och ut kan bedömas som mål även utan att domaren ser det hända, utan att en hands också kan komma att dömas som en hands, en filmning kan ge gult kort, och en tröjdragning en straff. Det är man nog inte lika pigg på. Tyvärr.

[FIFA]

Annonser

Written by Then Swänska Argus

04 juli 2010 at 23:08

Publicerat i Sport, Uncategorized

Tagged with ,

Maskoten Maradona

with one comment

Argentina försvann utan buller och bång ut ur fotbolls-vm, på förhand favorittippade. Man inledde också turneringen starkt, även om det mesta av snacket kring laget handlade betydligt mer om den säga vad man vill men karismatiske coachen Diego Armando Maradona än lagets prestationer på planen. Ja, och så pratade man om Messi, förstås, världens bästa spelare.

Vad Maradona hade var förmågan att entusiasmera laget, stimulera stjärnspelare och få dem att känna stolthet och ansvar över att representera sitt landslag, och inte minst att ”sköta snacket” vitt och brett. I medgång. Men när motgången kom, här i form av ett disciplinerat, kyligt och väl förberett Tyskland, var fanns Maradona då? Varken spelare eller ledare stod då längre upp för det man varit så ivrig med att framhålla så länge det gick bra. Föga överraskande, snacka går ju, och så länge det går bra kan man bre på och hoppas att ingen märker att det inte finns mycket där bakom. För inte var det för sitt fotbollskunnande på taktisk nivå, för sin förmåga att bygga lag och sina fotbollsidéer som Maradona fick jobbet som coach för Argentinas landslag. Det var för sin verkan som galjonsfigur och den aura av stjärnglans hans namn fortfarande är omgiven av. Andra fick stå för själva fotbollskunnandet, den forne stjärnan för att elda på stjärnorna. Det visade sig att det inte höll hela vägen, och det ska fotbollsvärlden vara ganska tacksam för.

Beträffande storspelaren Messi så var hans VM inte så misslyckat som många vill tycka. Inga mål, men han gjorde vad han kunde. Jag instämmer i Stuart Baxters analys: Messi är stor – den störste – i kraft av sina insatser i Barcelona, men där finns en lagstruktur och en spelidé som är mycket väl utvecklad och genomförd. Messi och alla andra lagdelar vet vad de ska göra och när. Argentinas landslag såg stundtals ut som en samling stjärnor som blivit uppmanade att ”gå in och göra sin grej”. Det kan gå riktigt bra, men vad händer när det inte gör det? Då blir det 4-0 i baken.

Written by Then Swänska Argus

04 juli 2010 at 10:57

Publicerat i Sport

Tagged with ,

J-O mästare igen – 27 år efter första titeln | Bordtennis | Sportbladet | Aftonbladet

with one comment

J-O mästare igen – 27 år efter första titeln | Bordtennis | Sportbladet | Aftonbladet.

Inför denna nyhet så måste jag nästan undra: säger detta mest om Waldners otroliga talang och förmåga eller om standarden på svensk bordtennis?

Written by Then Swänska Argus

07 mars 2010 at 22:00

Publicerat i Sport

Tagged with ,

Så PK att det blir fegt

with one comment

Erik Hamrén

Erik Hamrén

Så blev det då till sist Erik Hamrén som blev förbundskapten för det svenska fotbollslandslaget (en gammal nyhet, jag vet).

Han intervjuades i radio i början av november, och Monika Sarinen försökte få honom att svara på frågan vad han som ny  förbundskapten tänkte tillföra det svenska fotbollslandslaget – och döm om min förvåning när det inte kom något svar! Det lät närmast som om inte ens han själv hade någon som helst tanke på vad han eventuellt skulle kunna tillföra för någonting nytt, och han försökte på alla upptänkliga sätt krångla sig ur frågan. Till slut fråga Sarinen, vilket jag tycker var en mycket bra och självklar följdfråga, om inte detta är något som man måste säga ganska mycket om i själva ”anställningsintervjun”? För visst är det så, inte få Erik Hamrén jobbet för att han inte kan tillföra något nytt. Nej, jag tror att det handlar om att i den svenska sport-ankdammen måste alla följa med strömmen, inte sticka ut hakan offentligt, då allt eventuellt Hamrén-tal om förändring eller framåtanda skulle kunna tolkas som kritik i ett eller annat mot hans föregångare – och det vore väl hemskt! Eller? Nej, det tror jag inte, bara fräscht! Fram för någon som vågar säga vad den vill göra, även om någon kan tolka det som att det kanske redan borde ha gjorts.

Written by Then Swänska Argus

08 januari 2010 at 06:44

Publicerat i Sport

Tagged with , ,

Före i kön, stå för det!

leave a comment »

Ishockeyspelarna i Leksands A-lag har vaccinerats mot den nya influensan. Lagläkaren Ronny Borelius är också privatpraktiserande läkare inom landstinget, och som sådan kunde han erbjuda sig att vaccinera ”sina” riskgruppspatienter, varför han begärde ut och fick 50 vaccindoser. Dessa använde han sedan inte till sina riskgruppspatienter utan till spelarna i Leksands elitserielag i ishockey.

I vad som tyvärr är en alltför vanlig cirkus av undanglidande från ansvar pekar naturligtvis alla inblandade på någon annan och frånsäger sig sin del av ansvaret. Karin Börsholm är chef på distriktsläkarmottagningen som ansvarar för planeringen av vaccineringen av kommunens invånare, och säger att man inte har rätt att ifrågasätta en enskild läkares bedömning. Det må vara i någon teknisk mening korrekt, men här handlar det inte om bedömningen utan om vad läkaren i fråga faktiskt gjort. Under förespegling av att hjälpa till med vaccineringen av personer inom riskgrupperna, i första omgången främst gravida och vissa kroniska tillstånd som till exempel astma, så har Ronny Borelius begärt ut vaccin för att låta helt friska ishockeyspelare gå före i kön. Det måste inte bara vara en rätt för distriktsläkaren att ifrågasätta, utan en skyldighet.

Ett annat av tidens tecken är det ständiga jagandet av ytan. I DN:s pappersutgåva idag citeras en person ansvarig i Leksands ishockey på följande sätt: ”om det upplevs som att våra spelare har gått före i kön så är det djupt beklagligt”. Vad människan i knappt ens förtäckta ordalag säger är alltså att det beklagliga, kanske till och med förkastliga, inte är att fullt friska ishockeyspelare vid god fysisk vigör faktiskt gått före i en lång vaccinationskö, utan att det kanske upplevs så. Så mycket för ansvarstagande och etik inom idrotten!

Nå, det är klart, alla kan inte ha sådan tur som Karin Granberg, klubbläkare i Skellefteå AIK. Hon hittade en mycket bättre förklaring till att hon vaccinerade sina spelare: vaccinet var på väg att ”gå ut”!

[DN1] [DN2]

Written by Then Swänska Argus

30 oktober 2009 at 13:21

Publicerat i Nyheter, Sport

Tagged with , ,

Om relativitet i sportens värld

leave a comment »

Radiosporten rapporterade igår att ”klassiska Åtvidaberg” åter gått upp i fotbollsallsvenskan. Klubben går nu upp i högsta serien efter 27 år i lägre serier. Hur länge kan man fortfarande vara en ”klassisk” klubb som ”återkommer”, som om vore det ett återställande av någon högre tingens ordning? Uppåt trettio år är tydligen ingen tid i fotboll, i en värld där man annars kan sparka en tränare efter ett par veckor för att ”det behövs en nytändning”.
[SR][DN]

Written by Then Swänska Argus

20 oktober 2009 at 07:30

Publicerat i Sport

Tagged with

Stockholmsprioritering

leave a comment »

Stockholms har:

  • en kammarmusiksal i ett hus byggt 1877 (Nybrokajen 11)
  • ett operahus från 1898
  • ett konserthus från 1926
  • en fri opera som sedan 1984 är inrymd i en biograf från 1928
  • en Berwaldhall från 1979

Dessutom har vi:

  • ett stadion från 1912
  • en Kunglig Tennishall från 1943
  • ett Hovet från 1955
  • ett Söderstadion från 1966
  • en glob från 1989
  • ett Eriksdalsbad från 1999

för att bara nämna några av stadens idrottsanläggningar.

Nu tycker stadens politiker att det är värt att prioritera inte ett, utan TVÅ gigantiska arenabyggesprojekt under samma år; såväl Stockholmsarenan i Slakthusområdet som Swedbank Arena vid Råsunda. Är det verkligen på det området som förnyelse och utbyggnad behövs?

Och förresten, Göran Hägglund: det är inte kultureliten som är problemet, det är kulturskymningen!

Written by Then Swänska Argus

24 september 2009 at 19:57

Publicerat i Kultur

Tagged with , , , , ,